PRETTY WILD, Rock Stage den 16 augusti (Malmöfestivalen 2019)

Skådade Pretty Wild live första gången på förra årets Melodic Rock Fest här i Malmö, och även om jag kanske inte blev knockad, så gav deras spelning onekligen mersmak. Därför blev jag faktiskt lite förvånade och kanske till och med lite bestört över det gnäll som åtminstone vissa hällt över kvartettens nya album Interstate 13.

Löjligt höga krav

För jag har onekligen svårt att att ta till mig kritik om svagt låtmaterial, kass produktion och inte minst allt som går ut på att de inte är nyskapande. För för det första; nog innehåller verket en hel del catchy dängor att hötta med näven till. För det andra; nej ljudbilden är kanske inte i klass med det rattargurus som Kevin Beamish (REO Speedwagon), ”Mutt” Lange (Def Leppard), Mike Stone (Europe) och allt för tidigt avlidne Bruce Fairbairn (Bon Jovi) med flera skapade då det begav sig. Men kom igen nu. Det är bara löjligt att sätta så höga krav i detta avseende med tanke på livets och skivbranschens realiteter av idag.

Inte ute efter att återskapa mest slickade soundet

Sedan kanske det vore klokt för alla hårda kritiker att tänka utanför det väl lilla boxen: för det kan ju faktiskt vara så att dessa ynglingar inte är ute efter att återskapa den mest slickade varianten av vad inspirationskällorna släppte ifrån sig. Jag inbillar mig nämligen att de vill ha såväl en edge och ruffighet, som många av dagens samtida kollegor inte har. Det är helt enkelt så de försöker återskapa sitt hårfagra åttiotal.

Allt handlar om melodin

Slutligen; att såga ett band som sysslar med melodisk hårdrock – i vilken form som helst – för att inte vara nyskapande är mest bara tramsigt. För ”It´s all about the melody”. På ett eller annat sätt. Och då bör rimligen inte heller svårartad experimentlusta direkt stå särskilt högt upp på prioriteringslistan.

Anthems att vråla med i

Ja, ni förstår säkert poängen. Pretty Wild uppfinner knappast hjulet igen. Däremot förvaltar de sitt sleaziga arv på ett gott och tillfredsställande sätt. Inte minst får kvartetten till ett och annat anthem att vråla med i. Vilket framgick tydligt denna sista festivalkväll. Sådant som Come out Tonight, Give It All Tonight och avslutande Are U Ready hörde definitivt dit.

Powerballad med associationer till Def Leppard

På samma sätt är förstås inget gig med ett band av Pretty Wilds sort fullständig utan en powerballad. I det här fallet gick denna under titeln All I Want, och på tal om just Def Leppard. Här vandrade vibbarna oundvikligen mot just Sheffieldbandet.

Energiskt underhållande

En association som kan te sig lite övermaga, måhända. Men den är också helt relevant. Åtminstone i det här fallet. Och som helhet talar vi trots allt i termerna tämligen energisk, underhållande, och inte alls oäven spelning. I mina ögon är det hög tid för Pretty Wild att ta några steg upp på karriärstegen. Tiden är mogen nu.

Skriven 2019-08-17

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners