ALBIN LEE MELDAU, Stora Scenen, Stortorget den 14 augusti (Malmöfestivalen 2019)

Med debutsingeln Lou Lou fick Albin Lee Meldau redan 2016 förvisso en jättehit. Tio miljoner strömningar på Spotify skojar man liksom inte bort i första taget. Fast samtidigt går det inte att komma ifrån att det var i egenskap av deltagare i förra årets upplaga av Så mycket bättre som han nådde ut till den riktigt breda publiken.

Grådaskig indiekorg vs. popfacket

Att påstå att Meldau blivit folkkär vore dock att ta i. Det vilar en lite avmätt distanserad om än säkert omedveten trulighet över hans person, som mer än något annat får en att vilja placera honom i den grådaskiga indiekorgen än i någon slags mainstreamaktigt popfack. Därför är det också bara logiskt att han verkar lite obekväm i ohejdat “trevliga” evenemang för alla, typ förra veckans Lotta på Liseberg.

Loj figur med skön air av popsoul

Och det kan han väl i och för sig få lova att vara. Men faktum kvarstår; mannen gör en tämligen färglös och loj figur på scen. Han har inte gjort något större intryck genom tv-rutan, och gjorde det inte direkt på Stortorget i livs levande livet igår heller. Även om många på det hyfsat välbesökta torget att döma av responsen garanterat inte höll med om detta.

Sedan vilar det förvisso inte sällan en skön air av popsoul i Meldaus låtar, inledande The Weight is Gone och About You svängde onekligen tack vare det duktiga bandet. Fast hans röst lämnade mig tämligen likgiltig. Den tedde sig för sammanhanget mest bara jämntjockt lagom.

Att släppa kontrollen på känslor och utspel

Nerven och det känslomässiga djupet nådde inte fram, och frestas man att jämföra med samtida internationella kollegor i detta svårdefinierade soulpopfack, typ Gavin DeGraw, James Morrison och Paolo Nutini drar knappast Meldau det längst strået. Sedan ska som sagt villigt erkännas att denna nisch kan ta sig många uttryck, så det är inte det som är problemet. Däremot är det ett faktum att sångaren hade behövt släppa kontrollen på både känslorna och det fysiska utspelet för att själva showen ska lyfta till de höjder som flera av låtarna på hans repertoar faktiskt förtjänar.

Hade krävts energiboost och livsglädje

Sedan applåderar jag för all del gärna den tacksamhet och ödmjukhet Meldau gav uttryck för i mellansnacket, men eftersom han trots allt utger sig för att bjuda på något annat än en inåtvänd stund för indiekids i alla åldrar hade det krävts en välbehövlig energiboost och något som kan liknas vid livsglädje för att lyfta helheten.

PS: Efter Albin Lee Meldaus framträdande tog vi oss till Rock Stage för att kolla in Cobra Cult

Foto: Michael Lindström

Skriven 2019-08-14

Skriv ut sidan

Våra partners