TOM JONES, Tivoli, Köpenhamn den 5 juli 2019

Det finns legender inom musikbranschen och det finns sådana som Tom Jones vars status inte ens behövs diskuteras. Nyss fyllda 79 ger han sig ändå ut på en stor fyra månader lång USA- och Europaturné. Inte illa. Och att sedan Tivoli i Danmarks huvudstad bjöd sina trogna besökare på denna godbit måste man bara vara tacksam för. Vem vet om chansen att se Tom Jones live igen kommer.

Tjuren från Wales tjusade ett fullsatt Tivoli

Publiken började redan strömma till under eftermiddagen och vid sjutiden var det svårt att ta sig fram kring Plænen fast konserten först började 22.00. När det väl var dags för Tom Jones att äntra scenen var det smockfullt. Tivoli har ju även en liten extra biljett för de som vill vara lite närmare scen nämligen i ett Inner Circleområde. Här är det betydligt mindre trängsel och bättre sikt.

Tom Jones startade kvällen med ett antal mindre hits som Randy Newman covern Mama Told Me Not to Come och fastän låtlistan så långt inte bjöd på de största låtarna, så fick han publiken med på noterna ganska snabbt. När så Sex Bomb ljöd över Tivolis smockade plan var det ingen tvekan om vem som höll i dirigentpinnen. Detta blev än mer uppenbart när han förklarade att Fever var en mycket speciell låt i hans liv men sedan sjöng han ändå inte den…

Åldern kanske tar ut sin rätt

Tom Jones står mest fastfrusen vid sin plats på scenen och ger väldigt sällan plats för improvisationer kanske är det med ålderns rätt men trots detta känns varje ton kristallklar. Publikkontakten finns där men det känns alltför inövat och spontaniteten saknas. Trots detta kändes atmosfären som ett väckelsemöte där alla älskade att vara där utan ingen var där på riktigt.

Det var först med Green, Green Grass of Home som Tom Jones lyckades få en känsla av samhörighet med publiken och det var också då de riktigt stora hitsen kom. Under What’s New Pussycat bjöds det på rikligt med publikfrieri då bandet körde med dragspel och hela köret. När det så blev dags för en avskalad version av It’s Not Unusual kändes det som om hela Plænen exploderade. Efter detta följde You Can Leave Your Hat On som i Joe Cockers version hade en stor del i den gamla Kim Basinger-filmen 9½ Vecka.

Elegant in i det sista

En kul grej med dessa rutinerade ringrävarna är ju att de försöker hylla spelplatsen med lite speciella låtsnuttar. Så innan det var dags för kvällens första extranummer What a Wonderful World passade bandet på att lägga in delar av Danny Kayes paradnummer Wonderful Copenhagen som ju även har en speciell plats i Tivolis hjärta. När tonerna av Prince Kiss klingat ut kändes det som om alla var nöjda. Fast att konserten avslutades med den gamla bluesdängan Strange Things kändes märkligt.

Det var inte mycket man saknade, men var hade She’s A Lady och Help Yourself tagit vägen? Hursomhelst var det en riktigt bra konsert med en elegant gentleman som bjöd på sig själv in i det sista. Och om nu det yngre folket tyckte det var lite stenålder över det hela så bjöd ju backdropen på lite filmklipp från stumfilmseran…

Skriven 2019-07-06

  • Tom Jones - Foto: Rasmus B. S. Hansen
    Tom Jones - Foto: Rasmus B. S. Hansen
Skriv ut sidan

Våra partners