JO NESBØ, Macbeth (Vintage/Penguin Random House)

Macbeth finns även utgiven på svenska av förlaget Wahlström & Widstrand

Det här är alltså inte ännu en deckare i raden om kriminalaren Harry Hole. Istället har Jo Nesbø precis som titeln antyder denna gång valt att uppdatera Shakespeares Macbeth till våra dagar. Det är en mindre tegelsten på drygt sexhundra sidor om förräderi, galen passion, mord, skuld, trasiga barndomsöden och maktmissbruk. Det vill säga allt som gör livet eländigt och olidligt, och som oundvikligen leder till ett dödligt stirrande ner i avgrunden.

Fångat förebildens välformulerade språk

Till att börja med kan berättas att jag faktiskt läst den brittiske författarens original en gång i tiden. För sisådär trettiofem år sedan i samband med min sejour som studerande Drama-Teater-Film vid Lunds Universitet. Mitt minne av verket ifråga är således inte särskilt exakt för att nu uttrycka det milt. Dock kan utan tvekan konstateras att Nesbø fångat den stämning och känsla för fullmatat välformulerat beskrivande språk som präglar Shakespeares berättande. Utan för den sakens skull på något sätt vara i närheten av att kopiera, bör tilläggas.

Korrupt stad på dekis

Fast när nu den norske bestsellerförfattaren nu gör sin version av storyn har han lämnat adels- och kungamiljöerna bakåt i tiden därhän, och istället flyttat handlingen till en skitig, korrupt sjuttiotalsstad på dekis, som i ett kvarts sekel misskötts och styrts åt helt fel håll av en viss Chefskommisarie Kenneth. Ett fall från en stol i sommarhuset har emellertid ändat både dennes positon och liv när berättelsen tar sin början, så nu har positionen tagit över av den avsevärt mer samvetsgranne Duncan.

Högsta hönset för organiserad brottslighet

Dessvärre ska situationen snart förändras igen. Ärlighet och goda ambitioner varar nämligen inte längst i denna alternativa version av den hyfsat nära samtiden. Ett blodbesudlat tillslag mot en knarkleverans och de ansvariga plågoandarna i det lokala MC-gänget öppnar nämligen dörren för Macbeth att ta ytterligare steg uppåt i hierarkin. Som chef för insatsstyrkan beskrivs han initialt som hård, men rättvis. Fast när Duncan utnämner honom till högsta hönset för organiserad brottslighet förändras situationen raskt.

Betalt i bly

Hans Lady Macbeth – här enbart kallad Lady – har nämligen planer för sin man. Stora planer. Det är inte uttalat från början, men hennes mål är att de ska ta över stan. Fullständigt. Macbeth själv hyser vissa tvivel från och till, men ivrigt påhejad och manipulerad av sin kasinoägande partner faller han trots allt gradvis och steg för steg för frestelsen att röja de mänskliga hindren ur vägen.

När allt kommer till kritan är makten det enda Macbeth har för ögonen, och för att få den förråder han allt och alla. Sedan spelar det ingen roll om det är barndomsvännen Duff, den fryntlige borgmästaren eller samhällsförbättraren Duncan det handlar om. Eller för den delen nämnda MC-gäng och den lokala maffian. För de oheliga allianser som Macbeth ingår lever inte särskilt länge heller. Talk is cheap och många får betalt i bly när avtal ska sägas upp i den här historien.

Uppgörelsens timme och ljus vid horisonten

Men givetvis; makten blir dyrköpt. När pressen blir för stor återgår Macbeth till sitt ungdomliga missbruk alltmedan Lady i slutänden försvinner in i mental instabilitet. Och i slutänden är uppgörelsens timme nära. Det går trots allt inte att sätta kniven i alla i ens närhet utan att det får grava konsekvenser till slut.

Hur det hela slutar? Det ska självklart inte avslöjas, men man kan väl säga som så att ljuset så smått tillåtits sippra in bakom allt elände. Små små steg har tagits för en bättre värld. Men vid horisonten finns orosmolnen. För när allt elände väl städats bort finns det liksom alltid utrymme för nya skrupellösa individer som kan fylla den marknad för destruktivitet, missbruk och all annan negativitet som alltid ligger och skvalpar under ytan.

Som ett actionpackat film noirdrama

Som synes är Nesbøs version av Macbeth verkligen inte någon munter historia. Den är krass, cynisk, brutal, tragisk, dystopisk och för den delen på det hela taget också tämligen macho. Samt både välskriven och riktigt stark. Således ska inte stickas under stol med att jag verkligen gillar den här boken.

För mitt inre kan jag se det här som ett actionpackat, hårdkokt och ödesmättat film noirdrama i regi av veteraner, som Ridley Scott och Walter Hill. Eller kanske skulle rent av yngre talanger, typ teamet Mark Neveldine/Brian Taylor, männen bakom Jason Stathams vansinniga Crankfilmer och häftiga Gamer med Gerard Butler kunna ro detta i land.

Fängslande, spännande och kompromisslös

Sedan har jag förstått att det blivit en del knorr bland Nesbøfansen vad gäller detta alster. För mörk, för dyster, för våldsam eller rentav usel. Fast något annat var kanske inte att förvänta. För Macbeth går onekligen längre än hans populära Harry Hole-böcker gör vad gäller sorg, misär, våld och depp. Nesbø skickar läsaren att titta djupt ner i ett svart hål utan att släppa in särskilt mycket positivism, och det bli väl för mycket av det onda för en del. Bokstavligt talat, denna engelska version avslutas inte förrän efter 611 sidor. Men kass? Nej, snarare riktigt fängslande, spännande och på sitt sätt häftig i sin välformulerade kompromisslöshet.

Skriven 2019-05-15

Skriv ut sidan

Våra partners

  • Toppraffel