AMARANTHE, KB, Malmö den 6 februari 2019

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det var onsdag och den närmast ultramelodiösa metalen låg i luften på KB. Inte så konstigt eftersom Amaranthe stod på scen. Hade det inte varit för de tunga rytmerna och de regelmässigt growliga inpassen hade man nästan kunnat tro att de var ute efter respekt i betydligt snällare sammanhang.

Öppning som satte tonen

Detta sägs dock med största möjliga positiva intentioner. Jag är nämligen synnerligen svag för en stark popmelodi, och sådana har göteborgarna i massor, om än i en tuffare skrud. Öppningssångerna Maximize och Digital World utgjorde följaktligen om något den perfekta varudeklarationen, och satte tillika tonen för resten av kvällen. Det här var uptempodängor som gjorda för att förhöja (metal)stämningen

Slog hårt med debuten

Något de gjort ganska länge nu, för övrigt. Sedan vore det kanske synd att påstå att Amaranthe börjar bli en institution, men de kunde i alla fall fira sitt första decennium som band förra året, och säga vad man vill men sextetten har onekligen gjort en hel del väsen av sig i metalvärlden sedan den självbetitlade debuten såg dagens ljus 2008. Redan med detta verk slog de hårt, inte minst blev denna sångsamling det åttiofjärde mest spelade albumet på Spotify överhuvudtaget det året.

Brett tycke med growl

Helt otroligt, är man benägen att utbrista. Men så producerar denna combo också den ena catchy refrängen efter den andra på album efter album. Tycket är brett även om vissa säkert hade kunnat undvara ovannämnda inslag av growl – signerade expressive Henrik Englund Wilhelmsson – som förekommer i den stora majoriteten av numrena, och bara låtit vokalissan Elize Ryd sköta sången själv. Eller göra gemensam sak med rensjungande frontmannen Nils Molin mer istället, bör kanske tilläggas.

Mest övertygande hittills

Fast oavsett var man nu står i denna fråga var säkert alla närvarande överens om att det bjöds på ett ett redigt metalpartaj denna första spelning på svensk mark för den här turnévändan. Den hyfsat stora skara som sökt sig till KB denna kväll såhär mitt i veckan hade i alla fall all anledning att vara nöjda när allt var över efter dryga nittio minuter.

Spelningen på Malmös rockklubb nummer ett var nämligen den klart mest övertygande jag skådat med bandet hittills. Senast jag såg bandet gjorde de ett aningen blekt intryck på Sweden Rock, men denna afton sken rutinen igenom i varenda ton och moment genom hela showen. Auktoriteten var närmast självlysande, energin var lika sprudlande som inspirationen och hantverket var precis så gediget som det borde efter ett decennium och fem album.

Elize Ryd – en metalamazon

I centrum för tillställningen stod sedan Elize Ryd, och hon formligen ägde scenen på ett sätt jag inte upplevt tidigare. Självförtroendet är uppenbarligen på topp, numera för vokalissan sig med en grace och mix av styrka och sårbarhet som den metalamazon hon är.

Och sedan var det det här med sångerna. Som antytts har Amaranthegänget en viss förmåga att skriva skamlöst catchy saker, och sådant som 1.000.000 Lightyears, Invincible, Helix och extranumret Call Out My Name var bara några av höjdpunkterna i setlistan.

En aning förutsägbar uppdelning

Några små fläckar på den starkt lysande solen fanns dock.
Inte minst kunde jag varit utan det i och för sig föredömligt korta trumsolot. Likaså skulle den gnällbenägne kunna hävda att den demokratiska uppdelningen med kvinnlig respektive manlig sång samt growl i nästan varenda nummer blev en aning förutsägbar i längden.

Ett riktigt starkt gig

Missförstå mig inte nu, överlag fungerar receptet utmärkt. Opposites attract som det heter, kontrasterna mellan grottmansläten, en stark manlig rockstämma och vackert uttrycksfull klar kvinnosång är effektfull. I alla fall i Amaranthes fall. Men nog kunde man lämnat det förstnämnda därhän i de mest känsliga numrena, typ de fina Unified och Amarathine.

Fast med detta sagt; summa summarum ska dessa invändningar bara ses som kritik i marginalen. För överlag var detta ett riktigt starkt gig. Därför borde det rimligen också ha blivit dags för Amaranthe att ta ytterligare några steg uppåt på karriärstegen. Det har de verkligen förtjänat.

Skriven 2019-02-07