Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Michael Bay
I rollerna: Mark Wahlberg, Anthony Hopkins, Laura Haddock, Stanley Tucci, John Goodman
BETYG: ETT
PREMIÄR: 2017-06-24
Femte omgången “Transformers” gör knappast någon filmfantast med krav på vare sej det ena eller andra lycklig. Här måste jag rätta mej själv, givetvis får den yngre publik som anser att varje dialog över 20 sekunder gör filmen till en “snackefilm” sitt lystmäte. Den flummiga dialog som förekommer är aldrig över 20 sekunder.
Efter en kort men välsmakande inledning om och kring trollkarlen Merlin, kung Arthur och hans runda bord som det tydligen flockades Transformers kring förflyttas vi fram till våra dagar och den eviga kampen mellan de onde Decepticons och de goda Autobots. Mänskligheten drar emellertid alla Transformers över en kam och bara några utvalda skiljer på svart och vitt. Optimus Prime slinker in på den breda vägen ett tag men vid ridåfall är han tillbaka på den smala igen för en möjlig – glöm det enligt Michael Bay – efterföljare. Bortser vi från gaget är det väl ambitionen att hålla sitt namn flytande för en ny generation Anthony Hopkins hänger på som ledare för ett genisällskap som viger sitt liv åt att hitta Merlins stav. Mark Wahlberg och Laura Haddock flyger och far genom luften för att ta poäng från varandra och visa vilket kön som är modigast.
Ärligt talat är den här filmen rena rappakaljan, en 2 och en halv timmes smällande och dånande utan vare sej substans (ibland hade inte ens Einstein kunnat följa med i handlingen) logik, spänning eller respekt för skådespelarnas latent underliggande begåvning. En gäspning lång som ett ösregn.
skriven 2017-06-21
