DARKLAND (Underverden)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Regi: Fenar Ahmad och Adam August
I rollerna: Dar Salim, Stine Fischer Christensen, Al Sivandi, Dulfi Al-Jabouri, Roland Møller

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-05-05

Enkelt och lite slarvigt uttryckt skulle man kunna beteckna Darkland som en dansk Den enda vägen. Om inte annat utspelas båda filmerna i invandrarmiljö och om jakten på en gärningsman. Fast någonstans där slutar likheterna. För medan den Malmöbördiga skapelsen trots allt har mer karaktären av ett drama, så lutar Darkland mer åt att vara en genrefilm, en actionrulle om man så vill. Fast den som kikar under ytan inser förstås också snabbt att här finns dramatik, problematik och bakgrundstecknande, som gör helheten till något mer än en ordinär hämndrulle.

För det är nämligen hämnd det handlar om. I fokus finner vi Zaid, firad hjärtkirurg som gjort en klassresa av enorma mått från ghettot. Nuförtiden bor han i flott lägenhet med dito bil och sin danska fru Stine. Vännerna i sin tur är lika danska som partnern samtidigt som de kriminella vännerna och landsmännen med irakiska rötter är ett minne blott.

Det är den likaledes kriminelle lillebrorsan Yasin för övrigt också. Alltså blir han avvisad av Zaid när han ringer på mitt under en trevlig parmiddag och ber om hundratusen för att betala av ett gäng råa sällar. Strax därefter mördas Yasin, varpå brodern börjar undersöka vem som tagit honom av daga. Det skulle han inte gjort. Responsen på frågorna blir brutal, och snart har den timide hjärtkirurgen förvandlats till en målmedveten vigilante.

Det kan inte förnekas att detta handlingsreferat i viss mån ger associationer till valfritt kapitel i Death Wishserien. Särskilt som Zaids ilska på sant hämndmaner späs på av att polisen inte gör något. Eller i alla fall inte tillräckligt. Här antyds det också att ordningsmakten inte bryr sig nämnvärt om att finna banemännen till en vaneförbrytare av marginaliserat ursprung. Hård kritik, kan tyckas, men upphovsmännen undviker samtidigt inte att ge käftsmällar till den etniska befolkningen i centrum. De är nämligen tämligen tydliga med uppfattningen att den vuxna generationen för likgiltigheten och kriminaliteten vidare till nästa generation. Därför får helheten också ett välbehövligt nyanserat skimmer över sig.

Summa summarum talar vi då också om en realistiskt hårdkokt skapelse med hjärna, stilsäkert genomförd och med en tydliga vilja att sätta in saker i ett förklarande sammanhang.

skriven 2017-05-01

print

Våra samarbetspartners