SPIDER-MAN: FAR FROM HOME

Regi: Jon Watts
I rollerna: Tom Holland, Jake Gyllenhaal, Samuel L. Jackson, Jon Favreau, Zendaya

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-07-03

Spider-Man: Far From Home är på ytan en lättsam men långtifrån lättviktig high school komedi, en av de bästa i sin genre, en film som ger en känsla av John Hughes glansdagar, med lika mycket humor och romantik, men med mer fantasi och mångfald.

Att se filmen är som att ta en tågluffartrip genom Europa med kompisarna — man känner igen alla platserna och alla karaktärerna. Inklusive de två lärarna som ska hålla reda på allt, och få upp entusiasmen hos de 16-åriga eleverna för museibesök och operakvällar …

Verkligt mod är mer än att rädda världen

Peter Parker (alias Spider-Man) ser fram emot en lång resa med sina bästa vänner, och han hoppas också på att bli ihop med den enormt coola och smarta MJ. Det är det modigaste Peter Parker gör under hela filmens gång — han vågar säga “jag gillar dig” utan krusiduller.

När det gäller MJ … Vi känner alla en sådan person, som är otroligt smart intellektuellt, men kanske inte så smart emotionellt … Och socialt sett är hon något av en katastrof, vilket bidrar till många roliga scener. Hon säger precis vad som faller henne in, hela tiden.

Bästa vänner och comic relief

Alla har väl också haft en kompis som Ned, som går från “väldigt mycket singel” till “väldigt mycket ihop” snabbare än man kan blinka … och när det äntligen är dags för dubbeldejt så har så klart förhållandet tagit slut.

Och alla känner minst en Flash. “Kolla på mig! Jag är på nätet, alltså finns jag!” Allt ska dokumenteras och streamas och gillas av hans fans och följare. Flash kan också vara ganska taskig, men i den här filmen förklaras också varför. Vem vet, innerst inne kanske han bara vill bli bästis med Peter Parker?

Spider-Man: Far Fron Home är alltså en mycket lyckad komedi med hög igenkänningsfaktor.

En allt mörkare superhjältevärld

Men hur är då superhjältedelen av filmen? Den är inte lika rolig och lättsam, men den ligger i tiden när det gäller frågor som barnarbete och fake news och modern mytbildning …

Peter Parker vill bara vara ung, han är för tusan bara 16 år, men världen i allmänhet (och Nick Fury i synnerhet) tycks vänta sig att han ska bli den nye Tony Stark, alias Iron Man, och den nye ledaren för The Avengers. När ska Peter Parker hinna med att ha ett normalt liv och gå i skolan och hänge med kompisar och göra läxor och bara vara tonåring?

För gissa vad, världen är hotad! Igen! Och Spider-Man är den ende superhjälten som finns att tillgå!

Var blev de av?

Iron Man är död, Captain America har åkt tillbaka till 1940-talet för att bli ihop med sin ungdomskärlek, Thor har gått med i Men in Black, Doctor Strange tolkar Shakespeare för att bli ännu creddigare och Captain Marvel är upptagen med att stämma X-Men för att de har snott hela intrigen i hennes solofilm till Dark Phoenix. (Eftersom Disney köpt upp Fox gör de gissningsvis upp i godo).

Alltså: Spider-Man måste rädda världen — själv! Men Nick Fury har också värvat en ny superhjälte, Quentin Beck, som får superhjältenamnet Mysterio, och han ser ut som en blandning av Iron Man och Thor. Komplett med nystruken mantel.

Han kommer från en annan dimension, en annan version av planeten Jorden i ett multiversum och han vet hur man ska ge de fyra ondskefulla elementarandrarna pisk — med lite hjälp av Spider-Man.

Knepiga CGI-motståndare som vi sett förut

De fyra elementen, de sju dödssynderna, utomjordingar som kan se ut som vem som helst, andra dimensioner, multiversum, utomjordingar som reser i tiden, folk som blir pulveriserade och gör comeback … ja, allt detta har vi sett i andra filmer och vi har vant oss vid det mesta. Hur knäppt det än är.

Sedan kommer “the great Marvel twist!” En av de bästa som gjorts.

För ingenting av detta är sant! Vändningen, typ “ha, ha, gick ni på det?” och den nye självutnämnde superhjältens konstaterande att folk är så dumma att de går på vad som helst nu för tiden, ju dummare desto bättre — bre på med utomjordingar, multiversum, elementarandrar … rubbet, för det är ju det folk vill ha! — är en helt logisk överraskning. Allt var en illusion, ingenting var verkligt.

Allt är verkligen en illusion

Det känns också som en meta-grej, eftersom vi vet att dessa stora Hollywoodfilmer bara säljer illusioner, allt filmas mot green screens och alla fajter koreograferas snyggt och sedan fixas det till i datorn … och tänk, här är det fejk i själva fejket.

Visst har det funnits illusioner förr i Marvels filmhistoria, Doctor Strange kör med illusioner, Loki kör med illusioner, Scarlett Witch kör med illusioner … Utomjordingarna i Captain Marvel kunde ge illusionen av att vara vem som helst. Men dessa illusioner som Mysterio skapar är mer sci-fi än fantasy, för de skapas med hjälp av “vetenskap” och modern teknologi och moderna vapen.

Här blir det många illusioner, man vet aldrig vem som är vem, och det hela känns som en rysk docka.

Det finns alltid någon extra liten överraskning att packa upp inuti den senaste överraskningen.

Personkemi mellan Holland och Gyllenhaal

Tom Holland är suverän som Spider-Man och Peter Parker. Han har helt rätt vanlighet och sårbarhet för rollen. En äkta arbetarklasshjälte som kämpar på, no matter what!

Man har också känslan av att han är en sån kille som alla vill bli vän med. Både klasskompisar och skuperskurkar.

Jake Gyllenhaal är perfekt som Quentin Beck och Mysterio. Han verkar född till att spela charmig sociopat. Gyllenhaal excellerar i en mycket kul scen där han verkar kanalisera — och driva med — varenda ego-trippad manlig demonregissör han någonsin mött. “I just want to get this right!” skriker han till sina underlydande medarbetare. Och det är upp till hans team att få alla rörelser och alla specialeffekter helt perfekta — och hans kostym ska givetvis vara nystruken och fläckfri.

“The good guys” är inte så sympatiska

Det otäcka är att de som befinner sig på “den goda sidan”, med Nick Fury i spetsen, är betydligt otrevligare, på så många sätt.

De inser inte ens barns rätt till sin egen barndom.

Sedan filosoferar man återigen över hur många skurkar som Tony Stark har skapat. Rent bokstavligen byggde han Ultron (den onda roboten som de slåss mot i en gammal Avengers-film) men han har också skapat många andra skurkar, som Vulture i Spider-Man: Homecoming och nu Quentin Beck eller Mysterio. Det visar sig att Quentin har ett förflutet där Tony Stark retat gallfeber på honom och det har gjort honom till superskurk-material, och bakom sig har han en hel armé av förbannade före detta Tony-Stark-anställda.

“Rädda världen” var bara en McGuffin …

För det visar sig att det inte alls handlar om att rädda världen — allt handlar om ett par glasögon som heter EDITH — Even Dean I’m The Hero. (Tony Starks vitsiga namn). De kunde lika gärna ha hetat EDIPPO — Even Dead I’m Pissing People Off.

Men glasögonen EDITH kommer förmodligen att bli världens mest berömda glasögon, efter Harry Potters.

Många frågor hänger i luften

Det finns flera mysterier kvar att lösa när filmen är över, och så många frågor hänger i luften.

Hur ska det gå för romancen mellan Peter Parker och MJ, när hon inte gillar spindel-flygning?

Är inte en ondskefull tidningsmogul den värste motståndaren någonsin?

Hur kan vi vara säkra på att de som sägs vara döda i den här filmen inte har överlevt?
(Allt kanske är en illusion, eller så är alla utklädda utomjordingar …)

Om man designar sin egen coola superhjältekostym, varför väljer man då en så fånig hjälm, som ser ut som en grön guldfiskskål?

Har inte den supersnygga Marisa Tomei, som spelar Aunt May, “blippat” bort mer än fem år för att se så evigt ung ut?

Och kommer Flash att bli Spider-Mans nye bästis?

Ja, mer långsökta saker har hänt i superhjälteuniversum …

Skriven 2019-07-03

Skriv ut sidan

Våra partners