AQUARIUS

Annons

Regi: Kleber Mendonça Filho
I rollerna: Sonia Braga, Maeve Jinkings, Irandhir Santos, Humberto Carrão.

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-01-20

Aquarius börjar med en tillbakablick från 80-talet, på en lägenhetsfest bland vänner och familj. Clara har just blivit frisk från sin cancer. 30 år senare är Clara kvar på samma plats. Hon har blivit äldre och bor numera ensam i sin älskade lägenhet sedan hennes man gått bort. Barnen är uppvuxna och utflugna. Pensionärslivet rullar på, ett ganska bekvämt pensionärsliv för hennes del eftersom hon av okänd anledning hör till de rikare och har råd med en husa.

Så en dag ringer det på dörren. Två män från ett byggbolag vill köpa hennes lägenhet belägen i komplexet Aquarius. De har redan köpt upp alla andra lägenheter i komplexet och väntar nu på att hon ska ge med sig så de kan påbörja sina byggplaner. Men Clara, som överlevt cancer och i allmänhet verkar vara en hårdhudad dam, ger inte med sig. Strax uppdagas det att byggbolaget inte har några skrupler när det kommer till att göra livet surt för Clara i detta annorlunda filmberättande.

Jag får inte helt klart för mig vad Aquarius handlar om. Är det en äldre kvinnas kamp mot en bolagsjätte? Den lilla människans kamp mot överheten? Eller är det kampen om att växa upp, bli gammal och ensam men envist fortsätta som vanligt? Om sexualitet? En viss förvirring kring temat glöms strax bort i det långsamma tempot som vaggar mig lika lugn som Clara själv i sin hängmatta framför fönstret med havsutsikt. Stundom blir det dock för lugnt, filmen hade vunnit på några snabbare klipp, mer dialog eller bara en tydligare intrig. Men visst klarnar handlingen mot slutet, och berättelsen visar även en del om det brasilianska samhället med dess klassklyftor och korruption.

Sonia Braga som Clara bär hela filmen. Hon är väldigt trovärdig i sin roll som änkan som klarar allting själv, som inte släpper på stoltheten ens inför sina barn. Hon har jobbat, hon har skrivit, hon har älskat, hon har levt. Och just det ger en viss känsla där jag vill vara. Måhända är det lättnaden över att det för en gångs skull tillåts en kvinna (en äldre till på köpet!) vara den starka, stolta, envisa och på gränsen till arroganta David mot Goliat.

Matilda Arborelius
skriven 2017-01-20

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners