SLASH – “Allt handlar om att bli bättre med tiden”

Annons

Under ett knappt decennium i skarven mellan åttio- och nittiotalet var Guns’N’Roses världens största band. Samtidigt utsågs de inofficiellt även till det farligaste, vilket var synnerligen befogat. Sedan vet vi alla hur det gick. Den klassiska sättningen upplöstes i en dimma av alkohol, droger och frontmannen Axl Rose irrationella beteende. För de avhoppade medlemmarna var emellertid (rock)livet långt ifrån slut. Särskilt inte för Slash, som idag, nästan två decennier efter uppbrottet kan uppvisa en framgångsrik karriär som inkluderar Slash’s Snakepit, supergruppen Velvet Revolver och en solokarriär. Nya albumet World on Fire är det tredje i eget namn, och utgör enligt gitarristen en naturlig fortsättning på de båda föregångarna.

– Fast det var inget direkt planerande bakom, tillägger han. Vi bara gjorde det. Jag är inget vidare på att beskriva det färdiga resultatet, men jag kan i alla fall säga att det är en stark, solid och diversifierad platta som täcker in många olika områden samtidigt som bandet spelar fantastiskt bra.

Slash ger till stor del Alter Bridgeproducenten Michael Baskette äran för den lyckade helheten. Denne tog över rattandet när hans föregångare Eric Valentine (Queens of the Stone Age) tvingades hoppa av tåget på grund av tidspress. Valet kan tyckas vara logiskt med tanke på att gitarristens faste sångare Myles Kennedy även råkar fronta just Alter Bridge, men han var faktiskt inget givet namn för uppgiften.

– Nej, det var en lustig grej det där. Myles sade bara att jag borde prata med honom, men det var inte alls säkert att det skulle bli han. Fast Michael visade sig vara f-ckin’ fantastisk i studion. Han fick ut det bästa av oss alla.

– På tal om Myles, så är det här tredje gången i rad ni samarbetar. Du verkar ha hittat en sångare du kan använda på lång sikt trots att han redan har ett heltidsjobb?

– Ja, Myles är någon som jag verkligen etablerat ett partnerskap med. Liksom med hela bandet för övrigt. Och det var verkligen inget jag förväntade mig från början. Jag satte bara ihop ett gäng som kunde backa mig, men sedan åkte vi ut på turné med första plattan och sedan blev det en snöbollseffekt.

Slash erkänner utan omsvep att det är ”hans” band, men att det samtidigt inte betyder överdrivet mycket. Kontentan är att han själv kontrollerar affärsbiten, men att det kreativa i slutänden utgör en kollektiv ansträngning där samarbetet sätts i högsätet. På sätt och vis är detta en position rocklegenden trivs med. Han känner sig i alla fall mer komfortabel i sin status som soloartist idag än då det först begav sig i mitten på nittiotalet.

– Well, Snakepitskivorna var mer en löst sammansatt grej. Jag hade ingen riktig tanke om vad jag ville göra. I början var det mest en tillfällig flykt från Guns. Sedan när vi splittrades försökte jag dra igång det igen, men då var allt väldigt instabilt.

– Sedan bildade du framgångsrika Velvet Revolver med några gamla kollegor från Guns’N’Roses och före detta Stone Temple Pilotssångaren Scott Weiland?

– Ja, det var ett fiasko att arbeta med Scott. Jag tror inte ens han själv visste vad han ville. Vi arbetade alla hårt på att lösa problemen med honom, men i slutänden kunde vi inte göra något åt dem.

– Du har haft en enormt framgångsrik karriär. Hur ser du på allt idag?

– Du vet, jag bara kör på. Jag ser inte tillbaka, det är mer så att jag frågar mig själv hur jag kan applicera det som varit på nuet. Framgångarna har gett guldkant på vad jag åstadkommit , och det känner jag både tacksamhet och ödmjukhet inför Men allt handlar om att bli bättre med tiden.

– Hur ser du på det här med att skandalerna och de interna konflikterna i Guns’N’Roses oftast tenderade att överskugga vad ni gjorde musikaliskt?

– Jag är säker på att de artiklar som låg bakom all sensationshysteri inte nödvändigtvis var helt sanna, men jag hade inte så mycket koll på det där då. Samtidigt hade jag svårt att greppa att folk ältar allt sådant där så mycket, men det gör de ju. Därför måste man fundera över hur man uppfattas offentligt. Det är ju media som skapar bilden av dig.

– Ändå var det ju så att mycket av det som skrevs om ert hårda leverne var sant. Hur illa var det för dig när det var som värst?

– Det fanns en tid då jag var helt ensam. Det skyddande paraplyet som fanns runt supergruppen eller vad man nu ska kalla det fanns där fortfarande, men vardagen fungerade inte längre. På det personliga planet hade excesserna enbart blivit tråkiga. Dessutom; om det nu verkligen var så att min riktiga passion var konsten var jag tvungen att bevisa det, och lägga allt sådant åt sidan.

Skriven 2014-08-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners