Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det blåser nya vindar från de brittiska öarna. En singer/songwritervåg med de brittiska öarna som avsändare har sköljt över världen på senare år. Namn som Jake Bugg, Ben Howard, Passenger och inte minst Ed Sheeran har fångat publikens gunst och visat att lågmäldhet fortfarande kan fånga stora mängder lyssnare i en alltmer stressad och uppkopplad tillvaro. Men det slutar inte där. Näste man i raden är Lewis Watson, en ödmjuk tjugoettåring som nu debuterar i fullängdsformatet efter att sakta men säkert byggt upp förväntningarna med en rad rosade ep-skivor.
– I ett sådant läge är det rätt naturligt att vara nervös för hur responsen ska bli, erkänner sångaren. Men å andra sidan finns det många album som gått bra fast de inte accepterats av kritikerna, så jag försöker att inte älta min oro för mycket.
Lewis ser dock fram emot att en intet ont anande publik äntligen ska få ta del av The Morning, som fullängdaren döpts till. Hittills är det nämligen bara vännerna och folk i branschen, typ de jämnåriga kollegorna Birdy och Gabrielle Aplin som hört dem och gjort tummen upp.
– Det kanske de gjorde bara för att vara snälla, men det var ändå en lättnad för mig. Så det var trevligt att få positiv respons. Jag lyssnar ju inte på min egen musik, jag har svårt att bedöma själv om den är bra.
Lika svårt har sångaren för att beskriva sina alster. Den karaktäriseras av honom själv som Lewis med akustisk gitarr och ett band, punkt slut. Sedan förhoppningsvis kan folk njuta av sångerna, menar han. Men alla får avgöra själva vad det är de lyssnar på. Något många för övrigt redan gjort. En hel del kritiker har prompt bestämt att Lewis hör hemma bland de ovannämnda storheterna Bugg, Howard, Passenger och Sheeran.
– Alla jämförelserna är bra, de är ju talangfulla allihopa. Men jag håller med dig om att jag inte låter som någon av dem. Fast det är ändå trevligt att mitt namn kommer upp på samma gång som deras.
– Men ni hör oavsett vilket hemma i samma genre. Varför tror du alla de här brittiska låtskrivarna kommit fram precis nu?
– Jag tror samma sak gäller för musik som för mode och mycket annat. Allt går i vågor och allt kommer tillbaka. I det här fallet tror jag Ed Sheeran hade stor betydelse. Han gjorde låtskrivargrejorna, men han blandade också in mainstreamelement, och det var definitivt en katalysator. Fast allt det här hade nog hänt ändå, bara lite senare.
Tidsaspekten har även spelat in i Lewis fall. Men i hans fall har det mest handlat om att skynda långsamt. Från maj 2012 fram till november 2013 släppte han sammanlagt fem ep-skivor vid olika tillfällen istället för att som många andra släppa en singel eller två som smakprov inför den oundvikliga albumreleasen några månader senare. En medveten taktik, menar Lewis i sitt svar på en rak fråga.
– För mig var det nog det. Jag ville aldrig att någon bara skulle lyssna på en ep och säga ”Jag fattar vad han gör nu, jag behöver inte lyssna mer”. Jag gjorde ep-skivorna väldigt low-fi och enkla för att lyssnaren skulle få en känsla av att de följde med på en resa fram till albumet. Det var ett något som tillät mig att skapa medan jag var på turné, och det är jag väldigt glad för.
– Du verkar vara mycket någon som är ”hands on”, och ta en aktiv del av allt som har med ditt artisteri att göra?
– Well, tack ska du ha. Jag och en kompis gjorde den första ep:n själva, och det gjorde skivbolagen intresserade. Så att vara ”hands on” är nyckeln till allt. Annars kan det verka som om man inte bryr sig. Men att ligga på ett skivbolag har hjälpt mig mycket, det gjorde det lättare att släppa ett album.
– När du fick chansen valde du att skriva kontrakt med Warner Bros. Tvekade du aldrig inför att välja ett storbolag?
– Jag antar att alla har hört skräckhistorier, men likaväl som det kan vara bra att ligga på ett indiebolag kan det vara en fördel att vara på ett stort bolag. De har fler verktyg och mer resurser, och jag har aldrig känt att Warner skulle förstöra min karriär och spotta ut mig om det inte funkade direkt. Istället har de hängt med mig sedan långt innan Tomorrow blev verklighet, så de har redan bevisat sin lojalitet.
– Var ser du dig om fem år?
– Om jag fortfarande har möjlighet att göra musik kommer jag att vara fullständigt nöjd. Jag är inte särskilt äregirig, jag är helnöjd redan i dagens läge. Jag sitter inte och gör en lista över saker jag vill uppnå.
Skriven 2014-06-27
