URIAH HEEP i den tunga rockens tjänst sedan 1969

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De bildades redan 1969, och är därmed ett av de mest långlivade hårdrockbanden någonsin. Namnet är Uriah Heep, och även om de aldrig fått lika mycket erkännande som kollegorna i sjuttiotalets “The Big Four”, Black Sabbath, Deep Purple och Led Zeppelin, så är det svårt att bortse ifrån att de tidigt gick i fronten för den tunga rockens utveckling. Dessutom säger fyrtio miljoner sålda skivor det mesta om nivån på framgångarna genom åren. Men dessa brittiska pionjärer har sällan eller aldrig vilat på lagrarna. Bandet är för närvarande aktuella med sin tjugofjärde studioskiva Outsider, ett verk som håller fast vid de musikaliska idealen och programenligt är i avsaknad av alla moderna influenser.

– Ja, så är det, bekräftar gitarristen Mick Box. Vi fastställde vår kurs för länge sedan. Jag gillade för all del Nirvanas grejor, men vi skulle aldrig kunna göra något sådant. Eftersom vi är berättare koncentrerar jag mig mest på låtskrivandet och försöker göra varje sång bättre än den förra. Vi vill alltid fånga lyssnaren, men problemet idag är att många band bara upprepar samma sak tio gånger på raken på samma skiva.

Mick säger lite svävande att Outsider i mångt och mycket är ett typiskt rockalbum som tar med lyssnaren på en resa från start till mål. Starka melodier och bra intressant lyrik har kombinerats med den sedvanliga känslan, sången och gedigna musikaliska hantverket, menar han. Alltihop är dessutom inspelat live i studion, snarare än justerat med Pro Tools i olika delar av världen.

– Det finns en värme och genuinitet i det vi gör, och egentligen tycker jag det är rätt enkelt. Om du älskar att spela blir resultatet alltid fräscht, men om du är trött och blasé kommer folk att märka det. Vi är ett lyckligt band. Det är det här vi älskar och vill göra. Det är vårt liv.

– Men det måste väl ändå ha funnits tillfällen då ni känt att idéerna hållit på att ta slut?

– Nej, vi får aldrig slut på idéer. En målare slutar väl aldrig måla. Jag sitter aldrig hemma och övar på skalor, men jag skriver varje dag. Om jag inte gör det känner jag mig tom. Jag älskar varje del av den kreativa processen.

– Hur ser du på er långa karriär så här långt?

– Wow, med stor stolthet. Vi har åstadkommit så mycket. Vi har sålt fyrtio miljoner album, vi var det första bandet som spelade i gamla Sovjet och så vidare. Men det största är de fans som vi inspirerat att själva bli musiker. Om bara någon enda person börjat spela på grund av oss är det värt det. Det är det allting handlar om.

Mick säger dock att det aldrig slog någon i bandet då det begav sig under det tidiga sjuttiotalet att de skulle bli överdrivet långlivade. Att folk skulle gilla dem även långt senare tänkte de aldrig på.. Uriah Heep gjorde ju bara något som många andra band under den här tiden gjorde. Därför blev alla inblandade mest förvånade när folk kom fram och berättade om hur deras musik hjälpt dem genom svåra tider. Fast Mick erkänner förstås också gärna att det var svårt att ta in allt som hände när de nådde toppen.

– Well, mycket av det vi upplevde var ju inte direkt normalt. Vi bodde på hela våningsplan på hotell, hade livvakter och åkte limousiner och privatplan hela tiden. Under tio år gick vi inte ens igenom den vanliga tullen, vilket var väldigt fånigt Men jag kommer från östra London, så jag visste att allt det där var en temporär grej som betalades med royaltypengar. Fast andra trodde förstås det skulle vara för evigt.

– Det låter rätt galet?

– Ja, helgalet. Vi spelade inför tio- till tjugofemtusen varje kväll och kunde hänge oss åt precis vad vi ville. Galenskapen var total, men jag är fantastiskt glad över att jag fick uppleva det och ännu gladare över att jag kom helskinnad ut på andra sidan.

– Men du har varit i rocksvängen ända sedan du var tonåring. Har du aldrig känt att du saknat ett vanligt liv?

– Nej, inte alls. Hemma lägger jag rock `n rollen åt sidan. Då går jag ut med hunden, tar ut soporna och går till mataffären. Så när en turné är över och jag kommer hem är allt normalt. Då slutar jag vara en rockstjärna.

Skriven 2014-05-19

print

Våra samarbetspartners