ANGELICA tar (solo) paus från heavy metal

Annons

Kvinnliga hårdrockssångerskor är sorgligt nog alltjämt en bristvara. Inte minst svenska sådana. Men Angelica Rylin bättrar i alla fall på den dåliga statistiken en aning. Nu är hon i och för sig ingen duvunge i branschen, till vardags frontar hon det svenska metalbandet The Murder of my Sweet. Men nu bryter sångerskan sig loss för en internationell lansering i eget namn backad av dignitärer från In Flames, Primal Fear och Dream Theater-sångaren James LaBries band.

– Men idén att jag skulle göra det här kom faktiskt från skivbolaget, förklarar hon De ville jag skulle satsa på en sologrej, och det kändes jättespännande och smickrande. Sedan är det förstås så att det alltid varit mycket fokus på mig i The Murder… också, men jag har helt andra krav på mig nu.

Dessa krav har Angelica dock gjort sitt bästa för att omsätta till något vettigt. Ganska exakt två år har förflutit sedan skivbolagets initiala förfrågan. Två långa år från idé till en färdig helhet, bör kanske tilläggas Men noggrannheten och omsorgen om projektet, som sedermera betitlades Thrive sattes tidigt i högsätet, och sångerskan behövde inte gå långt för att hitta rätt person för producentjobbbet. Välmeriterade Daniel Flores, trummisen från bland annat proggruppen Mind’s Eye och det egna bandet The Murder of My Sweet var ett självklart val.

– Ja, det var det. I alla fall för mig. Vi har ett otroligt bra samarbete. Han har varit min musikaliska mentor. Han inspirerar mig och tvärtom, så för mig var det aldrig någon tvekan.

– Du och Daniel har ju arbetat ihop sedan 2007 i The Murder of My Sweet. Ni måste vara rätt tighta vid det här laget?

– Absolut. Fast innan jag träffade honom letade jag efter andra producenter och låtskrivare, och det fanns många som ville verka skickligare än vad de var. De hade inte vad som krävdes. Sedan träffade jag Daniel, och då visade det sig att han kunde få saker att låta fantastiskt.

Daniel Flores är emellertid inte den enda som bistått Angelica. Idel bekantingar från melodic rock-världen bidrog med hjälp vad gäller låtskrivandet, däribland kanadensiska Harem Scarems vokalist Harry Hess. Samtidigt är sångerskan noga med att betona att Thrive är hennes egen baby, och ingen annans. Särskilt texterna bär den egna signaturen.

– När jag tittar i backspegeln inser jag att det här är en kärleksplatta, och det var inte tanken från början. Det var inget jag satsade på. Men det finns så många aspekter på temat som folk kan relatera till, så det är ett tacksamt ämne. Jag brukar utgå från någon form av känsla, tanke och uppfattning, och sedan krydda det med inspiration jag fått från film och böcker.

– Du låter som om du fortfarande trivs med livet i rocksvängen?

– Ja, en del av nybörjarglädjen kanske är borta, men det verkar som om ju mer jag håller på desto roligare är det. Jag kan uppskatta varje del i den kreativa processen, och jag träffar många roliga människor hela tiden. Alltihop känns ganska prestigelöst. Det finns mycket glädje i att hålla på med det här.

– Men hur ser du på det här med rollen som frontkvinna i ett rockband. Rent allmänt verkar det vara oproportionellt mycket fokus på det ytliga och för lite på musiken?

– Det är ju så det är. Det är mycket fokus på utseendet och vad man har på sig. Det finns massor av listor med de sexigaste och snyggaste sångerskorna. Samtidigt har jag inte så mycket emot det, jag är ganska trygg i mig själv. Det går inte att vara en lite flicka i den här branschen, man måste ha skinn på näsan. Fast det är lite tröttsamt när vi lägger ut en ny video, och man bara får sexistiska kommentarer. Så tack och lov att det finns riktiga fans som uppskattar sången också.

Skriven 2014-01-21

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners