FOXY BROWN

Annons

FAKTA
Klassisk blaxploitation, USA 1974
Regi: Jack Hill
I rollerna: Pam Grier, Antonio Vargas, Sid Haig, Juanita Brown, Sally Ann Stroud
(MGM Entertainment) (Region 1, amerikansk DVD)

BETYG: TRE

I början av 70-talet uppstod en ny filmgenre: blaxploitation. Denna nådde sin kulmen ganska omedelbart i och med “Shaft” (1971) med Richard Roundtree i titelrollen. En oförutsedd framgång som genererade massvis av uppföljare. Shaft var en privatdeckare hopkokt på Sam Spade och James Bond, men tuffare, råare, sexigare och framför allt mörkare – på alla sätt och vis.

Svarta kvinnor och män tog upp rollerna som vitingarna (honkies) dittills haft, men gjorde dem “så mycket bättre”. Åtminstone enligt den svarta publiken. Vi fick utöver John Shaft, nya (anti)hjältar i form av Superfly, Coffy, Black Ceasar, Gravedigger Jones, Coffin Ed, Boss Nigger, Black Belt Jones med flera.

Dessa filmer var ofta begåvade med sällsynt coola filmtitlar (“Blacula”, “Mandingo”, “Cleopatra Jones”), varav “Cotton Comes to Harlem” (baserad på Chester Himes goda romanförlaga, av många även ansedd som den första blaxploitationfilmen) är min personliga favorit.

(Nämnas bör kanske också att även soundtracket spelade stor roll i dessa filmer – och det rörde sig alltid om jäkligt cool whacka-whacka soul/funk, inte sällan skapad av genier som Isaac Hayes, Curtis Mayfield, Herbie Hancock osv.)

Pam Grier (många år senare hyllad av blaxploitationfantasten Tarantino i “Jackie Brown”) var det största kvinnliga namnet i denna snabbt uppblossade genre och “Foxy Brown” var egentligen en uppföljare till hennes första stora succé, “Coffy” (1973), men av någon outgrundlig anledning ville inte filmens producenter rida på det namnet, trots att “Coffy” blivit en kassako.

Personligen missade jag det mesta av genren när det begav sig, så där finns en lucka i filmkunskaperna som jag numera, när tillfälle ges, försöker täppa till. Såg den första “Shaft” under mitten av 70-talet (tillsammans med Lena K i Kristianstad; penisen stod som ett spjut i gymnasiebrallan, vilket då var såväl generande som upphetsande – här kan vi snacka om “shaft” i dubbel bemärkelse!) och även uppföljaren, “Shaft rensar stan” (1972), vilket “Shaft’s Big Score!” lite “svenskt” översatts till. Men det var nog det hela. (Ingen av dessa filmatiseringarna knockade mig direkt, men jag hade kanske annat att tänka på..?)

Så det fanns vissa förväntningar, när jag, efter alla dessa år, hittade kultklassikern “Foxy Brown” på högupplöst video. Och kanske var förväntningarna för stora, för nja… Actionscenerna är, framför allt med dagens mått mätt, ganska mediokra, och inte ens själva handlingen har åldrats särskilt väl. Ändock, när det begav sig var detta säkert “the shit” för många. Och den hel del av dessa många, befinner säkert numera långt upp på stegen inom dagens nöjesindustri.

Se “Foxy Brown” i bildningssyfte!

Skriven 2013-12-12

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners