GLASVEGAS protesterar mot fiaskostämplingen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De kom som en frisk indievind strax innan decennieskiftet och knockade både de hårda trendletande kritikerna och publiken som väntade på något nytt och coolt med förmåga att inta den konstnärliga framkanten. Men sedan gick det snabbt utför, och när den höstens och tillika tredje albumet Later…When the TV turns to Static såg dagens ljus var fiaskot snabbt ett faktum. De taskiga recensionerna och usla försäljningssiffrorna ljög liksom inte, var budskapet Eller också kan det också vara så att denna historiebeskrivning inte riktigt stämmer. Åtminstone är den överdriven. Det menar i alla fall bandet svenska basist Jonna Löfgren.

– Ja, jag tycker i alla fall att responsen varit bra, betonar hon. Inte minst är vi glada för reaktionerna från fansen. Sedan är det klart att vi inte bara fått ros av kritikerna, men jag tycker ändå vi kan vara nöjda. Att vi sedan inte har sålt så mycket skivor beror på att folk inte köper dem längre. Det är bara hardcorefansen som gör det numera. De senaste åren har Spotify slagit igenom, och det märks.

Jonna är Glasvegas tredje trummis sedan bildandet, och var alltså inte med under det intensiva genombrottet. Hon blev medlem i bandet så sent som 2010 efter att ha blivit rekommenderad av en gästlärare på Musikskolan i Piteå. Denne kände till att bandet sökte en ny kvinnlig skinnplågare och kontaktade deras dåvarande svenska bolag Sony, och på den vägen var det.

– Det var väldigt omtumlande att hoppa på det här. Allt var så himla nytt. Jag lämnade allt jag kände till och åkte till ett land jag aldrig varit i för att arbeta med folk jag inte kände eller förstod. Men de visste att jag kunde spela trummor, och det kände jag mig hemma med.

– Later…When the TV Turns to Static är ju den första skivan som du medverkar på, och den skiljer sig också en hel del jämfört med den förra Euphoric Heartbreak på så sätt att den betydligt mer sparsmakad och dyster. Blev det bara så eller var det något som bestämdes från början?

– Jag tror mest bara att vi gick på känsla, och då speciellt James som producerade. Men jag tror inte vi skulle kunna ha gjort den på annat sätt, och just den här gången spelade vi in demos först, så vi visste hur det skulle låta i studion.

Den James Jonna pratar om heter förstås Allan i efternamn och är Glasvegas frontman och chefsdesigner. Detta framträder kanske tydligare än någonsin på det nya verket, och då särskilt vad gäller lyriken, som är starkt präglad av hans erfarenheter och mörkare sinnestillstånd vid låtarnas tillkomst.

– Ja, alltså, i allmänhet är James en väldigt glad kille, och jag får bara insyn via musiken. Man jag kan tänka mig att det är lättare att skriva om det som är svårt. Sedan kan det klart vara bra att få folk att känna sig hoppfulla också, men jag tror det är lättare att beröra om man skriver om sådant som är skit. Dessutom kan man alltid känna igen sig i hans låtar, och det är då de blir starkare för lyssnaren.

– Nu har du ju inte varit med så länge, men hur ser du på bandets karriär hittills?

– Vi är jättenöjda såklart. Sedan var det en väldig hype ett tag med första plattan, och så är det inte alls längre om man jämför. Men som band är det viktigt att bara hålla ihop för det kommer alltid att gå upp och ner.

– Man måste kunna genomleva motgångarna?

– Ja, många band splittras efter första hypen, men jag ser det som att vi tagit oss igenom mycket istället. Vi har något positivt, och har alltid väldigt kul tillsammans, så det vore coolt om vi kan fortsätta få det att gå ihop. Vi ser med ödmjukhet över att fortsätta göra det här på heltid, det kan inte alla göra. Sedan siktar vi klart alltid på något mer ändå. Man kan ju inte bara skita i drömmarna.

– Så du ser fortfarande en framtid för bandet?

– Ja, det är lite så man måste tänka. Annars hade vi börjat fundera i banor, typ ”Vad gör vi nu?” . Eftersom vi älskar det vi gör måste det alltid finnas någon annan som också gör det, och vi har fans som alltid diggar det vi gör. Men om vi inte haft de två första skivorna hade vi inte haft något att falla tillbaka på, så vi har trots allt ett försprång jämfört med många andra.

Skriven 2013-12-05