ALLEN STONE – det nya stora soulhoppet

Annons

I egenskap av son till en pastor började han i unga år sjunga i kyrkan och förvandlades så småningom till en klassisk soulsångare med ambitioner att sprida social medvetenhet på samma sätt som förebilderna Marvin Gaye och Stevie Wonder. Nu är han tjugofem, och har kontrakt med världens största skivbolag. Namnet är Allen Stone, och att kalla honom lovande vore närmast ett understatement.

– Det känns härligt, kommenterar han. Det var en ära att bli signad så som jag blivit, det finns ju bara tre stora bolag kvar nuförtiden. Men så har också min musik alltid varit mitt fokus. Jag ville tidigt föra ut de gamla traditionerna, och sätta min personlighet på dem. Att göra musiken samtida samtidigt som jag hyllade det gamla var alltid målet.

Allens tolkning av sextio- och sjuttiotalssoul kan med fördel höras på hans självbetitlade andra album, som släpps i dagarna. På denna låtsamling framgår tydligt varifrån han kommer. I mitten av tonåren började nämligen den tidigare så avskärmade sångaren upptäcka soul på allvar. Han började samla på album med klassiska artister som just Marvin Gaye, Aretha Franklin och Donny Hathaway och snöade in på Stevie Wonders klassiska skiva Innervision.

– För mig som hade en religiös bakgrund var soulen en del av kyrkan. Många av den tidens artister, som Marvin, Otis och alla Motownsångarna kom ju därifrån. Det var min första glimt av det där, men när jag upptäckte musiken själv dök jag bara in i den. Det kändes helt rätt och jag kunde inte få nog.

– Soul från den här tiden undvek nödvändigtvis inte politik och mörkare ämnen. Är det något som du saknar på dagens R&B-scen?

– Jag tror det svåra är att soul inte gör sig med en mörk ton på samma sätt som folk eller rockmusik. Soul är rent allmänt gladare, så många gånger missar man den delen av spektrat.

– Men det var kanske också så att det var lite lättare att variera sig förr? Artisterna kunde hoppa mellan det lättsmälta och mer kontroversiella på ett annat sätt?

– Yeah, jag håller med dig. Men så är det också svårare att tjäna pengar nuförtiden. Det var mindre press förr. Idag försöker många bara hålla sig flytande. Artister tänker oftast på vilken typ av låtar folk vill lyssna på live. Samtidigt utgår de inte ifrån perspektivet att det handlar om att skapa stor konst längre. Så det är svårt att ha en karriär idag. Många är mindre benägna att lämna sin bekvämlighetszon.

Allen själv vet emellertid det mesta om vad det vill säga att lämna sin bekvämlighetszon. Eftersom han växte upp i en kristen miljö var hans framtid mer eller mindre utstakad. Men när hans föräldrar skickades i väg honom till Bibelcollege förändrades situationen. Allen tappade tron och hoppade av efter ett år, vilket om något kan ses som ironiskt.

– Ja, verkligen. Och många på skolan blev helt perplexa av det här. Jag fostrades i tron att Bibeln hade en viss tyngd, men den var nästan påtvingad. Alla visste att min far var pastor, så om jag utagerade skulle det påverka hans arbete. Fast missförstå mig inte nu, Bibeln är fantastisk litteratur. Men om det nu finns en Gud är det inte hans direkta ord. Så det finns mycket jag inte köper om livet efter detta, jordens skapelse och annat.

– Vad säger din far om ditt livsval då?

– Överlag har båda mina föräldrar varit väldigt stöttande. Jag satte mig ner med min far en gång och sade ”Du vet, det här jag gör är kanske inte särskilt kristet, men det är mitt sätt att predika”. Ett tag trodde han bara att jag ville bli känd eller rockstjärna, men han förstår mig nu.

– Nu när du blivit en ”hippie med soul”?

– Ja, det är lustigt det där för jag har bara sagt det en enda gång. Jag tror det var ett försök att beskriva min stil, och då sade jag att jag lät som en hippie med soul. Sedan fastnade det bara. Vilket är okay. Jag blir inte förolämpad av det eller så. Traditionellt förknippas det där med fri kärlek, misstron mot regeringen och viljan att föra kulturen framåt. Men för egen del betonar jag inte drogandet så hårt ha ha.

Skriven 2012-02-26

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners