SHOUT OUT LOUDS har lämnat prestige och teknik därhän

Annons

De bildades när seklet var ungt, och kom snabbt ut i den internationella hetluften via turnerande världen över med namn som Fleet Foxes, Kings Of Leon och Magic Numbers, men nu lagom till tioårsjubiléumet av debutalbumet Howl Howl Gaff Gaff hittade Shout Out Louds hem igen och lade all eventuell stress åt sidan. Nya verket Optica spelades in på hemmaplan i en liten studio i Stockholm tillsammans med vännen och producenten Johannes Berglund utan tanke på vare sig tid och prestige.

– Ja, vi tittade tillbaka på de tre skivor vi hade gjort tidigare och tog tid på oss att se över både vad vi ville behålla och ta bort, förtydligar sångaren Adam Olenius. Jämfört med förra skivan är den här mycket mer färgsprakande. Vi ville testa allt och det fanns ingen som sade till oss att låta bli.

Adam säger att man försökte bygga upp en slags fantasivärld i ljudbilden den här gången. Föregångaren Works minimalism skapade en reaktion, menar han. Därför var det extra roligt att inte sätta stopp, utan bara göra det som kändes rätt. Ingen ”auktoritär” producent fanns där som bromskloss. Därav det varma soundet, förklarar sångaren. Eftersom tidsaspekten inte var viktig kunde kvintetten ”mecka” med soundet så länge de kände för det. Vilket de också gjorde. Optica tog totalt ett och ett halvt år att färdigställa. Detta ska jämföras med den månad som togs i anspråk för att spela in Work i Seattle med stjärnproducenten Phil Ek, mannen bakom bland andra Band Of Horses.

– Vi repade i och för sig rätt länge innan dess också, men tidspressen var ändå det svåra då. Sedan är Phil givetvis duktig, men han är van vid att ha bandens visioner klara för sig redan innan inspelningen medan vi gärna vill arbeta fram den med personen som hjälper oss. Därför blev inte det färdiga resultatet riktigt som vi ville.

– Ni har sagt att ni lade prestige och teknik åt sidan till förmån för energi och känsla den här gången. Exakt hur svårt var det?

– Det var svårt. Men gruppdynamiken är bättre nu än förr. Vi repade till exempel inte in skivan för att undvika att fastna i de vanliga rollerna. Jag hade skrivit många låtar som jag tog med mig direkt till replokalen. Jag tror nämligen mycket på kraften i det första man kommer på, så jag ville att det jag gjorde skulle vara så fräscht som möjligt när vi väl var i studion. Det var så vi utmanade oss själva.

Adam säger att bandet nu hittat ett recept de vill arbeta efter i fortsättningen. Det finns förvisso alltjämt många utländska namn de vill samarbeta med, men det blir i så fall längre fram. Även nästa album kommer att spelas in i Stockholm, och det kommer att bli så fort gänget tar paus från det tunga turnéprogrammet ”innan jorden går under”.

– För man blir ju inte yngre, tillägger frontmannen. Vilket inte alldeles osökt för oss in på det faktum att releasen av Optica faktiskt sammanfaller med tioårsjubileet av debuten Howl Howl Gaff Gaff.

– Det är klart att jag tänkt på det där eftersom jag pratat med folk som påmint mig om det. Det blir som terapi, och det är lite som att se tillbaka på ett äktenskap. För mig var det klart en dröm från början att hålla på med musik, och det klarar vi av nu. Samtidigt är vänskapen mellan oss viktig, men att vi skulle var några slags veteraner känns konstigt. Jag har aldrig kommit in i den rollen, den dagen vi gör det blir det väldigt tråkigt.

– Är du nöjd med var ni befinner er som band just nu?

– Ja, det är jag. Sedan vill vi ju alltid bli större. Det är ju en svår bransch att överleva i ekonomiskt. Man vill ju inte oroa sig för pengar till nästa skiva. Men vi klättrar i alla fall långsamt uppåt.

– Men fullt så glamouröst som en del förmodligen tror har ert rockliv inte alltid varit. Jag har läst att ni släpade runt era instrument för hand på väg till er första konsert i London då det begav sig?

– Ja, många tror det är fest hela tiden. Men det är mycket flygplatser, tre timmars sömn och sådant. En gång var vi i Montreal när det var tjugofem minus. Men det fanns ingenstans att byta om efter giget, så vi fick göra det ute och då frös tröjan fast på kroppen. Så visst finns det saker vi varit asförbannade på. Fast det är också sådant man minns och kan skratta åt sen. Sedan kan jag tycka att det ska kännas att man är på turné. Det finns något romantiskt i det även om vi prioriterar en sådan grej som att resa bekvämt idag.

Skriven 2013-02-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners