W.E.T. – en supergrupp för de AOR-frälsta classic rockfansen

Annons

I snart trettio år har Jeff Scott Soto förgyllt tillvaron för classic rock-fans överallt både solokvist och inom ramen för diverse olika bandkonstellationer. Mest känd för den breda massan är han för att ha frontat Yngwie Malmsteens band och för att som hastigast ha skött sångarjobbet i Journey, men nu har ännu ett kapitel inletts i amerikanens musikaliska liv. Tillsammans med gitarristen Robert Säll från AOR-stjärnskotten i Work Of Art och Erik Mårtensson, sångare i hårdrockarna Eclipse bildar han albumaktuella W.E.T., ett band som redan gjort större avtryck än vad någon inblandad hade vågat tro när de först slog ihop sina påsar för drygt tre år sedan.

– Ja, reaktionerna på vår debutplatta förvånade oss alla, kommenterar sångaren. Vi tänkte att vi får väl vara glada om vi får lite fans från alla våra respektive band. Saken är ju den att många inte fastnar för sådant de bara ser som ett projekt. De vet ju att det ändå aldrig blir någon turné eller fortsättning på annat sätt. Men W.E.T. är en av de där grejorna som märkligt nog bara funkade ändå.

Jeff säger att den självbetitlade debuten var ett skott i mörkret. Ändå skulle det i slutänden visa sig att skivan hade sålt bättre än vad de senaste alsterna med Eclipse, Work Of Art och sångaren själv tillsammans. Jeffs entusiasm går inte att ta fel på när han berättar om framgångarna, och få skulle nog missunna honom den glädjen. Åren strax innan W.E.T. hade varit tuffa. Först avpolletterades han av Journey 2007, och några år därefter lades hans tidigare fasta band, svenska Talisman ner när dess grundare Marcel Jacob tragiskt begick självmord. W.E.T.-projektet kom således lägligt. Att det skulle bli en fortsättning efter den initiala succén var emellertid ingen självklarhet. Särskilt som alla inblandade har tillräckligt att göra ändå.

– Det har vi ju. Men skivbolaget frågade oss om vi ville göra något nytt. De såg en efterfrågan. Men jag ville bara ställa upp om de andra också hoppade på det.

– Men tvekade du någon gång om att gå med i W.E.T. när du fick förfrågan från första början? Jag frågar eftersom du sade när vi pratades vid första gången 2009 att du ville diversifiera dig och komma bort från den melodiska rocken just då?

– Precis, det var så jag kände. Men det hade mest med fåfänga att göra. Jag kände redan när jag åkte ut på soloturné samma år att något saknades. Efteråt ville jag gå tillbaka till mina rötter. Det är det här som är hemma för mig.

Jeff berättar att W.E.T.:s nya album Rise Up är en förlängning av debuten, men det är samtidigt också mer av en riktig bandplatta, menar han. Den första gjordes i stort sett individuellt. Text och musik skrevs av kollegorna medan sången lades på när allt var klart, något han ville undvika den här gången.

– Jag ville bara göra det här en gång till om vi gjorde det som ett riktigt band. Samtidigt vill jag inte påstå att vi avviker alltför mycket från vad vi gjorde på första skivan. Men man kan verkligen höra mognaden i sången, och då handlar det inte bara om att fånga känslorna. Jag vill att folk ska kunna relatera till dem också.

Jeff låter uppenbart nöjd med vad han åstadkommit med W.E.T., men vad som händer efter releasen av det nya albumet är direkt kopplat till fansens respons. Någon turné kommer bara på fråga om det finns ett tydligt intresse. Att ”tvinga musiken ner i halsen” på folk finns inte på kartan. Dessutom är almanackan fylld ändå.

– I stort sett varje månad är bokad redan. Bland annat arbetar jag på en ny soloplatta, som kommer att bli ännu tyngre än den förra. Sedan är det snack om att göra något med Talisman igen, men vi är bara i initialfasen än så länge.

– Det råder inte direkt någon tvekan om att du alltjämt arbetar väldigt mycket. Men du är gift numera. Hur balanserar du livspusslet?

– Det är svårt, men jag och min fru har definitivt en överenskommelse. Det här är mitt val, hon förstår att det här är mitt jobb. Samtidigt gillar jag att vara gift och göra saker som vanliga familjer gör. Fast å andra sidan hade vi inte kunna leva så här om jag inte arbetat så mycket, så allt det där hänger samman.

– Det låter seriöst. Rätta mig om jag har fel, men du verkar inte precis vara någon galen rockstar?

– Nej, jag har levt ett väldigt välartat liv. Jag började inte ens dricka öl förrän jag var i trettioårsåldern och insåg att jag missade allt det roliga ha ha. Men jag har aldrig tagit droger. Karriären har varit viktigare än att bli ”fucked up”. Jag har alltid tagit hand om mig själv och min röst.

Skriven 2013-01-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners