SKUNK ANANSIE – breddade musikaliskt, men alljämt ilskna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De slog igenom som en udda metalpunkig fågel under den mest skinande britpop-eran i mitten på nittiotalet. Tilltalet var både passionerat och aggressivt, och världen lyssnade uppmärksamt. Kvartetten blev pålitliga platinasäljare och låtar som Weak, All I Want och Hedonism rusade in på hitlistorna. Men alla goda ting måste få en ände, och 2001 lades verksamheten ner efter interna stridigheter. Därefter motades alla förfrågningar om att spela tillsammans igen prompt bort. Inte minst av frontkvinnan Skin själv, som uttryckte en motvilja rent allmänt mot allt vad återföreningar heter. Fast man ska aldrig säga aldrig. För tre år sedan samlades medlemmarna igen mot alla odds.

– Yeah, precis, kommenterar sångerskan. Så jag har verkligen fått äta upp mina ord. Men väldigt länge kände vi faktiskt inte för att göra något. Sedan när vi släppte vår Greatest Hits-platta var det inte tänkt att det skulle bli mer än så. Det var bara det att att vi hade så himla kul då, så det blev en naturlig grej att fortsätta.

Denna fortsättning har så här långt resulterat i två nya fullängdare. Den senaste, Black Traffic släpptes nyligen, och enligt Skin själv är det nya verket “ganska annorlunda” jämfört med de tidigare skivorna. Å andra sidan minner de nya låtarnas energi och politiska fokus samtidigt också om bandets tidiga produktin. Vilket i sin tur med lite god vilja kan tolkas som att bandet åstadkommit sitt bredaste album hittills.

– Ja, jag tycker nog att det är det. Plattan visar upp många olika sidor av Skunk Anansie. Men det beror på våra influenser, som är bredare än någonsin. Vi gillar allt från klassiskt till hip hop och dubstep. Sedan är vi också fyra väldigt olika människor med vitt skilda bakgrunder också, något som också bidrar till mixen.

– Bara två år har gått sedan er förra skiva släpptes. Det verkar som om ni befinner er på en bra kreativ plats för tillfället?

– Det är därför vi fortfarande håller ihop. Om vi kan skriva bra sånger kan vi överleva för evigt. Dessutom hade vi aldrig kunnat turnera utan nya låtar. Särskilt inte om vi vill attrahera nya fans.

Denna eventuella attraktion inkluderar självklart också lyriken. Bandet gjorde sig från första stund kända för sina politiska texter. Orden har alltid varit centrala för Skunk Anansie, och så är det alltjämt. Således följer de som återfinns på Black Traffic i samma spår som tidigare. Likheterna med föregångarnas textinnehåll är tydliga även om Skin är snabb med att påpeka att uttrycket är mer subtilt den här gången.

– Fast egentligen har ingenting förändrats i världen sedan vi började, så vi skriver om allt möjligt. Det finns mycket att vara uppgiven över vare sig det nu handlar om bolåneskandalen och avlyssningshärvan kring News Of The World eller den dåliga skötseln av finanserna inom EU-länderna. Många lider verkligen på grund av det här, men media kontrolleras av människor som håller de skyldiga bakom ryggen, så folk får inte rätt information. Vi låtsas att vi i väst har demokrati, men vi är lika korrupta som de afrikanska länderna.

– Det låter som om ni är lika ilskna som ni alltid varit?

– Ja, vi är absolut ett argt band. Vad vi däremot inte vill vara är skrämmande. Vi skriver aggressiv musik, men vi vill inte ge någon en snyting. Jag tycker vi klarar att vara förbannade på ett positivt sätt, det måste man kunna vara. Att gå ut och demonstrera och slå sönder någons affär är inte vi. Det finns ingen som helst mening med det.

– Däremot har ni uppenbarligen funnit mening i att hålla liv i bandet igen. Men första vändan i er karriär slutade i utmattning och interna stridigheter. Hur ska ni förhindra att det händer igen?

– Nu har vi ju gjort en väldigt massa de senaste fyra åren, men efter den här turnén tänker vi faktiskt ta ett break. Sedan tänker vi komma tillbaka och göra ett nytt album igen.

– Det låter verkligen som om det här är en återförening på lång sikt?

– Ja, jag förväntade mig inte det. Från början pratade vi aldrig om att göra musik tillsammans igen, så det kändes lite konstigt att gå in i studion igen första gången. Men när jag väl kom över den känslan var det okay. Många band som återförenas blir ingen annat än ren nostalgi. De gör några konserter, tjänar massor av pengar och drar efteråt, men det skulle vi aldrig göra.

Skriven 2012-11-16