HANGGAI, Palladium, Malmö den 26 oktober 2010

Annons

Mongolian Barbeque med strupsång och stänk av country*

First things first, bandet är inte från Mongoliet utan från Inre Mongoliet, som är en provins i norra Kina. Fast jag tror inte jag hade hört någon skillnad ändå……

Det här var inte alls vad jag hade föreställt mig. Var rädd att det skulle vara för mycket plinkplonk och obegripligt men det här var en positiv överraskning.

Sexmannabandet Hanggai som besöker Sverige för andra gången spelar sin traditionella men nyskrivna folkmusik som framförs med hästhårsfiol, tvåsträngad luta och mungiga. Kompletterar man denna sättning med trummor, elbas och elgitarr blir det mycket lättare att lyssna på för våra öron.

På kineskiska (?) berättar Hurcha, Hangais sångare om vad låtarna heter och vad de handlar om. Då min kinesiska/mongoliska inte är så vass var tur att Ilchi, som är ledaren för Hanggai på knagglig engelska översätter. Men det är roligt att dom pratar med publiken på sitt hemspråk trots att ingen förstår ett skvatt men på något sätt förstår man ändå.

I marknadsföringen för bandet står det ”punkinfluenser”, men hur mycket jag än lyssnar kan jag inte hitta det i den här musiken. Snarare är det countrystuk på ett flertal av låtarna. Deras tvåsträngade luta låter lite som banjo och emellanåt spelar de på vanlig banjo. Melodislingorna får mig att tänka på samisk traditionell folkmusik. Eller indianmusik om man nu ska generalisera vad gäller den musiken. I min fantasi satt jag o väntade på att Roger Pontare skulle dyka upp och dansa runt i sin folkdräkt. Ja, bandet är delvis klädda i traditionella dräkter och har de typiska mongoliska spetsiga hattarna på sig.

Det unika med det här bandet är deras strupsång som skulle kunna få vilken growlande dödsmetallare bli grön av avund. Musiken är väldigt dynamisk och skira kärlekssånger med suggestiva rytmer växer och byggs upp till klimax för att åter lugna ner sig. Emellanåt släpper de loss och med elbas/elgitarr och trummor svänger det rejält. Då låter de som något alternativt rockband. Mungiga och hästhårsfiol svänger bra, det trodde man inte.

För att den här musiken skulle ha kommit till sin rätt borde de spelat på något trångt och svettigt ställe där publiken kunde dansa loss efter att ha hällt i sig en massa risbrännvin o kinesiskt öl. Då hade det nog blivit rejält tryck och man hade blivit ett med musiken. Igår var det några få i publiken som släppte loss i någon meditativ dans, men det dröjde ända till sista extranumret innan Hanggai fick igång publiken och sångaren dansade med publiken framför scenen. Då körde dE en låt som hette The Drinking Song. En ramsauppbyggd sång som går fortare och fortare. Lite som Irländska folkvisor, typ Sailors Hornpipe med Mike Oldfield.

Jag ser gärna det här bandet igen under festligare former.

skriven 2010-10-27

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners