KISS, Malmö Stadion, Malmö den 13 juni 2010

Annons

Att det är första gången jag ser Kiss är nästan skamligt eftersom jag lyssnat på dem sedan ´75. Men i söndags var det dags…………

MUSTASCH fick den stora äran att vara uppvärmare men det kändes som ingen brydde sig direkt. Många var inte på plats utan folk handlade korv och letade efter sina platser. Dom lirade i cirka trettio minuter och körde pliktskyldigast genom några av deras hits, såsom BLACK CITY, PARASITE och DOWN IN BLACK. Jag kan inte riktigt förstå vitsen med förband när det som i söndags tog en timme från att Mustasch lämnade scenen till att KISS klev på. Vem skulle hinna bli uppvärmd på en halvtimme? Mustasch är ett kanonband men passar bättre på mindre scener där de kan få mer publikkontakt.

Tjugettnollnoll var det dags för KISS att till tonerna av MODERN DAY DELILAH, öppningsspåret från senaste plattan och delar av videon där dom gestaltas som Godzilla i någon japansk monsterfilm kliva upp på scen. Men nu var det dessutom fyra monster som släppte loss en rock´n´roll show utan dess like. Sakta stiger dE upp sådär tio meter på en ramp för att verkligen visa att det inte räcker att komma ut på en scen o börja lira. Och Gene Simmons börjar värma upp tungan och dansa runt på sina gigantiska platåskor omgående. Väl nere på scen fortsätter de med COLD GIN. Paul Stanley börjar omgående att berätta hur mycket han själv förväntar sig över konserten och vill att den blir mycket bättre än den dom gjorde i Stockholm någon dag tidigare. Maaaalmooooooooo!!! ropar han sådär 150 gånger under konserten och han jobbar verkligen hårt med att få dom nästan 22 000 i publiken att känna att dom är speciella och fantastiska. Och även om det blir lite fånigt är han ändå övertygande i sin roll.

Det blir mycket mellansnack mellan varje låt och jag tycker emellanåt att det är något man kunde dragit ner på. Man hade kunna köra nån låt till om dom hade snackat mindre. Men det var ändå många hits som avverkades under de drygt två timmarna. Allt från FIREHOUSE med passande lite eld på scen. Fast det mesta av elden var på videoskärmarna. Enklare och billigare? Allsång blev det när SAY YEAH från nya plattan framfördes. Tydliga instruktioner från Paul Stanley och publiken var självklart med på noterna. Det blev en gitarr/trumduell i slutet av SHOCK ME som verkade lite halvimproviserad. Sen blev det naturligtvis ett trumsolo. Kan vara tröttsamt, men det hör till om man är ett sjuttiotalsband.

När I WANT IT LOUD spelades krokade de fast Gene Simmons och han åkte upp en bra bit där han hade ett ganska tröttsamt bassolo och spottade blod. Hoppas han inte trodde han kunde skrämma något med detta. Möjligtvis de yngsta i publiken som för övrigt var väldigt blandad. Det måste varit minst tre generationer som beskådade KISS denna kväll. Allt från femåringar med hörselkåpor till pensionärer som knappt kunde ta sig upp för trapporna. Som sagt, det var en hitkavalkad som aldrig verkade ta slut. LOVE GUN, BLACK DIAMOND och jättehitten DETROIT ROCK CITY bara för att ta några exempel. Även trummisen, Eric Singer fick chansen att visa upp sig och stod för sången på BETH.

Men oavsett om man kände igen låtar eller inte så var det underhållning på hög nivå. Var det inte explosioner eller fyrverkeri så var dom gigantiska videoskärmarna något man fick titta på om man satt långt bak på läktaren. Det var inte bara gubbarna som videofilmades utan det var effekter och fräcka klipp nästan som en rockvideo. Paul Stanley vill ha mer kontakt med publiken så han åkte ut på en vajer till ljudtornet till tonerna av discohiten I WAS MADE FOR LOVING YOU. Kanske inte deras bästa rocklåt men det svängde bra om den.

Det var inte många döda punkter under kvällen, möjligtvis kändes Paul Stanleys version av Zeppelins WHOLE LOTTA LOVE ganska onödig. Det var mer som om att han skulle visa att han kan spela annat än egna låtar. Skippa det. Allt eftersom det mörknade kändes det som showen växte och både KISS och publiken kom igång mer och mer. Det ska vara mörkt ute för att man ska få uppleva mer av ljus och andra effekter på scen. De skulle kanske börjat lira en timme senare??

Som sista extranummer blev det GOD GAVE ROCK’N’ROLL och massor med allsång. Och som grädde på moset blev det en enormt fyrverkeri efter att bandet bugat och tackat för sig.

Det kändes nästan som man gick hem från Malmöfestivalens avslutningsfyrverkeri förr om åren…..

skriven 2010-06-14

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners