THE RESIDENTS, Voxhall, Århus den 29 april 2010

Annons

Musik för folk med starka nerver…………

The Residents har i närmare 40 år skrivit musik och gjort liveframträdanden och släppt skivor som varit besynnerligare än besynnerligast. Det låter atonalt och avigt och för oinvigda är det nog för mycket. Jag har provocerat och plågat många av mina vänner under de trettio år jag lyssnat på dem. Trots massor med plattor med Residents i skivsamlingen blir man fortfarande fascinerad och nyfiken på hur de fixar att göra denna musik utan att stagnera eller plana ut och bli kommersiella Som om inte musiken är i en klass för sig själv har dom alltid varit maskerade på allehanda sätt och har aldrig avslöjat sin identitet. Dom är helt enkelt THE RESIDENTS. Ifall det är samma medlemmar som från början eller någon är utbytt vet jag inte och det har egentligen ingen betydelse.

Om man ska försöka att sätta in dom i något musikaliskt fack är det väl närmast avantgarde/underground med naivistiska och surrealistiska undertoner som gäller. Det är samplingar med skumma ljud, trummaskiner och hårda synt och ljudmattor. Eller samplade leksaksinstrument……. Dom har gjort allt från skivor med fyrtio enminuterslåtar till groteska versioner på Elvis och förvridit sextiotalspoplåtar till oigenkännlighet. Och allting med en finess och egensinnighet som jag aldrig har sett maken till. Dom har släppt mängder med album och med på deras hemsida kan man köpa ytterligare massor med musik som aldrig kommit ut på skiva. Deras version av SATISFACTION är odödlig. Lyssna på Spotify!

Turnén som dom gör nu heter THE TALKING LIGHT och handlar om en äldre man som reflekterar över alla beslut han tog som yngling och alla funderingar över detta. Det är drömmar och ångest och mycket om saker man ser i spegeln som ingen annan ser. THE MIRROR PEOPLE är något han sjunger och pratar mycket om. Jag tyckte det var väldigt kusligt och creepy. Sångaren, med sina gigantiska clownskor och en grotesk gummimask för ansiktet samt en morgonrock på detta dansade runt spasmiskt och med sin gälla röst gjorde han allt för att skrämma upp publiken med texter om död och mardrömmar. En korsning mellan Pingvinen i Batman och Clownen från boken DET. Brrrrrrrrrrrr…….

På scen var det förutom sångaren en svartklädd keyboardspelare med tangentbord och laptop sittandes vid ett litet skrivbord. På andra sidan satt en lika svartklädd gitarrist som spelade allt annat än normala ackord och riff. I mitten av scenen är finns en öppen spis med prydnader på och vid sidan om en skinnsoffa. Som ett litet mysigt vardagsrum. Där satte sig sångaren emellanåt och tog sig en funderare på hur han skulle skrämma upp publiken ytterligare. På tre runda skärmar bakom scenen projicerades groteska figurer som sångaren kommunicerade med emellanåt.

I drygt nittio minuter höll detta på och musiken inbjuder varken till allsång eller dans utan publiken står stilla och försöker smälta intrycken från scenen. THE TALKING LIGHT är nog det mest dystra och introverta jag hört med dem. Om det är samma gubbar som från början är dom åtminstone 60+ och det är nästan som de vill berätta att de inte orkar eller kan spela så länge till. Det bara känns så.

Det här är nog den mest minnesvärda konserten jag varit på. Och min fru som var med kommer garanterat aldrig glömma den. Går man in på deras hemsida kan man ladda ner konserten för 8 dollar. Om ni vågar…………

skriven 2010-04-30

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners