Klicka på bilden, för att se hela bilden
För den hyfsat insatte är Russell Brand i bästa fall känd för sin roll som väldigt brittisk rockstar i årets komedihit Dumpad samt för sitt värdskap vid årets MTV Awards.
Inte helt oväntat fick han fina recensioner för den förstnämnda insatsen och ställde till med skandal vid MTV-galan. Att likna Britney Spears vid en kvinnlig Kristus, häckla tonårsidolerna Jonas Brothers för att de är oskulder och kalla George W. Bush för ”en efterbliven cowboygrabb” gick inte hem i alla kretsar.
Å andra sidan har beröm och kontroverser alltid gått hand i hand så fort Brand har visat sig offentligt. Jag säger alltid för hemma i England har han haft ett namn som oregerlig halvkändis ett tag nu nu tack vare sina utlevande stå upp-framträdanden, programledarskap för Big Brother och sin pratshow på MTV, och det är väl också därför världen nu föräras en slags opretentiös biografi – som sedermera blivit en bestseller – över hans mestadels vilda och långt ifrån friktionsfria tillvaro.
Boken tar sin början i en sexmissbruks-klinik i Philadelphia i april 2005 dit vår huvudperson motvilligt begett sig för att komma till rätta med sina köttsliga lustar. Därefter blir det tillbakablickar för hela slanten innan berättar-säcken knyts samman fyrahundra sidor senare.
Vi får följa Russells inte helt trygga barndom med en sjuklig mamma och en damglad levnadskonstnär till pappa som skiljde sig tidigt i centrum. Pojken bodde ömsom hos den ene eller andre föräldern eller hos den snälla farmodern. Kanske var det avsaknaden av en fast punkt som gjorde honom i sådant behov av uppmärksamhet. Detta förklaras inte, men en sak var säker; Brand avskydde auktoriteter redan från koltåldern och kunde bara stå ut om han hittade på hyss av varierande allvarlighetsgrad.
Första gången Brand kände sig accepterad i skolan var när han fick rollen som Fat Sam i en skoluppsättning av Bugsy Malone. Femtonåringen gjorde succé och borde ha kunnat bygga upp ett mer harmoniskt liv i det läget. Dessvärre var han en missbrukare av både alkohol och droger redan då.
– Jag har en hopplöst beroendeorienterad natur, säger han vid något tillfälle, och det vore synd att säga att påståendet är lögn. I ett helt decennium var komikern ”hooked” på det mesta, inklusive crack och heroin och när det var som värst stod han mer eller mindre och stirrade ner i avgrunden.
Under läsandets gång förundras man över att Brand överhuvudtaget kunde bygga upp något som kan liknas vid en karriär. Chanser sumpas och broar bränns i en hiskelig fart. Självdestruktiviteten firar orgier. Ändå lyckas mannen bli antagen till dramaskolor och få TV-uppdrag som tar honom framåt i artistlivet steg för steg. Åtminstone tills allt går åt skogen förstås. Men då när alla andra gett upp förbarmar sig lyckligtvis John Noel, en hårdför manager som Brand nobbat samarbete med flera år tidigare och skickar honom raka vägen till rehab.
Om detta låter som en deppig historia så är det inte min mening. För det är det inte. My Booky Wook är ju trots allt skriven av en komiker så visst sjutton är det här underhållande läsning. Brand har sinne för att plocka fram och betona absurditeterna och de lustiga detaljerna. Och ingen kan förneka att vissa upptåg onekligen är kul läsning. Däremot framkallar boken inga direkta råflabb. Det är den trots allt lite för allvarlig för. Brand skönmålar eller distanserar sig nämligen inte för att locka till skratt, snarare betonar han det tragikomiska elementet i sina upplevelser. I det avseendet är Brand på sitt sätt både observant och klarsynt. För det är troligen samma klarsynthet som slutligen fick honom att lägga av med sitt missbruk. Enligt egen utsago har nämligen ambitionen att lyckas inom sitt skrå alltid varit den största drivkraften. Inte ens suget efter alkohol, sex och kemiska substanser kunde konkurrera när det kom till kritan. Följaktligen går Russell Brand nu en strålande Hollywoodkarriär till mötes. Bara det närmaste året kommer han att synas både i Adam Sandlers nya film och i ett nytt Judd Apatow-projekt, och det är av allt att döma bara början.
skriven 2008-10-20
Du kanske gillar:
KATHARINA ORAVSKY SANDSTRÖM : FLAMINGOKVINDEN: FORTAELLINGER OM MENNESKER, HELBRED OG ARBEJDSLIV
SUZANNE COLLINS : BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR
MARY L. TRUMP : TOO MUCH AND NEVER ENOUGH – karaktärsmord med seriositet där bilden av framgång välförtjänt rivs ner
RICK RIORDAN : OLYMPENS HJÄLTAR – myternas mästare i högform med Olympens hjältar
