ELECTRIC MUD, Teaterbiografen Scala, Ystad den 5 maj 2008

Annons

Den anrika biografen Scala i centrala Ystad har, förutom sina redan ambitiösa och uppskattade visningar av kvalitetsfilm, även etablerat sig som en allt mer betydande scen för regionens lokala musiker.

För några veckor sedan hade hundratalet besökare tagit sig dit för att lyssna till bandet Aguson. I lördags var det så åter dags för ännu ett välbesökt evenemang – Bluesafton med Electric Mud.

Bandnamnet refererar till blueslegenden Muddy Waters klassiska album med samma namn, och visst levererar Electric Mud vad de utlovar. Bara några takter in i den tunga bluestolvan befinner vi oss som genom ett trollslag vid en dammig landsväg i Mississippi, långt borta från Ystad och de röda biografstolarna.

Via en oemotståndlig version av John Lee Hookers “Crawling Kingsnake” är Scala definitivt dränkt i bluesens blåa självömkan och på den vägen fortsätter det. Avskalad gräsrotsblues med smuts under fingrarna.

Förutom Muddy Waters och John Lee Hooker passerar under kvällen låtar från flertalet av genrens stora så som T-Bone Walker och Robert Johnsson.

Som bäst låter det när Electric Muds unga, men förträffliga och för uppgiften trovärdiga sångerskan, Therese Gröhn tillåts leka med rösten och försiktigt stänka lite frisk gospel över den tunga bluesen. Tankarna förs, särskilt i “All you lovin”, till en tidig Mavis Staples, vilket inte säger lite.

Franz Mikaels blytunga basgång tuffar taktfast och kompromisslöst på som en amerikansk V8, och Magic Slims munspel är så där ensamt och naket att vi nästan känner halmstrået mellan tänderna och cowboyhattens slitna kant mot våra varma pannor.

Navet i denna elektriska dynga utgörs dock utan tvivel av gitarristen Delta Head, efter vars knivskarpa men känsliga ledning bandet effektivt styrs.

Om konserten besitter någon svag del är det möjligen att de allt för mycket är trogna sin form. Få låtar varar längre än fyra minuter och de förvisso professionella arrangemangen bjuder på allt för få överraskningar. Dramaturgin lär man sig snabbt, och i vissa partier blir det som variationer på ett och samma tema.

Genom den provisoriska baren och de allt mer regelbundna konserterna har Scala å andra sidan en vinnande dramaturgi som, om de förmår förvalta och varierar innehållet, kan visa sig bli lika stabil och varaktig som bluesen från Mississippi.

skriven 2008-05-06

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners