Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Work in progress fritt efter Rolf de Heer
Regi: Anders Carlsson
Medverkande: Kenneth Mildorf, Bodil Mårtensson, Jens Olsson, Niklas Hansson med flera
Musik: Monkeystrikes, Baby Blonde and the Downs
Jubileumsperformance, Teater Terrier 5 år
– Vi startade Teater Terrier för att få vara “konstnärer”, i den meningen att vi, som skådespelare, ville ha inflytande över teaterns innehåll i större omfattning än vad som vanligtvis erbjuds, har teatergruppen i tidigare intervju gjort gällande.
Teater Terrier har under sina fem år inte bara framgångsrikt värnat inflytandet över just det egna skapandet, utan också parallellt vuxit till att bli den självklara måttstock mot vilka alla andra teatergrupper eftersträvsamt mäter sig. I den mån man överhuvudtaget kan tala om kvalitet gällande konstnärligt skapande, så har Teater Terriers 14 uppsättningar uppvisat en imponerande konsekvent nerv, skådespelarteknisk briljans och samhällelig angelägenhet.
Bland mina vänner och kollegor talar man till exempel skämtsamt om tiden före respektive efter det att Terrier satt upp Hamlet, ingen Malmögrupp har därefter vågat ge sig på denna klassiker.
Lika självklart som man tar sig an klassikerna räds inte Terrier sin samtid. Med uppsättningar som Jag skulle ha ropat för länge sen och Om det dom gjorde berördes flyktingars villkor samt i sistnämnda ett aktuellt våldtäktsmål. Båda med verklighetsbaserat stoff och framarbetade via intervjuer med de berörda. En annan föreställning som etsat sig fast är den febrigt Norénlika infekterade familjedramat Söndag, som spelades för några år sedan. Samtaget blir man via dessa tillbakablickar varse den oerhörda bredd vilken präglat den fem år långa repertoaren.
Terrier präglas inte bara av en lyhördhet för sin samtid utan även för varandra. Den kompromisslösa och något okonventionella metoden att konsekvent arbeta i grupp hyser ju ett romantiskt skimmer, och för de av oss som vid tillfällen arbetet så vet att det stundtals kan bli förlamande för resultatet. För Teater Terriers del tycks detta istället vara det effektiva nav ur vilket de väver sina framgångar. Det är som sagt svårt att rättvist beskriva det specifika med Teater Terriers uppsättningar, eftersom de är så olika till både innehåll och form, möjligen ligger något i nyss nämnda arbetsmetod.
– Vi har inget politiskt eller estetiskt manifest och heller ingen konstnärlig ledning som är klokare än de andra. Vi drivs framåt i en ganska komplicerad emotionell och intellektuell kommunikationsprocess som avgör vårt nästa steg. Vi måste prata mycket och tvivla, sen försöka föreslå och förhoppningsvis besluta, berättar Anders Carlsson.
Beslutet att fira sitt femårsjubileum genom att helt utesluta retrospektiva inslag och istället
ge sig i kast med Rolf de Heers kultfilm Bad Boy Buddy, var lika oväntat som kittlande då jag först hördes talas om det. Att dessutom förvandla det hela till ett genrebrytande multikonstverk där ett rockband samsas med Niklas Hanssons charmigt plumpa poesi, ackompanjerad av en videoinstallation, är magnifikt och på inga sätt krystat.
Bad Boy Buddys kärna utgörs av historien om den av sin mor från omvärlden avskilda sonen. Om hur den osunda instängdheten framkallar manier såväl som en för sonen, magnifikt spelad av Jens Olsson, ofrånkomlig längtan ut. Det triangeldrama som uppstår då fadern efter 35 års frånvaro plötsligt dyker upp framkallar såväl skratt som existentiella spörsmål.
Men främst så synliggörs och manifesteras denna afton den stora skådespelarkonsten. De för projektet inbjudna äldre kollegorna Kenneth Mildorf och Bodil Mårtensson briljerar genom ett magiskt berusande gestaltande som förmådde ta andan ur den teatervana 300 personer starka specialinbjudan jubileumspubliken.
Symboliskt backades dessa scenens giganter upp av en kyrkokör bestående av nyligen utexaminerade skådespelare, trotsigt och underfundigt iklädda militärkläder. Ja, lika svårt som det är att sammanfatta Terriers bakgrund, lika svårt är det att rättvist beskriva Bad Boy Buddy projektet.
Men bäst gestaltas denna afton kanske av den videoprojektion föreställande ett från Malmö flygande könslikt Turning Torso som penetrerar ett grådaskigt Globen. Ja, en kväll som denna är det lätt att utbrista att det är i Malmö och inte i Stockholm som det händer – på Norra Vallgatan från vilken Teater Terrier agerar, regerar och imponerar.
Nedanstående info är hämtad från Teater Terriers prospekt och pressmeddelande
WORK IN PROGRESS 05/06
Projektet Bad Boy Buddy kommer att genomföras i tre steg.
1. I första steget är ambitionen att lära känna varandra och våra möjligheter och att framföra berättelsen i valda delar. Föreställningen den 10e december kommer att spreta kaotiskt i en mängd riktningar och blir en sorts öppen brainstorming inför steg två.
2. I det andra steget kommer en fristående förening bildas i BAD BOY BUBBY´s namn som tillsammans med Teater Terrier söker
finansiering för tre veckors heltidsrepetitioner med målet framföra hela historien om Bubby under Malmöfestivalen augusti 2006
3. Det tredje steget borde innebära en helaftonsföreställning i Ubåtshallarna eller varför inte i Båghallarna när Malmö Musikteater flyttar hem igen.
skriven 2005-12-11
