DRÖMMER OM ATT DÖ, Teater Terrier, Malmö den 3 september 2006

Annons

FAKTA
Av Dennis Magnusson
Regi: Dennis Sandin
Medverkande: Tom Ahlsell, Harriet Abrahamsson, Ewa Ekengren, Sandra Huldt, Erik Olsson

Ett magnifikt flerfrontsanfall

Stråkar i moll och ljudet av ett obesvarat telefonsamtal inleder Teater Terriers Drömmer om att dö. Det är dottern Nina, spelad av Sandra Huldt, som förgäves försöker nå sin far och tillika stadsminister Lennart Gustafsson, spelad av Tom Ahlsell.

Det obesvarade tycks dock vara Ninas ständiga följeslagare. Tonen av kärlekstörst och föräldrar som ej förmår svara upp mot sina åtaganden slås ann direkt. Och slagen mot denna osynliggjorda dotter växer sig, likt urskillningslösa knytnävsslag, allt starkare för varje obesvarad telefonsignal och tillika oinfriad förhoppning från dottern.

I uppenbart sedvanlig ordning möts hon slutligen av en telefonsvarare, i vilken hon för sin far berättar att hon skrivit en självutlämnande bok. Detta dolda hot mot fadern och dennes karriär vilket en bok av stadsministerns dotter skulle utgöra, svaras av fadern inte enbart av tystnad utan dessutom av ett misslyckat självmordsförsök på dotterns födelsedag.

Drömmer om att dö är ett magnifikt flerfrontsanfall, ett barn av sin tid och en föreställning man omöjligt kan värja sig mot. Skilsmässoproblematik, mediernas ökade makt, politikers hyckleri, den havererade psykvården och maktens berusning är några av de ingredienser denna föreställning effektivt kryddats med.

Ytterst är dock Drömmer om att dö resultatet av en jakt på mening i en sekualiserad värld. Berättelsen om Lennart blir också ett effektiv synande av ett redan krackelerat och allt mer krystat patriarkat. Mannen synas föga smickrande och begränsas här till lust, kontroll och makthunger. Och när makten flera gånger är på väg att gå honom ur nävarna söker han istället en mamma hos någon av de kvinnor han omger sig av.

– Du ställer ju dig själv hela tiden i matt, ryter en frustrerad Lennart över sin destruktiva dotter. I denna kärlekstörst och jakt på mening är Nina och Lennart förenade, men verkar på parallella spår utan att kunna ge varandra det dom båda söker.

I all sin mångbottnade komplexitet är Drömmer om att dö en lättillgänglig föreställning där fiktion och verklighet snyggt lappar över varandra. I stadsministerns framfart görs nämligen ideligen kopplingar till samtiden såväl som vår svenska historia.

Dennis Magnussons manus kittlar medvetet och effektivt med paralleller till Göran Persson samt verkliga inrikespolitiska händelser. Och i bakgrunden framträder även kontinuerligt Olof Palme, fenomenalt spelad av Harriet Abrahamsson, samt Tage Erlander som kravfyllda spöken från den förgångna, som röster i Lennarts huvud i jakt på bekräftelse, kärlek och en åtråvärd plats i historien.

Scenografin utgörs smakfullt av antika pelare, och den växelsång som stundtals uppstår då medaktörerna likt i den antika teaterns körer kommenterar och för historien framåt. Det är sammantaget en handfull magnifikt grepp som förmår sätta vår dagsaktuella problematik i ett historiskt tidlöst ljus.

Imponerar gör otvivelaktigt Sandra Huldt i rollen som dottern. Även Lennarts f.d. fru Karin, spelad av Eva Ekengren gör en imponerande resa från sårad fru och misslyckad mor till att via journalistiken skaffa sig en plats i maktens korridorer. Slutligen växer omgivningen ikapp och förbi Lennart Gustavsson. Rampljusets tillfälliga berusning levererar en bitter baksmälla, samtidigt som kärlek och omtanke om Nina efter hand uppenbarar sig från oväntat håll.

Teater Terrier befäster återigen sin status som en av landets främsta och viktigaste innovatörer av modern dramatik. Och det femårsjubileum som avslutades med den magnifika föreställningen ”Bad Boy Bubby” visade sig inte vara en slutpunkt utan bara en kort summering efter en väl spelad halvlek i lång serie.

skriven 2006-09-04

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners