CURSED

Annons

FAKTA
Regi: Wes Craven
I rollerna: Christina Ricci, Joshua Jackson, Shannon Elisabeth

BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2005-06-03

Det framgångsrika paret bakom ”Scream” – manusförfattaren Kevin Williamson och Wes Craven, den sistnämnde absolut en av nutidens skräckfilmsikoner – levererar nu ”Cursed”. En varulvssoppa utan riktigt bett, enligt Dvdforums anmälare.

Wes Craven, Wes Craven, vad ska man säga om denne man? Helt klart att han skrivit in sig i skräckfilmshistorien för evigt genom verk som ”Last House On The Left”, ”The Hills Have Eyes”, ”A Nightmare On Elm Street” och ”Scream”– trilogin.

Skam till sägandes måste jag erkänna att jag inte sett de båda förstnämnda, trots att de stått på önskelistan ett bra tag nu. Kanske hans bästa? Skräckfilmsregissörer brukar ju av någon lustig anledning vara som bäst i början av karriären (Carpenter, Landis, Romero, Hooper… listan kan göras längre…). För av det han gjort därefter är väl inget alldeles helgjutet? Visst är han ganska överskattad!?

Gillade i och för sig den opretentiösa b-skräckisen ”People Under The Stairs” väldigt mycket. Å andra sidan har ”En vampyr i Brooklyn” – en skräckkomedi från 1995, som varken lyckades med skräcken eller komedin, med Eddie Murphy i huvudrollen som rumänsk (!) vampyr – carte blanche till ”De sämsta filmerna någonsin”– uttagningen varenda gång.

Men det mesta har som bäst befunnit sig i mittfåran.

När det gäller ”Cursed”, är det kanske inte så konstigt att slutresultatet varken blivit hackat eller malet.

Enligt uppgift påbörjad redan 2002, med tagningar produktionsbolaget, Dimension Films, inte var nöjda med, varför manuset skrevs om och nya inspelningar gjordes. Bland annat skall Freddie Prince Jr:s, Skeet Ulrichs och Corey Feldmans insatser hamnat i papperskorgen… Slutligen klipptes skapelsen ner för att få PG-13 i USA – inte heller det bästa greppet i skräckfilmssammanhang (men ok, ”Cursed” vänder sig av någon anledning till en ganska ung publik). Då räckte det tydligen för Craven som tog sin hand från verket och sitt pick och pack och drog (någon okrediterad förmåga lär ha putsat till slutresultatet).

Till besvikelserna hör även den gamle make-up-mästaren Rick Bakers insatser (är dock inte alldeles säker på om det verkligen är mannens fel). Gamla ”Howling” och, framför allt, ”En amerikansk varulv i London”, står sig faktiskt tio gånger bättre än dagens varulvsteam. ”Cursed”:s varulvar hoppar ryckigt a la Ray Harryhausen och CGI-effekter känns inte heller speciellt up-to-date.

För att fortsätta på den negativa trenden (lugn, ungdomar, det kommer lite positivt längre fram…) så har Scott Baio någon slags cameo-roll, eller vad man nu kan säga, som sig själv. Det drivs frisk med honom under några korta scener (loser!). Men varför? Dessa stycken faller totalt utanför filmen. Om det nu skulle klippas, varför inte ta bort dessa totalt omotiverade sekvenser? (Scott Baio är inte speciellt känd i Sverige, men i USA har han varit ett namn sedan tonåren, inte minst p.g.a. rollen som ”Chachi” i TV-serien “Happy Days” – “Gänget och jag” i Sverige, om ni minns – den med “Fonzie”).

Så vad handlar “Cursed” om? Tja, egentligen det gamla vanliga i sammanhanget. Folk blir bitna, klösta av varulv och så är det deras tur att transformeras. Om inte…

Men ändå inte riktigt.

Vi befinner oss i L. A. Nutid. Lite TV-produktionsmiljö, lite välbeställd förort (även om syskonens hus verkar ganska litet på nedervåningen åtminstone).

Det lånas från både här och där i filmhistorien. Mest från ”En amerikansk varulv i London”, ”Lost Boys” och ”The Lady from Shanghai” (spegelscenerna – å andra sidan, det kan lika väl vara Bruce Lee som Orson Welles som inspirerat).

Vi får följa ett syskonpar i undre respektive övre tonåren (tja, kanske tidiga 20-something när det gäller storasyster), som mist sina föräldrar i vad som antyds vara en bilolycka. Nu huserar de ensamma i huset. Alltid sevärda Christina Ricci spelar storasystern och Jesse Eisenberg hennes lite nördige, lillgamle lillebror. Båda klarar detta ok, med litet plus för Ricci.

Plötsligt vänds deras tillvaro upp-och-ner, då de genom en bilolycka kommer i kontakt med ett vilddjur… Inga större problem egentligen, om det inte vore för såren odjuret åsamkat dem…

Lite ”Lost Boys”– stämning inledningsvis, sedan lite omotiverad hyllning (?) till allas vår amerikanske varulv i London. Varför ligger egentligen lillebror naken i buskarna? Vid detta tillfälle har han inte kommit särskilt långt beträffande sin nya identitet…

Man sitter inte direkt på nålar i väntan på upplösningen. De överraskande chockeffekterna sitter inte riktigt och logiken (Joshua Jackson rollfigur bland annat) är som så ofta i dessa sammanhang inte att leka med.

(Beträffande Jackson som var en alldeles utmärkt Pacey i ”Dawsons Creek”; aj, aj, aj, här är hans rollkaraktär helt av banan, vems är felet?)

Och jag tycker nog att det är ett riktigt ”historiskt” övertramp att varulven plötsligt ger sig efter sina tidigare offer – utan någon som helst förklaring. Och en varulv som visar ”fingret”? Visst, ganska kul, men det slår definitivt hål på myten.

Nej, detta är egentligen ingen varulvsfilm alls, alla schyssta fullmåne-effekter lyser (!) med sin frånvaro, den pirrande ondskan som man inte kan se i mörkret-stämningen likaså. Varulven kunde i detta fall lika gärna vara psykopaten-som-måste-dödas-tio-gånger-för-att-dö-och-inte-ens-då-kan man-vara-säker-på-att-han-verkligen-är-död-det-vill-säga-vi-har-garderat-oss-inför-en-uppföljare-om-filmen-skulle-bli-kassasuccé!

Dock – helt tråkigt är det inte. Bland annat, en allt mer karismatisk – sexigare – Ricci följer manusets logik. Är du tretton – slå till!

Horror-movie Light!

Skriven 2005-06-03

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners