Rent trams kräva att skivbolagen ska vara välgörenhetsinrättningar

Annons

Vad kan jag säga. Syndikalisterna förnekar sig inte. Strax innan årsskiftet fick jag syn på ett amatörmässigt utformat anslag på ett elskåp. Det framgick inte vem avsändaren var, men det visade sig senare att Syndikalistiska ungdomsförbundet låg bakom. Budskapet fick mig i vilket fall som helst att se rött(!) eftersom man uppmanade folk att fortsätta kopiera musik pga. tillgången på densamma är en “klassfråga”. Med den logiken borde det väl vara en klassfråga också om jag, den hårt arbetande frilansaren har råd med två chokladkakor, cykelpumpar eller lampskärmar när den arbetslöse syndikalisten bara har råd med en av varje.

En fullständigt absurd insändare i konkurrenttidningen nyligen utvecklade dock resonemanget ytterligare. Den manlige skribentens tankebanor var häpnadsväckande. Målet var förstås att knäcka skivbolagen genom att sno andras musik. Men först ojade han sig över att skivbolagen inte vill agera välgörenhetsinrättning och stödja ALLA icke upptäckta band. Andemeningen är nämligen att det är alldeles för j-vligt att dessa individer – tro det eller ej – måste plugga eller arbeta för sin försörjning innan de eventuellt blir upptäckta. För då pallar de ju inte repa och skriva låtar. Men lösningen stavas förstås – halleluja – socialism. Knäck de förhatliga skivbolagen och kapitalismen och det ramlar manna från “de rika” på de förment musikaliska syndikalisterna och dess gelikar. Nog sagt. Mot dumheten kämpar man förgäves. Men jag har alltid trott att man måste prestera någt själv också för att komma någon vart.

Var tar allaa skivor vägen? Frågan är befogad eftersom det verkar ta en hel evighet för många nya album att nå ut till våra skivaffärer. Om de nu överhuvudtaget kommer ut dvs. Det är förstås svårt att veta om det här är ett svenskt fenomen, men jag undrar om så inte är fallet. För en sak är klar. De danska skivbolagen – för att nu ta ett närstående exempel – är betydligt snabbare än våra svenska motsvarigheter på att släppa många nyheter.
Nya plattor med nu metalarna Hoobastank, Aqua Lene (solodebut), Siobhan Donagny (fd Sugababes), italienaren Tiziano Ferro, Celine Dion, fransyskan Patricia Kaas och australiska stjärnskottet Delta Goodrem – bara för att ta några exempel – fanns i de flesta fall ute i vårt västra grannland redan i oktober/november.

Frågan är förstås varför det är så här. Tja, en förklaring är att skivbolagen rent allmänt i branschkrisens namn ger ut färre antal titlar, vilket verkar ha slagit igenom mer i Sverige än i t.ex. Danmark och Tyskland. Men en annan är att marknadsföringen på senare år gått mer och mer mot att prioritera vissa artister, vilket innebär att vissa plattor får vänta på utgivningen eftersom promotionavdelningarna oftast inte hinner med att “jobba på” mer än ett par artister åt gången. Detta i sin tur leder klart till att en del skivor kommer på efterkälken och sorteras bort från utgivningsplanen när man inte hinner med. Om de nu inte trots allt släpps, dvs. Men risken då är förstås att fansen redan importerat sina favoriter själva.

Det faktum att ett skivbolag har flera likartade band kan tom. vara en anledning att skippa utgivningen på ett tidigt stadium. Ett skräckexempel på detta är amerikanska American Hi-Fi, vars debutalbum vid det här laget sålt i hela två miljoner exemplar på hemmaplan. Här i Sverige släpptes den dock aldrig eftersom det påstods att det hade inneburit för hård konkurrens med de andra aktuella rockakterna på samma etikett.

För låt säga tio år sedan hade American Hi-Fi säkert släppt både sin första och andra platta vid det här laget och gett folk chansen att hitta dem själva utan någon marknadsföringskampanj. Men så är det inte idag dessvärre, och det är onekligen lite sorgligt.

Ett av förra årets friskaste rockfläktar stod brittiska The Darkness för. Deras debutalbum Permission To Land regerade stort, och på torsdag nästa vecka når deras Europaturné Köpenhamn och KB-Hallen. Detta får inte missas, men glöm inte träna på falsettsången i förväg. Mer spandex och show åt rockfolket, säger jag bara.

Och för övrigt anser jag att momsen på CD-skivor bör sänkas till samma nivå som bokmomsen.

skriven 2004-02-05

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners