CHABROL, Fritz Langs M och annat från SFI

Annons

Svenska filminstitutet ger ut smal film som annars inte skulle kunna ses av den breda allmänheten, men även gamla härliga klassiker som kanske framför allt cineaster kan få njuta av. Filminstitutet bidrar även till att bredda utbudet för barn genom att ge ut riktigt bra barnfilm.

Bror, min bror
“Bror, min bror” heter en dansk, mångfaldigt prisbelönad och även Oscarnominerad film. Den handlar om två bröder, Nico och storebror Theis. En dag hittar Nico ett vykort med reklam för filmen “Borta med vinden”. Han blir väldigt fascinerad av vad det är som de två vuxna på bilden gör, och hans storebror förklarar stolt att de kysser varandra, och att det är något som vuxna gör när de tycker om varandra. Nicos nyfikenhet är inte stillad i och med det, utan han vill veta hur det hela går till. “Man bara lutar henne bakåt och så smack”, säger Theis världsvant.
Theis blir så plötsligt drabbad av kärleken när han får syn på den söta Ginjha. Han blir väldigt blyg, men Nico tar tag i situationen och ser till så att de båda blir introducerade för varandra. Det är en stor dag för Ginjha. Hon fyller nio år och skall ha kalas. Snart dimper det ner en inbjudan till födelsedagskalaset i Theis och Nicos brevlåda. Theis blir väldigt glad tills han upptäcker att inbjudan endast är till Nico. Theis drabbas då av svår svartsjuka.
Det finns barnfilm och det finns barnfilm. Den första minuten är jag djupt störd över att filmen är dubbad, men snart är jag fast i den lilla berättelsen om de två bröderna. Det här är en underbar liten historia som kommer att tilltala både barn och vuxna. Tjugo små gyllene minuter. Regin svarade Henrik Ruben Genz för.
På samma film finns bonusfilmen “Den som äter palsternackor” med. Temat går igen: hur går det där med kyssar till egentligen? Här är det en mongolisk flicka vid namn Tsatsa och den svenske pojken Ask som förs samman en dag i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Det handlar inte om någon kärlek vid första ögonkastet i den här filmen, som i den förra, utan det är snarare små händelser som leder fram till kärnfrågan. Regin har Maria von Heland stått för.

Bulten
Tecknad barnfilm av ett annat slag än Walt Disneys får vi möta i “Bulten”, där fem små kortfilmer om den rosa bulldoggen Bulten ingår. Filmerna är gjorda av Lennart och Ylva-Li Gustafsson, rösten svarar Leif Westerlund för. Äventyren är följande: “Bulten”, som handlar om hur en hund filosoferar kring livet eller far runt som en blådåre. “Bulten – katter är egentligen okay”, där Bulten har bekymmer med en mycket retsam grannkatt, som han till sist tvingas inse vissa fördelar med.
“Bulten – rena banditerna” berättar om hur det är att vara vakthund, ständigt alert, och att det kan innebära att man måste ta itu med banditer i huset mitt i natten. “Bulten – helt automatiskt” är en fundering kring hur det skulle vara om man vore helt automatisk. Den sista filmen är “Bulten söker en kompis”, som handlar om hur man kan hitta en vän på det mest oväntade sätt.

Kattiné
Det var tecknat om hundar. Tecknade katter får vi möta i “Kattiné” i fyra olika tecknade kortfilmer om katter. En liten underbar historia för både stora och små är den fransk-engelska “Ensamkatten” av Sarah Roper. Den handlar om en katt som bor i en lägenhet tillsammans med en ägare som egentligen inte alls har tid med katten. En dag bestämmer sig katten för att den har fått nog och rymmer. Utanför lägenheten finns en helt ny värld och katten hamnar i ett våldsamt äventyr. Och slutet är helt underbart! Högsta betyg till denna lilla historia!
Nästa kortfilm om katter är från Danmark och heter “Misse med de blå ögonen”, gjord av Peter Hauser och Sören Tomas. Det handlar om en katt som har blå ögon och som ger sig ut på jakt efter ett land som är fyllt av möss. Tredje filmen är klassikern “Kattresan” av Jan Gissberg och Lars Emanuelsson. Det barn som inte har läst boken finns väl inte? Här får Lillan och katten rörligt liv och en äventyrlig färd tar sin början. I den sista kattfilmen får vi återse Bulten och filmen om att katter egentligen är okej.

Suggestivt – Kort & blandat
Kortfilm för vuxna är något annat som Svenska filminstitutet bidrar med. “Suggestivt – Kort & blandat” är tre små överraskande kortfilmer av några namnkunniga regissörer.
“To Be Continued” heter Linus Tunströms bidrag. På exakt fem minuter skall tre laddade situationer bindas samman. En flicka försöker hinna ifatt en barnvagn som rullar i full fart mot en gatukorsning, en kvinna och en man har sex i en hall medan den äkta mannen är på väg upp i trappan, och äggen kokar och ingen hör äggklockan som ringer. Hur hänger allt samman? Överraskande med Dan Ekborg, Lena B. Eriksson, Amanda Ooms och Göran Ragnerstam.
I “Offerlamm” av Dean Tomkins tvärnitar en bil framför en människa som ligger mitt på vägen. Han som ligger där är inte död, utan vill ha lift. Den arge bilföraren kommer på att han kanske kan ha användning för den märklige liftaren och erbjuder honom jobb på sitt gårdsslakteri. På gården finns mannens förföriska fru och slaktaren Boris. Mannen visar sig dessutom vara väldigt svartsjuk, och vad var det egentligen som hände med liftarens företrädare? Oväntat med Peter Engman, Dan Sjögren, Cecilia Ljung och Göran Ragnerstam
Sist ut är vår kanske mest populäre regissör, Lukas Moodysson, med en liten film med titeln “Bara prata lite”. Birger är en olycklig medelålders man som förlorat arbetet och därmed sin identitet. Tillsammans med arbetet försvann hans sociala liv, och han försöker desperat att bryta sin ensamhet. En dag ringer det på dörren och Birgers liv förändras. Som Birger ser vi Sten Ljunggren och den som ringer på dörren spelas av Cecilia Frode.

M
Ytterligare en insats som Svenska filminstitutet gör för oss är att ge ut gamla klassiker, som kanske annars skulle falla i glömska. Själv är jag evigt tacksam över att de nu ger ut Fritz Langs thriller “M” från 1931 med Peter Lorre i huvudrollen, tillika hans genombrott. Filmen utspelar sig i 1930-talets Berlin, där en rad mord på småflickor äger rum. En dag försvinner lilla Elsie Beckman på hemväg från skolan och hittas senare mördad. Polisen arbetar beslutsamt i sitt sökande efter lustmördaren och kommer på det viset att störa den undre världen. Dessa ljusskygga personer blir mycket irriterade över att polisen inte tycks komma någonstans i sitt letande och beslutar sig för att ta fast mördaren själva för att få lugn och ro. Till slut får de tag på honom och han ställs inför de laglösas domstol.
På många sätt måste denna film vara en stilbildare för hur efterföljande thrillers byggts upp. Jag tänker till exempel på “Mannen på balkongen”, Daniel Alfredssons filmatisering av Sjöwall/Wahlöös deckare med Gösta Ekman i huvudrollen. Även Alfredssons film handlar om en barnamördare och sättet som detta skildras på är märkbart likt “M”. I “M” illustreras mördarens bortförande av barnet med en ballong som fastnar i en elledning, i “Mannen på balkongen” skildras samma händelse med ett barnparaply som övergivits och som blåser i vinden. Flera av den här typen av stilistiska drag kan man spåra i “M”.
Filmen är mycket skickligt uppbyggd för att skapa spänning, och något som blir påtagligt efter en stund är att den helt saknar filmmusik, vilket idag vore otänkbart, med tanke på hur pass mycket spänningen byggs upp just med hjälp av ljud. “M” ger dig alltså möjlighet att ta till dig ett stycke filmhistoria.

Vännerna / Kusinerna
Svenska filminstitutet släpper även två klassiska franska filmer av Claude Chabrol, bägge från 1958 och bägge med Jean-Claude Brialy och Gérard Blain i huvudrollerna. Chabrols debutfilm heter “Vännerna” och handlar om hur François (Brialy) återvänder till sin barndomsby. Han har lungsot och behöver vila upp sig. Väl hemma återser han sin barndoms bäste vän Serge (Blain), som har gått ner sig i alkoholträsket. Serge super för att han inte har fått förverkliga sina drömmar i livet. Han gjorde en kvinna gravid och blev därför tvungen att gifta sig med henne i stället för att lämna den lilla byn och börja studera. Precis det som François har gjort av sitt liv. Nu är Serges fru åter gravid och François försöker att hjälpa sin bästa vän på alla sätt, något som inte tas emot med någon större tacksamhet från Serges sida.
De båda skådespelarna dyker upp i Chabrols nästa film också, “Kusinerna”. Här är dock rollerna omvända. Blain spelar här en snäll lantis och plugghäst, medan Brialy är en vild stadsbo som hellre festar än studerar. Lantpojken Charles har hela sitt liv varit hårt hållen av sin mamma, men har nu blivit ivägsläppt på nåder till Paris för att han skall studera vid Sorbonne, och tas om hand av kusinen Paul. Snart visar det sig att Paul kanske inte är den mest omhändertagande person som Charles kan ta hjälp av.
Paul lever ett bohemiskt liv i sus och dus och ordnar galna fester för galna människor. Paul tittar storögt på, och förälskar sig snabbt i en flicka. Ingenting kan dock komma mellan Charles och hans studier, ett faktum som Paul inte är sen att utnyttja. Han snor således flickan mitt framför ögonen på Charles. När Paul dessutom klarar tentan, vilket inte Charles gör, så är måttet rågat.
Bägge filmerna är tämligen mörka, samt välspelade. Gérard Blain påminner mycket om James Dean både till utseendet och skådespelarstilen. Skall du bara se en av dem så skall du se “Kusinerna”, som är en film du knappast glömmer.

Natasja Atterbom
skriven 2001-11-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners