Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ishana Shyamalan
Skådespelare: Dakota Fanning, Georgina Campbell, Olwen Fouéré, Oliver Finnegan, Alistair Brammer
Premiär: 2024-06-07
Betyg: 2
En av världens mest uppburna skräckfilmsregissörer är David Cronenberg. Hans son Brandon Cronenberg har också gjort sig ett namn som skräckfilmsregissör, hans senaste film var INFINITY POOL. Brandon har en syster som heter Caitlin Cronenberg, hon långfilmsdebuterade i år med skräckfilmen Humane.. Brandon och Caitlin har en äldre syster, Cassandra, som jobbar som regiassistent.
En mindre uppburen skräckfilmsregissör är M. Night Shyamalan, en man som envisas med att göra dåliga filmer. Anledningen till att han ständigt får göra nya filmer är förstås att folk går och ser det han gör. De drar fortfarande in pengar. Publiken förväntar sig väl en ny Sjätte sinnet, men serveras pretentiösa dumheter.
Om irländsk folktro
Nu har Shyamalans dotter, Ishana Shyamalan (enligt engelska Wikipedia är hon född 1999 eller 2000, enligt svenska Wikipedia är hon född 2001 eller 2002), regidebuterat med en skräckfilm. Hon står även för manuset, som bygger på en roman av irländaren A.M. Shine. Hennes farsa har producerat.
Jag har förstås inte läst boken, som jag inte hört talas om. Jag kan tänka mig att boken är bra, det handlar om irländsk folktro och här finns många bra och fascinerande inslag. Jag har ingen aning om hur pass nära den här filmatiseringen ligger Shines berättelse.
Att vara någon man inte är
Dakota Fanning spelar amerikanskan Mina, som bor på Irland. Enligt innehållsreferatet är hon konstnär, men det framgår inte, bortsett från att vi ett par gånger får se henne sitta och skissa lite förstrött. Hon jobbar i en djuraffär och vill inte prata med sin syster Lucy (Lucy, Mina och Shine verkar gilla Bram Stoker), som hör av sig eftersom det är femton år sedan deras mor dog.
Mina verkar inte må helt bra psykiskt. Hjältinnor gör sällan det i den här typen av skräckfilm. I början av filmen får vi se Mina ta på sig en peruk och låtsas vara någon annan när hon går ut på krogen. Det här är filmens tema – att imitera och vara någon man inte är.
Skumt och otäckt i skogen
Minas chef ber henne leverera en gul papegoja till en kund som bor någonstans väldigt, väldigt, väldigt långt bort. Hon måste köra genom en djup skog. Det är värsta Norrland, fast filmen är inspelad på plats på Irland. Mitt i skogen stannar Minas bil. Den ger oväntat upp. Och mobilen lägger förstås av. Att något skumt och otäckt pågår i skogen har vi sett i en prolog, där en kille råkar illa ut.
Vilse i skogen
Vad gör Mina? Jo, hon tänker att det måste bo någon i närheten – så hon tar buren med papegojan och klampar rätt in i skogen! Som man ju gör. Hon följer ingen väg eller stig, hon stompar rätt in bland träden. Det dröjer inte länge innan hon upptäcker att bilen försvunnit. Nu är hon helt vilse i skogen.
Bara ett rum i Hönshuset
Mina tror att hon ska dö där bland träden, men oväntat får hon syn på en springande, äldre kvinna. Mina följer efter kvinnan som leder henne till ett hus, som finns där mitt i skogen. Därinne finns ytterligare två personer, Ciara (Georgina Campbell från Barbarian) och Daniel (Oliver Finnegan). Den äldre kvinnan heter Madeline (Olwen Fouéré, som spelade Sally Hardesty i Texas Chainsaw Massacre från 2022). De har varit i huset i flera månader. Ciaras man har också varit där, men han har försvunnit.
De kallar huset Hönshuset. Det har bara ett enda rum, så jag antar att de bajsar i skogen. Den ena väggen består av ett enda stort spegelfönster de inte kan se ut genom. Utifrån ser huset ut som en teaterscen.
Onda väsen dödar alla
Varje natt kommer de onda Åskådarna dit för att betrakta dem. Åskådarna är onda väsen som häckar i skogen. Långa, taniga varelser. Det framgår inte vad de är ute efter, men de dödar alla som försöker fly. Ingen har sett åskådarna och överlevt. Mina har förstås ingen lust att sitta där i huset och kuckelura till döddagar. Det måste finnas ett sätt att komma därifrån.
Mest dumt och fånigt
The Watchers känns verkligen som en M. Night Shyamalan-film. Anslaget är lätt pretentiöst. Dialogen är sökt, lite teatralisk – lite styltig. Inga av rollfigurerna beter sig som riktiga människor. Det är långsamt berättat. Handlingen funkar inte riktigt. Inledningsvis är det bra och väcker intresse, men i slutänden blir det mest dumt och fånigt. Otäckt och spännande är det knappt alls.
Tjock trolsk stämning
… Däremot är det hela väldigt snyggt. Filmfotot är jättebra och den trolska stämningen är så tjock att man kan ta på den. A.M. Shine har skrivit en uppföljare till sin bok, den släpps i höst, och slutet på den här filmen antyder en fortsättning.
Huvudpersonen agerar berättarröst
För övrigt är det aldrig en speciellt bra idé att låta huvudpersonen i en skräckfilm, i det här fallet Mina, agera berättarröst filmen igenom. Då förstår vi ju på en gång att hon kommer att överleva. Om hon nu inte dör på slutet efter att ha berättat färdigt.
Filmens ska inte förväxlas med Dean R. Koontz-filmatiseringen Watchers från 1988. Eller någon av alla de andra filmerna som också heter The Watchers.
