JD MILLER om nya albumet: ”Det var en trög process i början, men man måste jobba för att få till det”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Namnet må ge associationer till en solosångare eller möjligen en amerikansk TV-deckare från sjuttiotalet, men istället handlar det om ett svenskt band med melodisk hårdrock som grund och vibbar präglade av positivism.

Kvartetten är för närvarande hyperaktuella med sin fjärde fullängdare Empyrean, ett verk som redan fått fans av genren att slicka sig kring munnen.

– Ja, alltså spontant känns det mycket bra nu med tanke på den fantastiska responsen vi fått både för plattan och livespelningarna, bekräftar sångaren Peter Halldén.

Genomlevd downperiod

Och uppskattningen har varit välbehövlig. Frontmannen säger att bandet har genomlevt en downperiod sedan 2020 innan dessa trevligheter. Denna hade precis som för många andra i hög grad sina rötter i pandemin. En turné med Jeff Scott Soto (supergruppen W.E.T, Trans-Siberian Orchestra, ex-Yngwie Malmsteen) fick ett abrupt stopp när världen stängdes ner. Men det var inte det enda som adderade grus i maskineriet.

– Nej, sedan hände en del personliga saker med jobb och så också. Så livet har tagit tid. Men till slut började tankarna på nytt material rycka tag i Emil (Eriksson, trummisen) om att det här skulle ta slut året därpå, och det är ju han som skriver musiken åt oss.

Något har hänt

– Med tanke på allt elände måste det vara extra uppmuntrande med all positiv respons ni fått. Särskilt som ni väl inte mött sådan entusiasm tidigare?

– Nej, det har vi inte. Det här är något ytterligare som hänt. Så det är korrekt analyserat.

– Varför tror du det här händer just nu då?

– Jag tror allt det som hänt på det personliga planet under de här åren är något vi tagit med oss jobbmässigt. Sedan har vi kört covers live också, och det har varit bra att vi gjort något annat.

Förändringar med pluspoäng

Peter ser också en annan aspekt med pluspoäng som inverkat; förändringar i laguppställningen. Bandets medgrundare, gitarristen Tommy Timonen är tillbaka efter en tids frånvaro samtidigt som Emil bestämde sig för att ta tag i låtskrivandet igen. Ja, också har basisten Jonny Trobro blivit permanden medlem.

– Vi träffade på Jonny på Valand i Stockholm när vi var förband till Wig Wam och Gathering of Kings, och det har klickat jävligt mycket med honom.

Mixade böjelser vävs ihop

– Sedan har jag förstått att ni alla har bred smak, men var det några särskilda band som inspirerade den här gången?

Nej, det går inte att säga något specifikt. Men vi har definitivt bred smak oss emellan. Något annat går inte att säga, men det går att mixa våra böjelser. Emil är mycket inne på Rammstein och melodiska grejor medan Jonny gillar Beyond the Black. Sedan är jag mer amerikansk i grunden, och är inne på, typ Foo Fighters. Också är Tommy en AC/DC-kille. Men vi lyckas ändå väva ihop det här till att bli JD Miller. Sedan vill jag inte vara pretentiös, men vi låter inte som något annat.

Det tyngsta man gjort

Mitt i allt detta finner kvartetten även gemenskap i vurmen för sådant som Toto, Foreigner och Michael Jackson. Fast med detta sagt går det heller inte att komma ifrån att Empyrean förmodligen är det tyngsta man gjort hittills. Däremot var det ingen som var planerat från början.

– Nej, det var det inte. Första låtsejouren med Emil ledde i slutänden till Inside the Night, som blev första singeln. Därefter påverkade den vilket håll fortsättningen skulle dra åt. Men vi skrev ju egentligen inte något på det stadiet. Vi hade svårt att hitta inspiration. Men vi hade någon gammal idé som legat till sig, som vi utvecklade. Så det var en trög process i början, men man måste jobba för att få till det.

Låter som ett konceptalbum

– Och ni jobbar visst med texterna en hel del också. Jag läser något om ”de komplexa hjärnorna hos folk som är betraktade att befinna sig på fel sida om lagen i universumet” i pressreleasen. Tycker detta låter som något på ett konceptalbum?

Jamen precis. Men när man skriver texter ska de vara relativt öppna för tolkningar. Sedan finns det något i dem som ger alla låtar särskild innebörd också om man går in på djupet. Fast samtidigt finns där även ett tema i det du läste upp som har bäring in helheten.

Sugen göra musik på allvar

Och på tal om just helheten. JD Millers historia är betydligt längre än vad somliga kanske fått för sig. Peter och Tommy Timonen startade bandet redan 2011, och idag tretton år senare har bandet hunnit ge ut fyra album. Inte tokigt alls. förstås. Men allt började med att duon var sugen. Sugen på att göra musik på lite mer allvar.

– Jag hade inte hållit på så mycket då, så jag frågade Tommy ”Ska vi inte göra en låt?” ”Vad då, göra, vad ska du göra?”. ”Sjunga”. Så vi skrev vår första låt Devil’s Playground. Vi tyckte det var roligt, så vi släppte EP:n Bones härnäst. Då var det mer rock’n’roll, men sedan visade det sig att Emil var en duktig låtskrivare. Så då blev det en övergång till det JD Miller är idag.

Ingen önskvärd kontinuitat

– Fast för egen del ska villigt erkännas att ert namn har gått mig förbi under alla år. Hade inte alls koll på att det här var ert fjärde album förrän jag läste bion på er hemsida.

– Nej, och det tror jag inte du är ensam om, och det har vi lite oss själva att skylla eftersom vi inte haft önskvärd kontinuitet. Fast sedan har vi utvecklats oerhört sedan våra tidigaste grejor. Det är en enorm skillnad jämfört med det vi gjort nu på nya albumet.

Livebiten alltid en styrka

– Men har det funnits något ögonblick under årens lopp då du tänkt att ”Det här kan nog bli mer än ett hobbyprojekt?

– Runt 2014 när vi gjorde vår första fullängdare. Vi var i kontakt med skivbolaget Gain, som tog hand om vår distributionsdeal, och i den vevan började vi också spela på riktigt live. Det har alltid varit vår styrka, så det var många som blev förvånade då. Så här står vi nu.

Tänker inte släppa gasen

– Hur ser du på framtiden? Har ni något mål? Eller kanske delmål?

– Det finns en plan internt vad vi ska göra framöver. Vi tänker inte släppa gasen nu när vi har plan för vad vi ska göra, och livbiten är en del av detta. Redan från början såg vi det här som något att satsa på. Vi har ju besökt Sweden Rock som fans, och nu vill vi dit och spela där själva.

Kan komma tid att satsa helhjärtat

Att herrarna i JD Miller är beredda att satsa för att lyckas råder det alltså knappast någon tvekan om. Men exakt hur hårt är en annan femma. Bra och förstående arbetsgivare har hjälpt dem med balansakten mellan jobb och musik hittills, men enligt Peter kan det komma en tid för att satsa helhjärtat, några år men ekonomin får alltid fälla avgörandet.

Vindarna blåser rätt

Samtidigt framhåller jag för Peter att det rent allmänt är en bra tid för AOR och melodisk hårdrock. Även om den aldrig kommer att bli lika stor som under 70- och 80-talen, men intresset finns där trots allt.

– Ja, det håller jag verkligen med om. Vindarna blåser rätt för rockgenrerna. Det finns ändå en trogen fanbas i grunden, och vi hörs mer även för gemene man. Det är roligt.

Positivt eller negativt får lyssnaren bestämma

– Samtidigt är marknaden överfylld av band av den här typen. Vad får er att stå ut från mängden?

– Det jag kan tycka med oss är att vi inte låter som andra. Men om det är positivt eller negativt överlämnar jag till lyssnaren att bestämma. Sedan kanske annorlunda är fel ord att använda om oss, men mycket annan AOR kan låta likadant, medan icke-puristerna kan tilltalas av det vi gör.

Fotnot:
JD Miller framträder på festivalen Malmö Melodic måndagen den 29 juli.
Malmö Melodic går av stapeln på Plan B i Malmö mellan den 27-29 juli.
Gå in på Malmö Melodic för line-up, biljettköp och ytterligare detaljer.