LORDIs frontman apropå sin starka kreativitet: ”Jag måste dämpa mig så att mitt huvud inte exploderar”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Han lever för hårdrock, metal och är en chock-rockare i rakt nedstigande led från Alice Cooper och Kiss. Hans namn är Mr. Lordi, bandet är givetvis Lordi och snart beger de snart ut på vägarna i egenskap av supportakt till vännerna i Sabaton. Självklart med ett nytt album för alla monsterdiggare i bagaget. Screem Writers Guild är titeln, som syftar på Hollywoods tidigare fackorganisation. För i vanlig ordning har frontmannen adderat en ordlek med skräckkoppling när han namngett sin nya sångsamling.

– Yeah, det är något jag njuter av, svarar han per telefon från hemmet vid finska polcirkeln. Till och med när vi gjorde vår första demo höll jag på med det där. Jag vet inte varför det blev så, men idag är det en del av Lordis folklore.

Många influenser från skräckfilmer

Nya albumet leder i sin tur in en på filmspåret. Ett tema kan anas med tanke på att låttitlar som Unliving Picture Show och The Bride förekommer, och sångaren håller med.

– Men det är förstås inte första gången, och lyssnar man på albumet hör man många influenser från skräckfilmer. Men jag ville inte göra ännu en Evil Dead-låt den här gången. Det finns redan rätt många i vår katalog. Men visst finns det en lös filmkoppling. Film är ett så tydligt och brett media, allting kan ju egentligen vara ett filmtema.

E.T största filmfavoriten någonsin

Sedan snöar sångaren för ett ögonblick in på just film och berättar att Evil Dead och E.T. är hans största favoriter någonsin, att han inte brydde sig om Scream-filmerna när de kom och att han till skillnad från många andra gillade rebooten på Terror på Elm Street eftersom den var sina rötter trogen.

– Sedan hoppas jag på det bästa när det gäller nye Evil Dead Rise. För jag hatade den förra som kom för tio år sedan. Den hade ju inget alls att göra med De dödas bok.

Siktade på klassiskt Lordi-album denna gång

– Men tillbaka till Screem Writers Guild; var skulle du placera denna skiva rent styrkemässigt vid sidan om allt annat du gjort?

Det skulle jag inte alls. För ärligt talat, varje gång jag släpper något tycker jag det är det bästa jag gjort. Det är något man ska känna. Det är först tio år senare jag kan ge ett riktigt svar. Men jag siktade på ett klassiskt Lordialbum den här gången. Det finns inga konstiga grejor den här gången. Det är lite som på de tre första albumen. Och jag har sagt det rätt många gånger, att det här känns som en reboot.

Projekt med sju CD-skivor

Mr. Lordi berättar att han fick ett samtal från sin manager i januari 2022 där uppmaningen var ”Börja skriv på nästa”. Ett par månader senare släpptes det sedan tidigare färdiga Lordiversity, ett gigantiskt projekt bestående av sju CD-skivor i lika många stilar. Som om detta inte var nog hade det även blivit dags att uppmärksamma tjugoårsjubileumet av debutverket Get Heavy. Allt detta fick sångaren att fundera. Låt oss gå tillbaka till rötterna, var budskapet han såg för sitt inre. Samt passa samtidigt på att reboota imagen och maskerna utan några konstiga twists.

Mycket lättare att skriva

Märkvärdigare än så var det inte. På samma gång verkar det om om Lordi aldrig har varit produktivare som band än nu. Utgivningstakten verkar till skillnad vad gäller de flesta andra band har ökat snarare än sackat, och kronan på det verket var onekligen releasen av boxen Lordiversity i november 2022. Således var frågan om Mr Lordis kreativitet lika uppenbar som svaret var givet. Men den måste likväl ställas: har det blivit lättare eller svårare för honom att skriva ny musik genom åren?

– Lättare. Mycket lättare. Det är samma sak som med att laga mat och ha sex. Ju mer övning man får, desto lättare blir det. Första gången man tar på sig skridskorna är det svårt, men när man som jag hållit på i trettio år är det mycket lättare. Och jag blir bättre hela tiden.

Lätt och naturlig skiva att göra

– Det låter ju härligt

– Ja, och det viktiga är att man själv är nöjd. Den här skivan har varit så lätt och naturlig att göra. Det har varit så med hela processen.Men man ska inte begränsa sig för mycket. Gör bara det du vill. Om det blir dåligt är det bara att lägga det åt sidan senare. Själv begränsar jag mig faktiskt inte, jag släpper loss istället. Så var varsam mot dig själv. Varje sång förtjänar att få en chans.

Ville egentligen släppa tio skivor, inte sju

Med detta sagt kan man nog också konstatera att Mr. Lordi lever som han lär. Åtminstone med tanke på hur mycket musik som sett dagens ljus under Lordi-flagg genom åren, och ett speciellt sorts kvitto på sin kreativitet fick han när boxen med sju fullängdare, Lordiversity, såg dagens ljus förra året. Men viss tveksamhet kunde föga förvånande spåras hos det dåvarande skivbolaget AFM.

– Well, ja och nej. Jag är väldigt produktiv, och precis nu måste jag dämpa mig så att min hjärna inte exploderar. Så jag ska nog inte prata om den biten. Men AFM var faktiskt ganska öppna för idén. Men i början sade de varken ja eller nej. Fast egentligen ville jag göra tio skivor, men det blev sju under budget istället.

”Min bästa idé någonsin”

– Det var ju skönt?

– Ja, den ende som var emot det var vår A & R- kille, så jag var tvungen att prata med honom. En och en halv timme senare sade han ”Jag antar att det är görbart”. Sedan så fort jag ringde vår manager sade han att det var min bästa idé någonsin. Så han pratade med skivbolaget, men det var mer en ekonomisk grej för dom. Dessutom var det första gången någon hade gjort något något sådant här.

Avsaknad av självförtroende inte en brist

Man skulle kunna beskriva Lordiversity som kronan på verket av trettio år i hårdrockens tjänst. Tre decennier är lång tid. Särskilt som karriären långt ifrån alltid varit så lätt. Men Mr. Lordi kunde redan då, 1992 tro på att hans monsterprojekt skulle bli långlivat.

– Yeah, jag kunde faktiskt det haha. Jag har många brister, men avsaknad av självförtroende är inte en av dem. Jag är så full av känslor inför min egen storhet, så om du frågat mig det här 1992 hade jag sagt ”Fuck yeah”.

Tog tio år att få skivkontrakt

– Och du tappade uppenbarligen aldrig musten efter det?

– Nej, och jag har ett bra exempel på det; på nittiotalet började jag uppvakta skivbolagen, och då sade de åt mig att jag var skit. Det tog tio år att få skivkontrakt, jag fick antingen höra att vi såg ut som ett death metal-band eller att vi skulle droppa vår image. Men jag tappade aldrig intresset för jag visste att vi skulle hitta någon som kunde hjälpa oss. Jag tappade aldrig tron, alla som känner mig skulle säga att jag är samma person som när jag var tretton, fjorton år.

Har huvudet bland molnen

– Hur menar du då?

– Att jag har huvudet i molnen. Jag ser det som att mina mål i livet är möjliga att uppnå. Sedan finns det ett mål med Lordi som inte kommer att förverkligas, och det är att spela på Madison Square Garden. Kring 2006-2007 kändes det möjligt, men nu verkar något sådant långt borta. Fast kanske är det trots allt möjligt fortfarande. Du kommer väl ihåg den där *Scatman-killen? Han bodde på gatan och fick en hit när han var 55.

På Facebook kan man köpa succé

Sistnämnda betraktelse får väl sägas vara en tröst i sammanhanget. En bekräftelse på att det osannolika faktiskt kan hända. Trots att det enda som inte går att köpa i musikbranschen är framgång, som Mr. Lordi själv uttrycker saken. Innan han omgående rättar sig.

– Nu har jag ju aldrig varit på sociala medier, men på Facebook kan man faktiskt köpa succé. Eller åtminstone illusionen av succé. Vilket är helt galet. Å andra sidan kan man göra världens bästa album utan att någon uppmärksammar det också. Och det är förstås musikbranschens förbannelse. Många människor blandar ihop framgång med hårt arbete. Det är klart att hårt arbete hjälper, men man kan också skriva en Smoke on the Water utan det händer ett dugg.

Lever och andas Lordi

Fast hårt arbete har förstås trots allt lönat sig hyggligt bra för Mr. Lordi Så hårt har han arbetat att närmare ett dussintal medmusikanter lämnat Lordiskeppet under årens lopp, och han medger utan omsvep att ansvaret för detta ligger på honom själv och ingen annan.

– Det är ”my bad”. Jag insåg tidigt att bandet inte kan vara lika viktigt för andra som för mig själv. För de andra är det något de älskar, men för mig är Lordi mitt liv. Det är mitt livsverk. Jag lever och andas det här hela livet, och jag ser det inte som arbete. Därför sårar det mig när folk säger att det här är ett projekt. Lordi kommer att fortsätta så länge jag andas. Jag är Lordis Lemmy. Men grejen med gamla medlemmar är inte att jag sparkat dem, det har mer handlat om familjen och det civila livet. Deras prioriteringar har förändrats, helt enkelt.

Är en lycklig djävel

– Jag förstår vad du menar.

Ja, och i de flesta fall har det inte heller handlat om att folk varit olyckliga, utan mer om att det varit svårt för dem att lägga ner all tid som behövs på bandet. Sedan har det också med mental styrka att göra. Tänk dig att du kanske har ett vanligt jobb, och sedan har du bandet också vid sidan om, dessutom. Själv är jag en lycklig djävel som fått göra det här i tjugoett år och samtidigt har kunnat sätta mat på bordet. Så arbetar jag också som en djävel, men det är väldigt sällan jag bett någon att lämna bandet.

Började få nog av Eurovision efter två år

Därefter plockar undertecknad upp den tråd som stavas Eurovision Song Contest. Ett oundvikligt ämne om man likt undertecknad har en väl tilltagen intervjutid med Mr. Lordi, kan tyckas. Men sångaren säger att det var länge sedan någon tog upp frågan nu. Vilket inte är så konstigt. Egentligen. Vinsten med Hard Rock Hallelujah ligger trots allt sjutton år tillbaka i tiden. Men frontmannen minns fortfarande åren strax efteråt.

– Låt mig säga så här; två år efter vi hade vunnit började folket i bandet ha fått nog av Eurovision. De tyckte bara det vara konstigt att prata om det hela tiden, så om någon började fråga om det lämnade de rummet. Tekniskt sätt hade vi redan tre album ute då, och de enda frågor vi fick var om Eurovision. Jag¨ tänkte ”What the fuck”, känner de bara till oss från det. Men jag visste då att jag bara var tvungen att bara svälja förtreten.

Eurovision definierar inte bandet

Mr. Lordi berättar vidare att fokuset på Eurovision så småningom klingade av och ledde bandet tillbaka till någon form av normalitet. Dessutom var vinsten i sig inte någon lika stor grej ute i Europa, menar han. Det var i alla fall inte huvudsaken.

– Det är inte den sak som definierar oss, så det tog lång tid för mig att acceptera den. Så nuförtiden är jag superstolt över det som hände, det är en del av vår historia. Allt som vi fick från och med då är tack vare Eurovison. Annars hade det inte hänt. Det går inte att köpa framgång, men det som hände då öppnade upp dörrar som vi aldrig hade kunna öppna själva.

Internet, en vidrig och våldsam plats

– Men ni fick också en del backlash för att ni var med i Eurovision, har jag förstått?

– Ja, det hade nog känts bättre om vi blivit tvåa istället. För plötsligt blev många mot oss. Jag kunde aldrig förstå det. Varför anklaga oss för det efteråt. Vi hade ju inte begått något brott. Men jag vet att det fortfarande finns jävla idioter som hatar oss på grund av det här.

Mr. Lordi använder uttrycket ”vet att” eftersom han personligen inte följer internethatet . Sociala medier är nämligen inget han är en aktiv deltagare i. På goda grunder, menar han själv.

– Många människor där är elaka och vill bara skapa kontroverser. Internet är en vidrig och våldsam plats. Man kan skriva ett alldeles oskyldigt inlägg, och ändå blir man attackerad på det mest ondskefulla sätt.

Gör exakt samma sak som för trettio år sedan

– Men om man nu bortsett från sådana negativiteter; tycker du fortfarande det är lika kul att vara Mr. Lordi som när du började med bandet en gång i tiden?

– Yeah. Jag gör exakt samma sak som för trettio år sedan, så jag gör vad jag alltid velat göra. Jag är den sortens kille som inte förändrar min musiksmak. När jag var yngre fick jag ofta höra ”Jag brukade gilla Kiss tidigare”. Då kunde jag fråga ”Vad hände? Har någon dött? Har du fått en mental sjukdom?” Men jag tror sådant handlar om självförtroende. En del människor måste känna sig accepterade av alla.

Är dödsallvarlig

– Avslutningsvis; vad är den största missuppfattningen om Lordi?

– Åh, det finns förmodligen många. Men en brukade vara att imagen är huvudsaken. Av någon anledning är det något vissa inte kan släppa. ”Varför sen ni ut sådär?” fick jag höra jämt. Sedan vet jag att vissa fortfarande inte kan ta oss på allvar. Jag fattar inte ens vad det där betyder? Fast jag kan lova att jag är dödsallvarlig. Folk fattar inte hur mycket jag är inblandad i när det gäller det här bandet. Jag gör maskerna, albumomslagen och har hand om allt det grafiska. Sedan på sistone har jag även börja producera en del. Också regisserar jag våra videor eftersom jag var lika besviken i tio år på resultatet. Och responsen från fansen har varit fantastisk.

*Fotnot: Artisten som åsyftas är Scatman John, och hiten Mr. Lordi pratar om var Scatman (Ski Ba Bop Ba Dop Dop). Han var 52 år när denna sång låt på världens topplistor. Uppföljaren Scatman’s World var sedermera även den en stor hit.