QUENTIN TARANTINO – därför är han helt fel ute med att sluta…

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Perfect Ten. Är tio det optimala numret? Ja, om man frågar Quentin Tarantino. Nej, om man frågar filmfansen. Tarantino har gett en rad skäl till att INTE fortsätta filma efter sin tionde film … som ska handla om en filmkritiker.

Här är hans argument. Och här är också varför de inte håller…

1. Streaming finns nu för tiden, och förstör för bio …

QT har länge varit en förkämpe för bioupplevelsen och till och med köpt upp biografer som visar gammaldags film för att folk fortfarande ska få känslan av 35 mm (eller 70 mm) film. Att sucka över streaming och att ange det som ett skäl till att INTE göra fler biofilmer … Är det inte att lämna walk over till streaming? Vi var många som gick man ur huse för Once Upon A Time … In Hollywood (i mitt fall: more than once …) och vi kommer att göra det igen. För en QT film.

2. Tio är helt fel siffra att hänga upp sig på …

QT menar att det är en fin och rund siffra. Jag minns tydligt att jag betalade för två olika biljetter för att se Kill Bill och Kill Bill 2. Så nästa film blir faktiskt film nummer elva … i alla fall i min biljettsamling. Om man gör film nummer elva, varför inte också göra film nummer tolv? Ett dussin är väl en fin och rund siffra? Som i ”The Dirty Dozen”…

3. Regissörer gör inget bra efter 60 …

Varianter av detta uttalande har undsluppit QT, som nu nollat och gått in på sitt sjätte decennium på jorden. Men är det logiskt av en stjärnregissör att drabbas av åldersnoja? Gör regissörer inte bra saker efter 60? QT har bland annat hintat att Alfred Hitchcock peakade innan 60… Hm. Kanske. Men…

* Hitchcock gjorde Fåglarna och Marnie efter han passerat 60. Och Frenzy är superläskig.

* Jane Campion gjorde The Power of the Dog efter 60. Cannesvinnare och Oscarsvinnare. Och en comeback för ett piano på vischan…

* Woody Allen gjorde sin mest framgångsrika film i historien efter att han passerat 60: Midnight in Paris (som bland annat gav honom en Oscar för bästa originalmanus).

* Steven Spielberg är snart 80 och han gör fortfarande bra filmer. Hans West Side Story överträffar den första filmatiseringen på många punkter.

* Japanske mästaren Hayao Miyazaki har gjort fler mästerverk på sin ålders höst än vad jag orkar räkna upp. 82 år gammal lanserade han en ny efterlängtad film i sommar i form av Pojken och hägern … utan att ens behöva göra en PR kampanj.

* Ken Loach, en av mina favoriter, är fortfarande som en arg ung man och gör starkt berörande filmer som visas och prisas i Cannes. Jag, Daniel Blake och Sorry We Missed You är mästerverk som visar att passion och engagemang inte har ett bäst-före-datum.

Så … alla argument om att regissörer peakar innan 60 håller inte. Har man historier att berätta, så har man.

Teater är för ett fåtal

QT har historier kvar. För vad ska QT göra istället för att göra fler biofilmer? Vila på en yacht med sina vänner? Sällan. Han ska skriva böcker och göra teater. Vilket låter fint och pretentiöst. Men teater är för ett fåtal, som har råd och som kan ta sig till teatern där pjäserna visas. Film kan skickas över hela världen.

Inte lika roligt läsa filmmanus

När det gäller böcker … Once Upon A Time … In Hollywood finns också som bok (det var en planerad bok innan det blev en film och sedan kom boken ut efter filmen) och ärligt talat, den är inte alls lika bra som filmen. Att läsa filmmanus är inte heller lika roligt som att se dem gestaltas av duktiga skådespelare.

Det finns många fler historier bara i den där boken som kan ligga till grund för en elfte och/eller tolfte film. Filmnördar som QT älskar ju Hollywood på 1970-talet och det är en resa man gärna följer med på i filmvärlden.

Där Sharon Tate får den karriär hon förtjänar

Jag hade gärna sett en fortsättning på Once Upon A Time … In Hollywood i detta alternativa universum där Sharon Tate får den karriär och det liv hon förtjänar och där Roman Polanski går nya duster mot den där lilla hunden som han avskyr och där Leonardo Di Caprios avdankade cowboy fördjupar sin vänskap med den irriterande barnstjärnan spelad av Julia Butterfield. Enligt boken förblir de vänner livet ut och den gamle cowboyen hejar intensivt på flickan för att hon ska vinna varje gång hon är Oscarsnominerad…

Att se allt i sin egen fantasi är en sak. Jag vill gärna ha ”the QT movie experience”. Med hela storyn på en stor maffig bioduk. Och QT får gärna hylla mediet 70 mm. Igen.

print

Våra samarbetspartners