WATERPARKS, Store Vega, Köpenhamn den 8 november 2023 – varierat, lovande och sympatiskt i poppunksvängen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Poppunk regerar. Igen. I Köpenhanm. För knappt två månader intog ett återförenat Blink 182 Royal Arena, om några veckor kommer brittiska Punk Rock Factory till Amager bios lilla salong och denna onsdagskväll var det dags för Texasbandet Waterparks att bjuda på party inför en hygglig skara entusiastiska fans.

Detta betyder dock inte att genren regerar som då det begav sig, så det påståendet tar jag tillbaka igen. Dock fanns en tid i början på millenniet då poppunken nådde oanade höjder via självklara galjonsfigurer som Green Day, The Offspring och just Blink 182. Utöver dessa namn fanns ett antal ytterligare miljonsäljare samt en stor undervegetation av band med hälsosamma karriärer som frestade en att ta till uttrycket ”Det går tretton på dussinet”. I kärleksfullt ironisk mening då, förstås.

Adderar fräschör

Sedan kom den oundvikliga nergången med ett visst mått av backlash inkluderad. Men så någonstans i början på förra decenniet stabiliserade sig genren igen. Om än på en lägre nivå, och det är här Waterparks kommer in i bilden och adderar fräschör till mixen.

Snusar utanför komfortzonen

Därmed inte sagt att trion uppfinner hjulet igen, men de är onekligen och snusar en del utanför genrens komfortzon. De avhandlar inte bara klassisk poppunk rakt upp och ner på det där mest välbekanta sättet vi känner till från då vi precis gått in i det nya millenniet.

Angst-tema och kärleksdramer

Skulle nog vilja säga att det här ter sig som ett lovande band bland de hyfsat nya i genren. Vilket framgick rätt tydligt igår. Inte minst förvaltar trion alltså sitt grundläggande arv väl. Sådant som Rare, söta Stupid for You och avslutande Funeral Grey gav definitivt associationer till den där poppunken från millenniets tidigaste år, och texterna med angst-tema och fokus på ungdomliga kärleksdramer passar väl in det sammanhanget.

Kryper in i ljudbilden

Men så finns det alltså både tendenser och uppenbara försök att gå utanför ramarna. Att vare med på utvecklingen av genren, om ni så vill. Att hip-hop kryper in i ljudbilden utgör ingen direkt överraskning. Till och med den moderna countryn med folk som Florida Georgia Line i spetsen har influerats, så varför skulle punken då vara ett undantag?

Och Waterparks är inte de som inte låtsas om trenden. Saker som stötiga Magnetic och Turbulent var relevanta exempel på detta denna afton. Fast denna påverkan blev förstås aldrig så tydligt som i (Reboot). Aldrig blev sångaren Awsten Knights snabbkäftade ordflöde så påtagligt som här. Vilket väl får sägas vara en bra sak. Mannen visades sig ju av allt att döma kunna sina saker.

Påminde om nertonad Song 2

Utöver dessa inslag varierades dieten med speedad punk à la kvällens mesta ös-sång Ritual, Numb, som fick mig att associera till en något nertonad version av Blurs Song 2 samt den rytmiskt galopperande och mörkhumoristiska I Miss Having Sex But At Least I Don’t Wanna Die Anymore.

Mest bara ”Fucking greatful”

Helt programenligt kunde man dock fullständigt glömma politiskt vass punk, typ Bad Religion, Rancid och nyligen nedlagda Anti-Flag. Det är dock lätt att föreställa sig att Waterparks kan provocera moralens väktare I USA:s bibelbälte ändå. Om inte annat svors det en helt del där uppe på scenen.

Fast det var å andra sidan bara i positiv mening. För Knight var mest bara ”fucking greatful” för att publiken kom och lyssnade på deras ”shit”. Sympatiskt och ödmjukt, får man väl säga.

Trevlig samvaro i moshpiten

Samtidigt hade fansen anledning att vara tacksamma för vad de serverades. Waterparks visade sig vare en energisk trio som levererade (punk)godset övertygande utan att för den sakens skull knocka fullständigt. Dessutom uppmuntrades alla som löst biljett med framgång att bilda en moshpit flera gånger. Men ingen fara, det blev aldrig våldsamt. Det hela påminde mest om trevlig samvaro i rörelsernas tecken utan brutaliteter. Så extra plus för det.

Fortsättning lär följa

Slutligen skulle jag vilja hävda att bandet både har både låtmaterialet och en förmåga att underhålla, men att det alltjämt finns potential att därmed möjlighet för dem att ta ytterligare steg upp på karriärstegen går inte att komma ifrån. Så fortsättning lär följa. Det finns det säkert fler än undertecknad som ser fram emot.