AMASON, Stora Scenen den 14 augusti (Malmöfestivalen 2023) – mer nerv och temperament hade krävts av supergruppen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Amason fick tidigt stämpeln svensk supergrupp, och må så vara. Men förutom Peter Winnberg, som bland annat arbetat med Britney Spears och Madonna, är resten av medlemmarna fast rotade i indierfacket och combos som föga kända Little Majorette och flummande Dungen.

Således var det bara logiskt att sällskapet vann en Grammis för ”Årets alternativa pop” 2020. Strax innan hade de för agerat husband i På spåret, vilket höjde deras profil avsevärt utanför den givna kretsen.

Ännu en fjäder i hatten

Ungefär så. Som om inte detta vore nog hade de fått äran att avsluta på Malmöfestivalens största scen igår. Ännu en fjäder i hatten, får man väl säga. Dock får man nog dessvärre konstatera att kvintetten inte riktigt gjorde sig på en arenamässig scen som denna. Gänget hade nog kommit mer till sin rätt på ett mindre spelställe.

Hände inte så mycket

Tillställningen tedde sig helt enkelt väl tam och temperamentslös för sitt eget bästa. Mer nerv och drama hade behövts för bästa utfall. Det hände inte mycket i showhänseende om man bortser från klaviaturspelaren Pontus Winnbergs – var det väl – gymnastiska övningar vid sitt instrument och vokalissan Amanda Bergmans personliga försök till danssteg. Och inte pratades det mycket heller. Bergmans snack inskränkte sig till ”Tack ska ni ha” i varierande skepnad.

Viskande humör

Samtidigt är förstås Amason ett band som är väl värt att kolla in. Ta bara en sådan sak som inledande Duvan med sin suggestiva rytm och snygga keyboardpartier. Eller softa Reach Out More med Bergman på sitt bästa lågmälda närmast viskande humör. Eller Yellow Moon, som vann mycket på sitt klatchiga syntiga intro.

Tolknng av Foreigners klassiker

Sedan bör nämnas att covern på Foreigners klassiker I Want to Know What Love is var och är mer lyckad än vad många kanske vill erkänna. Inte lika mäktig musikaliskt som originalet förstås, och Lou Gramms sång går förstås inte att konkurrera med, men denna tolkning frammanade samma typ av känslor om än inte i lika hög utsträckning där på Stora Scenen igår, och publikens respons gick inte att ta fel på. Runt om mig sjöng folk som inte ens var påtänkta när Foreigner släppte sin version av denna sång.

För sofistikerat för poppunk

I bjärt kontrast till detta nummer följde bandet upp med kvällens mest energiska alster, NFB, och plötsligt vilade det nästan lite punk över Amason. Men bara nästan. Det här är trots allt ett band som är för sofistikerat för att gå poppunk hela vägen. Men oavsett vilket var detta inslag välbehövligt. Plötsligt fick konserten en vitamininjektion väl värd namnet, och det vann helheten onekligen på.

Mer av samma vara önskas härmed inför framtida gig. Allt för adderandet av en större variation till helheten.

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.