SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE – både ett inspirerat överfall av sinnena och för mycket av det goda

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Joaquim Dos Santos, Kemp Powers & Justin K. Thompson
Originalröster: Shameik Moore, Hailee Steinfeld, Brian Tyree Henry, Luna Lauren Velez, Jake Johnson
Premiär: 2023-06-02
Betyg: 3

Upplägget har används en del av Marvel på sistone. Som i Spider-Man: No Way Home, Doctor Strange in the Multiverse of Madness och – väl – i viss mån nu senast i Guardians of the Galaxy Vol. 3. Och nu är det dags för den datoranimerade Spider-Man på tåget med alternativa dimensioner och världar med tillhörande mumbo jumbo.

Sistnämnda sägs mer alla respekt för den fantasirikedom som levereras av de tre regissörerna och de lika många manusförfattarna. För vad man än tycker om slutresultatet går det inte att komma ifrån att Spider-Man: Across the Spider-Verse ter sig som ett inspirerat överfall på sinnena fullt av variation, infall och överraskningar. Skönt galet, är en tanke som slog mig under den 140 minuter långa speltiden.

Lätt att uppskatta konceptet

Ändå kan jag inte riktigt skaka av mig känslan av att det i alla fall tidvis blir för mycket av det goda. Massor av detaljer, stilskiftningar och referenser sköljer över en mellan de välbehövliga och faktiskt inte alls oävna dramapartierna.

Men visst, det är lätt att uppskatta själva konceptet med att göra en serietidning i rörlig form. Oftast fungerar det alldeles utmärkt visuellt med genomtänkta vinklar, skuggor och annat. Det är roligt att titta på, helt enkelt. Ända tills det blir fartfylld action på när håll. För då blir det ärligt talat svårt att se vad som händer, och jag är verkligen inte någon som brukar anmärka på sådant.

Fast vad går handlingen ut på egentligen? Well, för att nu ta till heders en fras jag använder ibland; den är antingen väldigt komplex eller dito enkel beroende på hur man väljer att uttrycka sig.

Varje universums spindelfolk måste räddas från superskurk

Men om jag säger som så. Unge Spider-Man, Miles Morales är tillbaka, och när Gwen Stacy, alias Spider-Woman oväntat dyker upp direkt från en alternativ värld dras han omgående in i en härva där varje universum av spindelfolk måste räddas från den konstifike The Spot, en Rorschach-mönstrad superskurk som bokstavligt talat kan gå in i sig själv. Låter detta märkligt? Det är inget att bry sig om, i superhjältarnas värld(ar) kan allt hända.

Däremot hade Miles kanske inte förväntat sig att behöva hamna i konflikt med multiuniversumets Spider-Society, vars högsta höns Miguel O’ Hara ser det som naturligt att offra vissa för det bästa av den stora helheten.

Fortsätter i del 2

Ungefär så. Men ändå mycket mer, om ni förstår. Och om detta budskap inte går fram i detta referat, så lär det göra det för varje individ som löser biljett eftersom det hela pågår i två timmar och 18 minuter. Som om inte detta vore nog fortsätter storyn i en del 2, som beräknas ha premiär redan den 29 mars nästa år.

En tanke om att döda sina älsklingar…

Och inte mig emot. Egentligen. Men kanske borde kalorimängden slimmas något till nästa gång. Mindre är förvisso aldrig mer i den här genren, men det finns trots allt nyanser att ta i beaktning ändå. En tanke om att någon gång döda sina älsklingar borde kanske trots allt slå rot i medvetandet hos upphovsmännen till nästa gång.

print

Våra samarbetspartners