PINOCCHIO – tekniskt imponerande, men ett sömnpiller utan like

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Guillermo del Toro och Mark Gustafson
Originalröster: Ewan McGregor, David Bradley, Gregory Mann, Burn Gorman, Ron Perlman
Land: USA, Mexiko, Frankrike
År: 2022
Genre: Animation, Drama, Familj
Originaltitel: Guillermo del Toro’s Pinocchio
Visas på Netflix
Betyg: 2

Detta är den andra Pinocchiofilm jag ser i år – och den tredje på två år. Det har varit mycket Pinocchio de senaste 20-25 åren. Nu vill jag verkligen inte se mer filmer om Pinocchio.

Enda orsaken till att jag såg denna nya Netflixproduktion är att den är regisserad av Guillermo del Toro (i samarbete med Mark Gustafson). Ja, och så såg jag den för att den är omtalad och lite hajpad. Det sistnämnda mest beroende på att det är del Toro som ligger bakom.

En fruktansvärt tråkig film

Om det inte vore för att jag bestämt mig för att skriva om den här filmen, hade jag stängt av efter tjugo minuter. Guillermo del Toros Pinocchio, vilket kanske är den fullständiga titeln, är en fruktansvärt tråkig film. Det här är ett sömnpiller utan like. Det är också en film vars målgrupp antagligen är väldigt liten.

Tekniskt imponerande

Det här är en stop motion-film med dockor, The Jim Henson Company ligger bakom. Tekniskt sett är filmen otroligt imponerande, jag förstår inte hur folk har orkat göra den. Men det här är en film om det som på fackspråk kallas creepy ass puppets. Alla dockor är groteska och lite otäcka. I synnerhet Pinocchio själv.

Utspelar sig i fascismens Italien

del Toro har valt att göra en mörkare version, det är en mörk film om mörka ämnen. Delar av handlingen känns igen från tidigare versioner – och antagligen från den ursprungliga boken, som jag förstås inte läst. Men den här gången sörjer Geppetto sin döda son så mycket att han blivit alkis.

Den här versionen utspelar sig i fascismens Italien. Mussolini dyker upp. En bit efter halvtid, det vill säga lite mer än en timme in i filmen, blir det lite intressant när handlingen helt fokuserar på fascismen och Pinocchio tränar med italienska barnsoldater. Detta håller dock bara på en stund.

Är även en musikal

Vad som också är intressant är att det andeväsen, eller vad hon är, som väcker trädockan Pinocchio till liv, ser ut som en figur ur någon serie i Metal Hurlant, kanske skapad av Moebius eller Druillet. Jag hade hellre sett en film som bara handlade om denna figur och fascismens framväxt.

Jag visste inte om att filmen även är en musikal. Här förekommer ett flertal sångnummer. Sångerna är vissna – det känns mest som att de pratar till en melodislinga. Fast så låter ju moderna musikaler i London och på Broadway. De minnesvärda melodierna har försvunnit.

Målgruppen folk som gillar del Toro

Pinocchio är inte en film för barn, åtminstone inte för mindre barn. Men det är heller inte en film för vuxna. Allvarligt talat: hur många vuxna människor – medelålders och uppåt, och som inte är specialintresserade av animerad film och dockfilm – känner du som kan tänka sig att se en tvåtimmarsdockfilm om Pinocchio? Målgruppen är väl folk som gillar Guillermo del Toro, oavsett vad han gör, folk som är intresserade av dockteater (till exempel svenska TV-chefer på 70-talet), och en viss typ av vuxna som tycker att det är viktigt för barn att se gravallvarliga, dystra filmer framför det ungarna egentligen vill se (Scooby-Doooch karate).

… Men framför allt är detta en grymt tråkig film. Den må vara fantastiskt bra gjord rent tekniskt, vilket är orsaken till att jag sätter en generös tvåa i betyg, men den är en plåga att sitta igenom.

print

Våra samarbetspartners