DON’T WORRY DARLING – medioker fadäs av psykologisk thriller med anspelning till action

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Olivia Wilde
Skådespelare: Florence Pugh, Harry Styles, Chris Pine, Olivia Wilde, Gemma Chan
Premiär: 2022-09-23
Betyg: 2

Alice Chambers (Florence Pugh) och Jack Chambers (Harry Styles) bor i det idylliska samhället Victory, en stad utmejslad exakt ur den stereotypiska amerikanska 50-talsidyllen. Där står fruarna färgpaletterade på rad och vinkar av sina kostymklädda käcka män när de åker karavan i deras nytvättade fordonsflotta, på väg mot Victoryprojektets hemliga högkvarter, dag in och dag ut.

Tillvaron för kvinnorna ser ”fridfull” ut då dagen fylls av allsköns göromål så som städning, tvätt och matlagning men däremellan finns det alltid en stund för en drink, lite skvaller som sen toppas med skönhetsbehandlingar och shopping. Företaget står för allt och karriärstegens pinnar radas upp som ett äkta svenskt julbord från sill och potatis till gravlax och löjrom. Här får männen sin chans att arbeta ännu hårdare, köpa ännu flådigare bilar och bli ännu viktigare.

Självmord skruvar igång tankeverksamheten

Femton minuter in i filmen börjar stereotyperna redan stå som spön i backen, och för att bryta mönstret låter filmskaparna Alice Chambers upptäcka mystiska saker bakom fasaden i det lilla samhället. Grannfrun Margarets märkliga beteende och hennes självmord skruvar igång Alice tankeverksamhet.

Skakar om och ser vad som kommer ut

Här kunde filmen börjat lyfta, speciellt när så mycket arbete har lagts att finna platser och praktexemplar av desginikoniska hem från 50-talet. Men nu väljer regissören (Olivia Wilde) som själv spelar grannfrun Bunny att slå in allt i ett och samma paket, skaka om och bara se vad som kommer ut när presentpapperet rivs av.

Den röda tråden har blivit avklippt ett antal gånger, och någon stackare i klipprummet har förtvivlat försökt klistra ihop ändarna så gott det går med Karlssons.

Oroligt berättad med hastiga twister

Inte ens Benny Goodmans musikstycke , Sing, Sing, Sing, som spelas under en prominent tillställning hänger ihop, trumpetblås utan trumpet. Det som skulle vara ett försök till psykologisk thriller med svag anspelning till action blir här bara en medioker fadäs, oroligt berättad med hastiga twister utan rytm.

Synd på en skara duktiga skådisar och synd för de som vill ta med sig en sockertopp hem från en annars drömlik värld i designens glimrande bildspråk.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners