LÖFTENA – franskt politiskt drama med mycket snack och lite verkstad i valtider

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Les promesses (Promises)
Regi: Thomas Kruithof
Skådespelare: Isabelle Huppert, Reda Kateb, Naidra Ayadi
Land: Frankrike
År: 2021
Genre: Drama
Längd: 98 minuter
Format: DVD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 3

Isabelle Huppert är alltid sevärd. Och i Löftena flankeras hon av killen från Django, Reda Kateb. Vilket powerteam! Vilken personkemi! Men hur kul är det med lokalpolitik? Fransk lokalpolitik. Och bygglov. Hur bestämmer man någonting över huvud taget i Frankrike?

Omvärldens bild av Frankrike är strejker och demonstrationer och civil olydnad. En stolt tradition som har flera hundra år på nacken. Men samtidigt finns det lokalpolitiker som petar med paragrafer och försöker förhandla, en sits som motsvarar den som lokalpolitiker tragglar med i nästan vilket land som helst i Europa. Och “byggande” är på tapeten i stort sett överallt.

Snubblande nära bygglöften

Eftersom det är valtider i Sverige har du säkert snubblat över valaffischer någonstans. Kanske bokstavligen. Häromkring blåser det rejält, och uppsnickrade ställningar för valaffischer blåser omkull och ligger på trottoarer och cykelbanor och trängs med övergivna elsparkcyklar. I vallöftena handlar det en hel del om byggande. Någon lovar att bygga ett nytt Sverige och någon lovar att bygga för framtiden, medan det lokala centerpartiet rent konkret lovar att bygga ett kallbadhus på stranden.

Förlorar sig i lokalpolitikens notiser

I Löftena handlar det också om byggande, borgmästaren som spelas av Huppert lovar att fixa till ett risigt område, det borde väl alla tycka är bra …? Men man förlorar sig i politikersnack och lokalpolitikens notiser och långa sammanträden som förmodligen är det minst underhållande som finns. Ja, Huppert är bra. Men mon dieu, så mycket snack och så lite verkstad! Färgskalan i filmen påminner om gammal havregrynsgröt. Varför är politikerfilmer oftast så tråkiga och gråbeige? Det hela är ungefär lika roligt som att snubbla på elsparkcyklar.

Politiker hyllas – eller roastas

Men … det är väl en positiv tanke att lokalpolitiker och deras tråkiga vardag och monotona arbete ska hyllas, eller granskas, eller någonting annat, omvartannat, i en film. Kommissarier, seriemördare och superhjältar är ju redan överrepresenterade på film.

Tips om du vill se mer om fransk politik:

Borgmästaren med Fabrice Luchini som borgmästaren som siktar på att bli Frankrikes nästa president. Han träffar en självgod och akademiskt framgångsrik filosof som heter Alice, som inte tror på någonting. Kontraster mellan äldre som tror på (eller har tappat) sin ideologi, men som i alla fall vill försöka att göra något, och yngre som inte har någon ideologi eller någon tro på framtiden (det är så ocoolt och omodernt) och som bara vill prata om saker och aldrig göra något, bidrar till spänningar i filmen. Återigen gråbeige och tråkiga miljöer. Men gummiansiktet Fabrice Luchini är alltid bra. Liksom Huppert kan han konsten höja en film.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners