NOPE – science fiction som en bottenlös brunn att ösa ur

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Jordan Peele
Skådespelare: Daniel Kaluuya, Keke Palmer, Brandon Perea, Michael Wincott, Steven Yeun
Premiär: 2022-08-17
Betyg: 4

Jag har alltid korkat upp champagne för sci-fi genren som gett oss så många godbitar genom åren. Här hittar man tänkvärdheter som The Day The Earth Stood Still och Närkontakt av tredje graden, som får oss att begrunda vad eventuella besökare har för intentioner när de blir jordgubbar. Kommer de att ställa till ett litet helvete för oss som i Världarnas krig. Eller är de mysgubbar som E.T. som bara vill oss väl och ringa hem.

På tv har Arkiv X lärt oss att sanningen finns därute. Ja lista skulle kunnat göras hur lång som helst på sevärda filmer om utomjordingar. Och nu utökas den med Jordan Peeles (Get Out, Us) Nope som jobbar med ett klassiskt tema, men på egna villkor.

Mystisk död

Inledningsvis befinner vi oss på en ranch ute på vischan någonstans i Kalifornien där syskonen O.J. (Daniel Kaluuya) och Emerald (Keke Palmer) tränar hästar för Hollywoodfilmer. Ett halvår tidigare dog deras far under mystiska omständigheter där orsaken skrevs av som nedfallande föremål av okänt slag.

Sci-fi som lyxmeny för samhällskritik

Nu börjar historien upprepa sig, och alla börjar förstå att det inte handlar om besök av jordiska grannar. Som i ovannämnda exempel är sci-fi filmer rena lyxmenyn för samhällskritik, funderingar över livets mål och mening samt som i det här fallet hur rasism ofta genomsyrat Hollywoods filmproduktion genom åren.

Alla bollar kommer inte ner

Problemet för Peele, som för många före honom som bestämt sig för att sci-fi är en bottenlös brunn att ösa ur när man vill djupdyka i livets gåtor är att alla bollar han har i luften inte kommer ner igen. Man kan i princip lägga ribban hur högt som helst i den här genren, men man får också acceptera att inte hela publiken tar sig över den.

Har hjärtat i filmmediet

Eftersom jag går in med de högst ställda förväntningar har jag inte svårt att köpa Peeles lek med färg och form, och man känner att han verkligen har hjärtat i filmmediet. Visuellt har dessutom den svensk-holländske fotografen Hoyte Van Hoytema trollat fram ögonfägnad så att det räcker och blir över.

Så vad finns då att klaga på. Egentligen inget mer än att den kanske inte faller alla åskådare på läppen samtidigt som många som hade kunnat ta filmen till sitt hjärta avstår därför att den ger fel vibbar.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners