MAN VS WASPS

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den 24 juni är det premiär på Rowan Atkinsons Man Vs Bee på Netflix.
Denna bi-nyhet satte myror i huvudet på mig:

När de byggde sitt bo och när de flyttade in vet jag inte. Men plötsligt var de där: getingarna och deras bo, hängande från taket som Babylons hängande trädgårdar. Fast de sistnämnda hängde inte från taket. De måste ha jobbat i all hemlighet eller också rysligt snabbt. Troligen både och. Jag menar getingarna. Babylonierna fick jobba i den takt som drottning Semiramis befallde. Och trädgårdarna var knappast något hastverk med hänsyn till att de ansågs vara ett av världens sju underverk.

”Vi bör ta hit Anticimex eller någon annan som är expert på sånt”, sade jag och med ”sånt” menade jag getingar som ockuperar fredliga människors hustak.
”Nej, nej, är du löjlig? Sånt är hur enkelt som helst”, hävdade min daddy.
”Är det?” undrade jag.
”Vad tror du? Vad gjorde folk innan man uppfann Anticimex? Tror du att de lät getingar snurra kring sina hjässor precis hur som helst? Nej, flicka lilla. Det är bara att klättra upp dit och peta ner dem.”

Det är bara det att, nästan alla sysslor som är så kallade ”bara sysslor”, är mycket jobbigare än alla de andra, de förmodade icke ”bara-sysslorna”.
Mitt råd till alla er är, att varje gång någon ber dig eller beordrar dig att göra det eller det eftersom det ”bara” är att göra det eller det, svara så här; ”vet du vad? Jag föreslår att du gör det som anses vara ’bara’ och jag gör resten”.
Du skall se vilken effekt det kommer ha.

”Kom nu flickan och assistera mig, så du lär dig, och får än en gång för alla för dig bekräftat hur duktig din far är.
Får jag något att stå på?”
Jag tog fram två stolar som jag ställde ovanpå varandra och sa ”var så god, pappsen, visa mig än en gång hur duktig du är”.
”Men snälla du, har du verkligen så bråttom att få mig ut ur denna värld? Vill du att jag faller ner och bryter en arm?” tillrättavisade fadern, som om det var i ens arm livet hade sitt säte i.
”Naturligtvis inte pappsen”, svor jag oskyldigt, men vad vill du att jag skall ta fram? Ett skyddsnät i värsta Ringling Brothers and Barnum Bailey cirkusstil?”
Pappan hämtade en järnstege som var lång nog för att rädda marsmänniskor från månen med. Om det fanns några marsianer där.
”Nu skall du se”, sa han och balanserade den tunga stegen mot husfasaden. Men klätterfanskapet var lite för tungt och gled ner och slog ut ett stort panoramafönster i finrummet. Men innan dess, råkade pappa hoppa åt sidan in i altanstaketet med sådan kraft att han bröt några revben. Staketet klarade sig.
Hemkommen från sjukhuset skröt han stolt: ”såg du flickan hur snabb jag var på att hoppa undan? En gång kommer du att ärva mina reflexer.
”Vad kul”, svarade jag efter en stund betänketid.

Getingarna flög in och ut, till och från sin boning och störde ingen och ingen störde dem. Men det var just det som var störande. Kliar inte ett sår så är det bara att klia det och så skall du se att såret kommer att klia tillbaka.
Så efter några veckors konvalescens konstaterade fadern att hans revben var tillräckligt läkta och att därmed även vapenvilan med getingarna var ”fylld till bredden”, som han diplomatiskt uttryckte det. Den här gången skulle han röka ut dem.
Han plockade fram några nävar mossa, la den i en järnkruka och tände på. ”Ser du flickan”, sade han. Det är inte alla som är så förutseende och därmed även försiktiga som jag och eldar i en järnkruka. Titta och lär. Man kan aldrig vara försiktig nog”.
Och jag höll med honom. Den här gången kunde inget dramatiskt hända eftersom den lilla murknande mossbrasan var långt från husets trätakskonstruktion. Men dess rök gjorde ändå sitt, tack vare naturens lagar som tog fatt i röken och bar den upp mot getingarnas boning. Snart blev getingarna varse om att något var i oordning och började panik-flyga ut och in med en frenesi som lossade boningens fäste vid taket och den nu helt evakuerade boningen seglade sakta ner mot sin definitiva förstörelse.
”Ser du flickan, det är så man gör”, sade farsan stolt och jag svarade med ett svar som smekte honom medhårs: ”Du gömmer Carl von Clausewitz i din innerficka, du är en född krigsherre, pappsen”.
Getingboet började sakta pyra, något som getingarna inte ville förbise utan kommentarer. De cirklade runt det en stund och den som vet något om getingarnas komplexa liv och uttrycksfulla språk, vet också att det var solklart att de intensivt konfererade med varandra. Sedan formade de sig i ett slags en och sextio meter hög tratt och sänkte så tratten över min pappa. Han befann sig plötsligt i stormens öga eller i mitten av en getingscentrifug om du gillar denna bild bättre.
Det tog inte mer än trettio sekunder och getingarna var färdiga med jobbet. Pappa föll till marken och började blåsa upp sig för att anta formen av en zeppelinare. Frågan var om han någonsin skulle komma tillbaka till jorden om han flög iväg.
Jag sprang till köket och hämtade all vår vinäger och all ättika och allt det sura vin som pappsen själv jäste fram, och allt detta hällde jag över honom. Han kunde knappast bli mer sur. Och så ringde jag SOS alarm. De kom på momangen och berömde min sinnesnärvaro: ättikan neutraliserade getingstingen och pappan svullnade inte mer än att han kunde hållas i skinnet.

Pappa fick några sprutor, lades på bår och bars tvärs över trädgården in i ambulansen. På vägen dit pekade han panikslagen mot järnkrukan men ingen brydde sig. Varför skulle man?
Det borde man dock. Det tomma getingboet visade sig vara antänt och den varma luften i det lyfte upp det, och så bar det rakt under vårt hustak.

I ambulansen var pappa inte ensam. Naturligtvis inte, tänker du, och då menar du att det måste ha funnits en vårdare där. Och det var rätt tänkt. Men förutom vårdaren fanns där även en förirrad och förvirrad geting, och den satte sig på tippen av farsas näsa, som om den ville ha en utsiktspost från vilken den skulle betrakta omvärlden. Vårdaren reagerade rent instinktivt och ville slå ihjäl den, men i stället slog han ihjäl min far. Eller nästan. Det är bara det rinnande näsblodet som antydde att han fortfarande var vid liv. Men inte vid medvetande.
Det fick han tillbaka först när ambulansen kraftigt girade för att undvika kollisionen med en tutande brandbil som, visade sig så småningom, skyndade mot undsättning till vår gata. Och vår adress och rester av det hus som en gång tillhörde oss och ett gäng fredliga getingar.
Pappa är helt återställd nu, det vet jag, eftersom han hotar stämma ambulansvårdaren för djurplågeri.

Även drottning Semiramis trädgårdar är nu borta fast det var knappast min far som stod för den bedriften. Eftersom det var så länge sedan att han knappast kunde vara större än en nykläckt geting.

PS Berättelsen ovan, finns i boken Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå. Den kan köpas exempelvis HÄR.

Så här blev boken mottagen:

”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå. En bok för tjejer och kvinnor.”
”Med allvar och humor går Oravsky hudlös in i den politiska debatten om kvinnans integration (…) Rekommenderas varmt som högläsning på håltimmarna mellan lektionerna för mellan/högstadieelever”, skrev Li Kioko,
och Johanna Lind skrev i Generation x-tra: ”Det här är förmodligen världens knäppaste bok med världens knäppaste titel – men vad rolig den är! Flera gånger skrattade jag så jag fick ont i magen.”
”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” handlar om Kattis som brevväxlar med en tjej som heter Sandra. Kattis är en tonårstjej med otroligt skön inställning till livet. (…) Familjens överhuvud, Kattis pappa, är en udda figur med ett stort, varmt hjärta. Men mycket av det han gör får Kattis att slita sitt hår av förtvivlan och som läsare skrattar man så tårarna sprutar. (…) I många år har Bert-böckerna fått ungdomar, kanske främst killar, att fnissa igenkännande. Det här är något liknande fast för tjejer. Boken är fnölkul och fulibulrolig (Kattis-uttryck). Läs den.”
Irene Ahlberg präntade i Bibliotekstjänsten 2005:01. ”Visst skrattar man då och då högt för sig själv när man sitter hemma i fåtöljen och läser något dråpligt. Men att inte kunna hålla emot ett klingande skratt på bussen och tunnelbanan är inte fullt lika vanligt. Det räcker att läsa några sidor in i denna ’brevväxlingsbok’ innan smilbanden börjar dras uppåt. Kattis svar på brevvännen Sandras brev är fyllda av vardagligheter och absurditeter, livserfarenheter och nonsens i en salig blandning, där hennes diktande ungerske pappa spelar en stor roll.
Kattis själv är en mycket sammansatt person, med förmåga att se livet och människor, inte minst sig själv, ur en mängd synvinklar. Med hjälp av ett träffande språk, och träffsäker humor, som för övrigt aldrig blir plump eller slår under bältet, ställer författaren många frågor – politiska, samhälleliga, relationsmässiga och personliga – på sin spets.
Boken dediceras till tjejer och kvinnor, från sena tonåren och uppåt, men förhoppningsvis kan även män få utbyte av den. Författaren har tidigare givit ut ett tjugotal böcker, bl.a. ’Zlata Ibrahimovics dagbok’.”

”Och jag har hittat en skitrolig bok!! Inte speciellt seriös eller djup, men hemskt rolig!! Jag började läsa lite i den i bibblan igår och den var så rolig redan på första sidan. Så jag var ju tvungen att låna den! Så nu har jag en perfekt bok att läsa på flyget! Den heter ‘Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå’ av Vladimir Aurum Oravsky.” 17-åriga Marie-Terese på sin blogg.

Ullvigymnasiet har ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” på sin webbsida under rubriken ”Romaner med feministiska inslag”.

Myndigheten för skolutveckling (MSU) upphörde den 1 oktober 2008. Det är osannolikt att anledningen till detta bortfall var föranlett av att MSU listade ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” på sin förteckning över rekommenderade böcker med
1/ feministiska inslag och
2/ roliga böcker.
”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå”, liksom boken ”Zlata Ibrahimovics dagbok” ingår i Bibliotekstjänsts vandringsutställning och båda titlarna kan lånas på drygt 1 000 bibliotek runt om i Sverige.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners