HÄLLAS – proggrockarna på uppåtgående omfamnar 70-talet: “Musik och kläder ska vara hyfsat nördiga. Det är lite som ett konstprojekt”

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De kallar sin musik för äventyrsrock, vilket förstås är en beteckning så god som någon. Men yppa istället den välbekanta proggrock-kategorin, så klarnar bilden av en 70-talsinfluerad combo med klassiska band som Genesis, Rush och Uriah Heep som förebilder. Namnet är Hällas, och de är en av de klarast lysande nykomlingarna för tillfället i en genre som hade sin absoluta storhetstid för sisådär ett halvt sekel sedan. Samtidigt pendlar bandmedlemmarnas ålder alla kring sträcket kring de trettio. Så var kom intresset från? Det kom från räderna i föräldrarnas skivsamlingar såklart.

– Ja, definitivt, kommenterar trummisen Kasper Eriksson. I alla fall för min del. Jag bläddrade igenom alla otroligt coola omslag i min styvfars skivsamling. Det var Jethro Tull, Rush och annat. Sedan bara fortsatte det. Jag snöade in mer och mer på gammal musik efter det.

Hittade de svåra banden själv

Kasper medger utan omsvep att han tycker om gammal pretentiös progg, men att det inte får bli för mycket “show off” av det. Det ska vara medryckande och intressant, konstaterar han. Det ska finnas balans. Således fastnade den unge Kasper också mycket riktigt för klassiska band som Camel, Wishbone Ash och de ovannämnda.

– Ja, inte ens mina föräldrar var så inkörda på något mer komplicerat än så. Så jag hittade de svåra banden själv. Jag gillar det Camel släppte på 70-talet och början på 80-talet. Sedan fanns det också band som lyckades skriva otroligt fina melodier. Sådant där det inte är så mycket knep och knåp i musiken.

Koncepttänket hänger med

Hällas är för tillfället aktuella med sitt tredje album i ordningen. Isle of Wisdom är titeln, och utgör början på en ny historia efter den trilogi som avslutades på föregångaren, 2020 års Conundrum. Koncepttänket hänger som sig bör med, således, men man har bara börjat om från scratch med nya karaktärer och nytt stuk på musiken. Även om det forftarande låter som Hällas, betonar Kasper. Fast frågan som kvarstår är om slutet var lyckligt på den första storyn.

– Nja, både och. Huvudkaraktären dog samtidigt som han räddade världen. Som i många andra klyschiga filmer och böcker.

Portal till annat universum

– Men vad handlar Isle of Wisdom om då?

– Det är ursprungligen en blandning av två olika historier. Dels handlar den om barn på flykt från en belägrad hemstad. Och dels om att de här barnen hittar en portal i skogen, som leder till ett annat universum. Men historien utspelas mest på ön där barnen kommer från. De flyr därifrån när de inser att de får problem i sin hemstad, men de får nya på nästa ställe också. Nya faror och onda härskare väntar.

– Låter spännande?

– Ja, det är skönt både för oss som skriver och de som lyssnar. Det vi gör är en sorts eskapism. Även om livet är härligt och fantastiskt kan det vara skönt att drömma sig bort ett tag.

Bluesrock på den initiala musikmenyn

Hällas historia går tillbaka så långt som 2011-Det var då Kasper, och sjungande basisten Tommy Alexandersson slog ihop sina påsar hemma i Jönköping. Initialt stod bluesrock på den musikaliska menyn, men det dröjde inte länge förrän inslag från metal och progg inkorporerades i skapelseprocessen. I samband med inspelningen av bandets självbetitlade debut-ep lärde man känna klaviaturspelaren Nicklas Malmqvist, en herre som sedermera också skulle bli fast medlem i bandet.

Drog igång vid rätt tillfälle

Några år senare gick flyttlasset till Linköping, och där blev Hällas laguppställning slutligen fullständig när gitarristerna Marcus Petersson och Alexander Moraltis gick med i bandet.

Vid det här laget har över ett decennium gått sedan de första stapplande stegen togs under Hällas flagg, och så här sett i backspegeln tycker Kasper att flytet varit hyfsat . Inte minst drog man igång vid rätt tillfälle.

– För tio år sedan var ju det här med proggband rätt nytt. Band som Graveyard och Witchcraft växte, så det var ganska hippt då. Så det låt rätt i tiden att välja att spela musik inspirerad av äldre band. Sedan var ju inte den första ep:n vi släppte så populär eller uppskattad som efterföljaren. Däremot har vi alltid varit eftertraktade för spelningar i Sverige, Danmark och Tyskland, vilket har hjälpt till.

Ska vara hyfsat nördig

– Men inte nog med det. Ni verkar uppskatta modet också. Hela looken med kläderna andas 70-tal rakt igenom?

– Ja, man måste ju gå all in. Det blir lite som att klä ut sig och sedan vara bekväm med det. Det är bara det att man aldrig klätt sig i något sådant här utanför scen. Men vi har koncentrerat oss på att musik och kläder ska vara hyfsat nördiga. Det är lite som ett konstprojekt. Det är kul att kombinera olika typer av saker, så att de stämmer överens med helheten.

Singeln populärare än bandet

– När kände du att det här kunde bli något mer än en rolig hobby?

– Det kände jag nog först när vi släppte vår första fullängdare (Excerpts from a Future Past, 2018). Då släppte vi singeln Starrider, som blivit populärare än vad vi är som band. Många säger att den är bättre än något annat vi gjort. När albumet kon ut tänkte vi: “Nu kanske vi kan komma ut och spela och inte gå back”. Det var gött. Men sedan när singeln släpptes blev det en bonus, och det lever vi fortfarande på. Albumet säljer fortfarande på bra. Det känns som om det fortfarande hittar en publik. Vilket är jätteroligt.

Roligt att uppmärksammas på galor

Det är dock inte bara vanligt folk som belönat Hällas. Även tyckarna har ställt upp för bandet. Både en P3-Guld nominering för Årets rock/metal och en Grammis-nominering i kategorin Årets hårdrock inhöstades så sent som förra året.

– Allt blev förskjutet. Vi fick ju båda och nomineringarna 2021 för Conundrum, och även om man inte kan tävla i musik är det roligt att se att vi nått ut så pass att vi uppmärksammas på galor. Vem som vann? Tror Dark Tranquility vann Grammisen. Det var nog hårdare metal i alla fall. Däremot minns jag inte vem som vann P3 Guld-priset. Vi var inte där, bara på Grammisgalan utan publik. Men det var trevligt ändå.

Ville skriva och vänta ut pandemin

Men trevlighet i all ära. Oflytet hade vid det laget redan dödat möjligheten att få ut mesta möjliga av det prisnominerade albumet. Releasen skedde den 14 februari 2020, det vill säga lagom till corona-pandemins utbrott. Det var förvisso samma sak som gällde för alla, men det gjorde inte saken bättre. Kvintetten var redo att åka på turné, men istället tappades det momentum som skapats i samband med albumsläppet bort.

– Men vi spelade in en skiva istället, så tanken var nog aldrig at ge upp. Vi ville skriva och vänta ut pandemin . Ett halvår in insåg vi att den kunde ta längre tid än beräknat. så det hade varit otroligt improduktivt att inte göra något. Så det var inte bara något negativt.

– Betyder det att ni ser positivt på framtiden nu?

– Ja, det tycker jag. Vi har ju gått igenom en stor prövning nu, så det kan inte bli mycket värre. Allting är bonus. Det är lätt att vara tacksam för allting nu.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners