PER GESSLE, Slagthusets Teater, Malmö den 4 maj 2022 – mysig, finstämd och proffsig vandring längs opluggad minnenas aveny

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bättre sent än aldrig. Per Gessles opluggade turné har varit ännu ett offer för den där pandemin man helst inte nämner vid namn längre. Väntan har dock varit alldeles för lång, så vad kan väl då vara bättre än ett pärlband av hits från väl valda delar av karriären. Eller väl valda, förresten. Mannen har gått ända tillbaka till början av karriären och plockat tio av setlistans 21 nummer från Gyllene Tiders repertoar.

Något otippat, får man väl säga. Garnera sedan med ett par Roxette-låtar och ett antal välkända solonummer, så utkristalliserar sig en bild av att sångaren fullt medvetet och gärna stryker sin publik medhårs. Och inte mig emot. Egentligen. Inte. Alls.

Hade blivit väl melankoliskt?

Fast nog kunde sångaren väl ha spelat någon bit från senaste albumet, 2020 års Gammal kärlek rostar aldrig. Men jag misstänker att han kände att det hade framstått som om inte för personligt, så i alla fall som väl melankoliskt för kvällens övningar att dyka ner i den låthögen.

Därmed inte sagt att inte melankoli präglade en del av sångerna, men i så fall var det mer eller mindre bekant melankoli. Som Varmt igen, hämtad från storsäljande Mazarin och Vid din sida i vilken Gessle går tillbaka till ungdomens romantiska känslor à la Gyllene Tider.

Osviklig popsmed

Och på tal om det där med att vikten av att spela det bekanta, var det något av en hederssak för sångaren när denna turné planerades att inga udda B-sidor skulle finnas på setlistan. Således blev det heller aldrig mer obskyrt denna afton än den countryanstrukna tralligheten Min plats. Vilket nog var rätt tänkt. Efter två år utan livemusik vill folk ha trygghet. De vill höra sådant de känner igen, och i bästa fall kan sjunga med i, och då är Gessle rätt man, som den osviklige popsmed han är.

Helena Josefssons änglalika stämma

Fast med detta sagt, han gjorde det förstås på sitt sätt. I en opluggad, inramning, med en scenografi, modell landet uteterrass som visuellt ackompanjemang till musiken. Och med på färden fanns givetvis sångarens ständiga kumpaner på scen, det vill säga klaviaturspelaren och tillika Roxette-producenten Clarence Öfverman, gitarristen Christoffer Lundquist, basisten Magnus Börjesson och sist men absolut inte minst sångerskan Helena Josefsson, vars spröda änglalika stämma lyste upp de flesta numrena.

Promenad längs minnenas aveny

Så med detta sagt är det självklart så att det hela lät proffsigt och snyggt från första till sista tonen, och inledningen gick långt ifrån av för hackor. Eller vad sägs om i tur och ordning Kung av sand, På promenad genom stan med sin tjallala-refräng, Flickan i en Cole Porter-sång med tillhörande allsång samt Småstadsprat med Josefsson ersättandes originalets duettpartner Lars Winnerbäck, som introduktion på en två timmar lång promenad längs minnenas (Halmstads)aveny.

Tydligen har Gessle aldrig gjort en nedtonad opluggad turné tidigare, men när showen väl var över är jag benägen att utbrista “Då var det väl på tiden, nu då”. För det här var ju faktiskt bättre än förväntat, och då var ändå mina förväntningar tämligen högt ställda från början.

Aldrig oigenkännliga tolkningar

Till att börja med är det lätt att tycka att Gessle förvaltat sina skapelser på ett väldigt fint sätt. I den organiska omgivningen som vi fick oss till livs lät de ofta uppenbart annorlunda, men de var aldrig oigenkännliga. Själen i dem fanns ändå kvar. Det kanske tydligaste exemplet på detta var powerpoplåten Ljudet av ett hjärta, som här förvandlats till en långsam ballad där Öfvermans fingertoppskänsliga klinkande fungerade som snygg ersättning för Göran Fritzons Farfisa-riff på GT:s ursprungsversion.

Men det fanns förstås mer av samma vara. Som När vi två blir en, en tidig Gyllene Tider-klassiker som här fått en skön bakåtlutad träskbluesig klädsel. Eller som Juni, juli, augusti, som i denna softa version fick en att lyssna lite extra på lyriken.

Sorgligt ögonblick och O’Boy-drickande

Och låt oss för all del inte heller glömma Listen to Your Heart, vars initiala powerballadton här kläddes av in på bara skinnet. Gessle tillägnade passande nog detta nummer till Marie Fredriksson och Pelle Alsing, som inte längre är med oss.

Ett sorgligt ögonblick? Ja, absolut, men också livsbejakande på något vis. Det var vackert att Gessle uppmärksammade sina frånvarande vänner. Sedan det fanns ju som motvikt en hel del annat i mellansnacket som fick en att dra på munnen. Typ berättelsen om när han i de sena tonåren med begränsad framgång testade nyskrivna låtar för de äldre. Eller O´Boy-drickandet med Marie Fredriksson i sin första lägenhet hemma i Halmstad.

Låtskatt skalades av på bästa sätt

Fast detta allvar till trots, i slutänden blev det här oavsett vilket en överlag riktigt mysig och finstämd och välgörande proffsig kväll med en stjärna som utan krusiduller verkade trivas riktigt bra i den intima miljö där hans låtskatt skalades av på mesta och bästa möjliga sätt.

Foto: Michael Lindström