H.E.A.T, Amager Bio, Köpenhamn den 16 april 2022 – tempofyllt när bandet försökte leva upp till sitt rykte med nygammal sångare

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Då jag anlände till Amager Bio efter gott och väl två års ofrivillig coronapaus var det som at komma hem igen. Det kändes skönt att återuppliva atmosfären i konsertlokalen. Publiken var redo och kanske det faktum att det var påskafton betydde att lite fler än vanligt hade fått i sig en extra bira än om det hade varit en vanlig vardag. För stämningen var absolut på topp, och man glömde på en splitsekund allt vad coronapandemi heter.

Nestor som en överraskande och välkommen blåst

Nestor öppnade kvällen med ett starkt set sånger från deras kritikerrosade album Kids in a Ghost Town, som närmast har tagit rockvärlden med storm. Nestor är liksom H.E.A.T från Sverige, som nuförtiden levererar en ändlös rad av melodiska rockalbum i världsklass. Nestor är 80-talsretro, vilket inte minst märktes på deras milt daterade glamrockutstyrslar. Nestor var i toppform, och hjälptes fram till scenkanten av en publik, som. För det vankades nämligen allsång nonstop.

En mästerlig ballad

Nestors första nummer träffade mig inte mitt i prick, men när de fyrade av den fantastiska balladen Tomorrow var jag tvungen att nicka godkännande. För det här är onekligen en mästerlig ballad. På skiva är det för övrigt en duett med Samantha Fox, som dessvärre inte kunde medverka i lördags. Fast istället fixade en medföljande vokalissa biffen. Därefter kom höjdpunkterna som på ett radband, däribland den sköna Perfect 10 (Eyes Like Demi Moore) och mindre om de goda tiderna anno 1989.

Som helhet talar vi i termerna en stark konsert präglad av spelglädje och särskilt frontmannen Tobias Gustavsson och hans stora röst bör framhållas. Tror inte vi hört det sista från dessa retrorockare.

Inte samma höjder i kölvattnet på Erik Grönwalls exit

H.e.a.t i sin tur hade en närmast omöjlig uppgift att leva upp till forna stortider med frontmannen Erik Grönwall, som lämnade bandet mitt under coronakrisen efter releasen av senaste skivan HEAT II. Erik var en formidabel sångare med en fantastisk stämma, en närmast omänsklig energi och med en utstrålning och entusiasm som räckte hela vägen från topp till tå.

Det stannar i familjen

I och med Eriks exit blev stolen som frontman i H.e.a.t ledig, och vad kunde vara mer naturligt än att hälsa bandets ursprunglige sångare Kenny Leckremo välkommen igen. Bandet har varit i samma situation tidigare då gitarristen Eric Rivers lämnade bandet och tidigare guraspelaren Dave Dalone återvände. Så när det gäller H.e.a.t stannar det i familjen, skulle man kunna säga.

Konserten i Amager Bio var bara bandets femte med Kenny Leckremo. Men do kom, tryckte gasen i botten och nådde nästan i mål. Men volymen var i lägsta laget, och de spelade i närmast mörker, vilket i sig inte ger de bästa oddsen för en helgjuten afton. Samtidigt höll Kenny för trycket, men det var på samma gång alltför tydligt att man försöker göra Kenny till den nye Erik. Vilket aldrig kommer att hända. För Erik är ”one of a kind”.

Försöker kopiera Eriks scenshow

Kenny gjorde verkligen sitt yttersta, och levererade en synnerligen aktiv scenshow, men det ledde alltför ofta tankarna tillbaka till Eriks dito. Detta blev för påtagligt, det kändes som om man försökte kopiera den hans arbete på scen, och det var synd eftersom Kennys stämma inte saknar någonting. Även om den tidvis drunknade i ljudbilden. Samtidigt hoppade han vid något tillfälle ner bland publiken, och gymnastiserade på samma gång som han sjöng, vilket faktiskt var en prestation i sig.

Svårt hålla ett upptempo momentum igång

H.e.a.t gick ut hårt med tre fantastiska ess från sin senaste skiva, och det gav utan tvekan en känsla av, att nu var konserten igång så in i helvete. Men faktum är också att tempot aldrig nådde samma höjder igen. Kanske var det så att de bara skulle bevisa att de alltjämt lever, men det innebar också att det var svårare att ett hålla ett lika högtflygande momentum under resten av konserten.

I stort sett framfördes lika många nummer från tiden med Kenny respektive Erik. Det var bara det att det funkade bäst med de sånger som den förstnämnde spelat in. Helt enkelt för att de är bäst anpassade för hans röst, typ deras Mello-klassiker 1000 Miles och den vackra balladen Cry.

Nya nummer fungerade riktigt bra

Däremot gick Kenny inte riktigt igenom lika starkt och bestämt i de nummer Erik spelat in. Den fantastiska Living on the Run tedde sig en aning tam och A Shot of Redemption” lät inte riktigt fulländad.

H.e.a.t ger ut sitt nya album Force Majeure i sommar, och därifrån hämtades Back to the Rhythm och Nationwide, och dessa nummer fungerade faktiskt riktigt bra. Kvällen avslutades med There for You, en sång som överraskade mig galet mycket. För det är faktiskt inte ett av deras starkaste kort. Faktum är att jag helt hade glömt detta nummer!

Formen lär infinna sig

Denna recension kan tyckas vara av det mindre positiva slaget, men det skall ses i ljuset av att tidigare konserter överlag inte kan betraktas som annat än tipptopp. Därför hade bandet också mycket att leva upp till. För H.e.a.t är ändå till syvende och sist ett urhäftigt band, och jag är säker på att de kommer att fullända formen under den nu pågående turnén, som trots allt precis har inletts. Med andra ord var det här likväl en härlig afton man bjöds på i ”Bion” med eliten inom svensk melodisk rock.

Slutligen bör också bara nämnas att ljudupplevelsen hade kunnat förbättras – och därmed också recensionerna – markant på Amager Bio – om ljudanläggningen vore inställd så att sången framträdde längre fram i ljudbilden. Detta har alltid varit ett problem här, men det borde kunna lösas. För när volymen är en aning för låg, så tar trummorna över väl mycket.

Christian Weigel

Skriven 2022-04-17

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners