AT THE GATES, KB, Malmö den 8 april 2022 – i högsta grad levande dödsmetall

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Kan låta lite motsägelsefullt men det kändes väldigt levande på scen när At The Gates släppte loss på KB’s scen. Efter 30 år har man väl fått lite rutin och snurr på musiken. Dock inte helt smärtfritt då bandet haft både med och motgångar.

Grundare av The Gothenburg Sound

At The Gates räknas ju som en av grundarna till ”The Gothenburg Sound” där band som In Flames och Dark Tranquility räknas in. Och ska vi nörda ner oss ännu mer är det ju genren ”melodisk dödsmetall” som vi nu rör oss i. Dock har det hänt mycket på 30 år och kvällens band lade ju under drygt 10 år ner verksamheten innan det började rycka i benen igen. Från originalsättningen har vi sångare och trummis medan resterande gubbar har bytts ut efterhand. Oavsett var det ett bra beslut att dra igång bandet igen.

Låtar från nya plattan

Med buller och bång inledde bandet med Spectre of Extincion från nya plattan. Tungt och ödesmättat lät det redan innan tvåtaktssmattret drog igång, och Tomas Lindbergs sång låter bra trots decennier med vrål/growl och skrik. Det svängde gott och publiken var med på noterna med en gång. Senaste plattan släpptes 2021 och är deras sjunde fullängdare. Inte mycket på så många år men kvalitet framför kvantitet har kanske varit tankesättet.

Gammalt och nytt

Nästa låt var betydligt äldre, ändå ifrån 1995 och stilmässigt kändes den mer åt hur In Flames lät då. Och det är absolut inget negativt menat. Ja, sen vidare med At War With Reality från albumet med samma namn från 2014. Och nu ska jag inte rabbla upp alla låtar de spelade, men upplägget var när man kollar setlistan att det skulle vara lite kul låtar från samtliga album.

Spelglädje

Spelglädjen var det inget fel på och det dansades och hoppades friskt framför scenen. Dock höll sig undertecknad på säkert avstånd från det mest intensiva. Publiken var ju rejält blandad med även gamla fans som höjde medelåldern rejält. Trevligt dock att många yngre med har upptäckt det här bandet.

Mycket sväng och stämningsfullt

Kan ändå inte låta bli att skriva om titellåten To Drink from the Nightfrån förra plattan. Svänget var grymt, och med sina något (allt är relativt) lugnare partier var detta en riktig höjdare. Så helt plötsligt stod man där och hoppade med. Som tidigare sagt, det var väldigt levande på scen.

Men något får jag klaga på? Tja, det är inte nödvändigt om man inte absolut måste. Kanske blev tvåtaktslåtarna när de gick som snabbast lite onyanserade och det blev lite väl en kompakt ljudvägg. Men som motpol var det ändå en hel del lite mer återhållsamma partier och låtar som blev betydligt mer dynamiska och intressanta. Men vad tusan, det ska ju var brutalt.

Bra exempel på lite mer dynamik var det i Daggers of Black Haze som visar upp den mer progressiva sidan av bandet. Kan man önska lite mer sådant kanske? Även Touch by the White Hands, som låter som ett soundtrack till någon skräckfilm är särdeles trevlig att lyssna på. I kuslighetens tecken fortsatte det sedan med The Mirror Black.

The Night Eternal fick bli ett stämningsfullt avslut denna kväll.

Skriven 2022-04-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners