WINDFALL – seg thriller är mest ett drama med drag av komedi

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Charlie McDowell
Skådespelare: Jason Segel, Lily Collins, Jesse Plemons, Omar Leyva
Genre: Brott, Drama, Thriller
Land: USA
År: 2022
Längd: 92 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2

Ännu en Netflixpremiär, ännu en film som känns som ett Covid-projekt: fyra skådespelare, en spelplats.

Det här är en film av Charlie McDowell, som verkar vara ett namn man ska känna till – men jag har aldrig hört talas honom. Han är ung, han har inte gjort så mycket, och det mesta han gjort är avsnitt av TV-serier. McDowell har även skrivit manus tillsammans med några andra, en av dessa andra är Jason Segel, som även är en av filmens skådespelare. Segel är dessutom en av producenterna; flera av skådisarna har varit med och producerat.

Dricker juice och pinkar i duschen

Windfall betyder fallfrukt. Det här är något slags thriller, och det hela börjar onekligen rätt bra. Jason Segel spelar en namnlös man som brutit sig in i en ödsligt belägen lyxvilla, vilken tillhör en namnlös miljardär, spelad av Jesse Plemons. Segel går omkring i villan, han dricker juice, han pinkar i duschen, och tar igen sig i en stol. Just som han ska gå därifrån, får han för sig att han även ska stjäla lite grejor.

Klagar på varandra

Medan Segel rotar igen gömmorna, anländer Plemons till villan tillsammans med sin namnlösa fru, spelad av Lily Collins. De hittar Segel, och genast uppstår problem. Den lite tafatte Segel vill ha mer pengar och Plemons säger att han kan fixa fram mer – om nu Segel orkar bära en väska med så mycket pengar i kontanter. Plemons ringer och ordnar så att pengarna ska levereras till huset – men det kommer att ta mer än ett dygn. Således måste de här tre – inbrottstjuven och hans fångar – fördriva tiden.

De tittar på John Landis Tre amigos, men mest pratar de. Segel klagar på Plemons och rikemansfolk. Plemons klagar på Segel. En trädgårdsmästare (Omar Leyva) dyker oväntat upp och ställer till det. Det hela leder fram till ett aningen oväntat slut. Eller, nä, jag vet inte, det är kanske inte så oväntat.

Regissör och skådespelare fördriver tiden

Windfall är inte en rak thriller – det här är mest ett drama. Och det finns drag av komedi – en hel del repliker och situationer är roliga. Men filmen känns efter ett tag fruktansvärt seg. Den handlar alltså om tre personer som till större delen fördriver tiden – och det känns som om även regissör och skådespelare fördriver tiden.

Idén är inte dum

Speltiden på 92 minuter känns längre än den är. Filmen blir alldeles för tråkig för sitt eget bästa. Lite synd, för det här kunde blivit bättre, idén är inte dum. Jag kan tänka mig att en del gillar det här. Det händer inte så mycket, så det går säkert att laga Janssons frestelse medan man tittar.

Filmfotot är förresten rätt snyggt.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners