VLADIMIR ORAVSKY HAR EGEN ERFARENHET AV EXIL FÖROSAKAD AV SOVJETISK OCKUPATION

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Vladimir Oravsky har egen erfarenhet av exil vållad av sovjetisk ockupation.

Nu när ryssar återigen diskuterar frihet med sina grannar med hjälp av krut i stället för skrivbläck, nu när kamrat Vladimir Putin och kamrat Sergej Lavrov överskred inte bara Ukrainas nationalgränser utan även anständighetens, då påminns jag om augusti 1968 och även om oktober 1956, då sovjetiska arméer satte Ungern på plats.

Vladimir Oravsky har skrivit om Warszawapaktens ockupation av Tjeckoslovakien flera böcker. Den i Sverige mest kända är Utbrytarkungens knep eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige. Tomas Kramar och Jaroslav Suk är två av flera mycket läsvärda skribenter i denna antologi som flitigt recenserades och presenterades i radio och tv. Lars-Göran Söderberg skrev om den i Tidningen kulturen följande:
”En ny bild av Sverige
I Utbrytarkungens knep eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige, har redaktörerna Vladimir Oravsky och Tomas Kramar samlat elva flyktingar från det 1968 av Sovjetunionen ockuperade Tjeckoslovakien och låtit dem berätta om sin väg till Sverige och hur deras liv kom att utvecklas i det nya landet.
Varje enskilt öde är ett eget stycke historia, som var och en innehåller en nerv och spänning som gör att jag som läsare med förväntan vänder sida, för att fascineras av nästa berättelse. Likheterna är många, framför allt klasstillhörigheten, men i övrigt är den personliga rösten unik och otvungen. Samlingen kan liknas vid en orkestrering, varvid de olika berättelserna samlas till en helhet vida större än delarna.

Jaroslav Suk behövde exempelvis inte lämna sitt land i brådstörtad flykt utan familjen fick tid att samla ihop sig och packa sina ägodelar – myndigheterna önskade att det skulle lämna landet. Emilia Hjemgård “hoppade av” under en utlandsvistelse, medan Ervin Chalupas och fästmön Janas flykt var betydligt mer dramatisk. Gemensamt för dem alla är dock våndan över det fattade beslutet att lämna sina nära och kära för en oviss framtid utanför Tjeckoslovakiens gränser, med vetskapen om att de troligtvis aldrig skulle kunna återvända.

Törsten efter frihet och ett människovärdigt liv hade med andra ord ett mycket högt pris, en insikt som utan alltför stora svårigheter borde gå att flytta över till de flyktingar som idag lämnar sina hemländer på vinst och förlust och söker sig till bland annat Sverige. De tjeckiska och slovakiska rösterna i Utbrytarkungens knep bidrar i hög utsträckning också till att ge en bild av Sverige.

Främlingskapet till trots, tycks de flesta uppleva landet som något av en idyll, i vilken invånarna är förvånansvärt positiva till deras ankomst. Hur mycket av detta som byggde på ren och skär människokärlek eller om attityden hade en underliggande udd riktad mot ockupationsmakten Sovjet, är svårt att avgöra. I sammanhanget vilar kanske ändå tyngdpunkten på de politiska flyktingarnas upplevelse av mottagandet och de svårigheter de av nödvändighet måste möta, inte minst i språket.

Hur som helst kan man undra i vilken utsträckning det positiva bemötandet som flertalet överlag redovisar, bidragit till de yrkesmässiga och personliga framgångar som med få undantag redovisas. Är det så att förväntningarna på de som kom rentav styrde hur det ska gå för dem? Om så skulle vara fallet, vilar ett än större ansvar på värdnationen och dess invånare.

Förutom redaktör Oravskys egen berättelse, intar hans långa och informativa förord en särställning i den stundtals omtumlande och starkt tankeväckande jämförelsen mellan Tjeckoslovakien och Sverige.

Han skärskådar skillnader och hittar beröringspunkter, som omväxlande leder till känslor av samhörighet såväl som till självkritik. Texten blir en källa att ösa ur som berikar läsaren på flera plan och formar en bakgrund till de följande vittnesbörden, som i sin tur bidrar till att ytterligare en dimension av framställningen blir synlig – gränser existerar aldrig som en egen entitet, det är människan själv som skapar dem! Oavsett allt annat känns det till sist viktigt att poängtera närheten till berättarna, det är som vore de gamla vänner som berättar sin historia över ett glas gott tjeckiskt öl, utan baktankar, utan rädsla. Jag har lärt känna människor, vars mod och civilkurage är svårt att inte låta sig imponeras av.
Kort sagt, jag har fått nya bekantskaper.”

Utbrytarkungens knep kan lånas på alla svenska och finska bibliotek exempelvis här.

Vill du hellre äga Utbrytarkungens knep, då kan du köpa den, exempelvis på Adlibris eller Bokus eller på en mängd andra ställen där förstklassig, spännande litteratur saluförs.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriven 2022-03-03