SPOTIFY – så in i helvete provocerande med tre av Sveriges bästa betalda på topp-tio-listan

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

I söndagens kvällsblad med getingmaskoten kunde man läsa att tre av Sveriges bäst betalda individer har Spotify som arbetsgivare. Dessa är i tur och ordning produktchefen Gustav Söderström på förstaplatsen, HR-chefen Katarina Berg på plats tre och Alex Norström, Spotifychef. Denna Trio med Bumba tjänar 168, 104 respektive 68 miljoner per år, alltså 340 miljoner kronor totalt.

Vet inte vad ni läsare har för åsikt, men jag tycker det är så in i helvete provocerande. Eller snarare; om något är det egentligen för jävligt med tanke på vad artister och andra kreatörer får ut av det stora ”nöjet” att ha sin musik på Spotify.

Musikstreaming, opersonlig och trist

Man kan inte stoppa utvecklingen, säger måhända den ignorante, och må så vara. Men nu handlar ju min ståndpunkt inte om att slå ner på den digitala tekniken, även om musikstreaming på hela taget känns både opersonlig och trist. Fast det är förstås bara min åsikt. För visst är det fantastisk att man kan söka och finna all världens musik på streamingtjänsterna och yada yada. Så kalla mig gärna gammalmodig, den som vill.

Tanke att anpassa sig till tjuvmodeller

Men som sagt det är inte tekniken det är fel på, utan om affärsmodellen. För den suger hästballe, för att nu travestera det numera nedlagda grabbamagasinet Slitz. För jag kan verkligen seriöst undra hur i hela friden grundarna Daniel Ek och polaren Martin Lorentzon tänkte när de kom fram till att 99 futtiga spänn per månad var en lämplig prissättning för all världens musik – idag kostar visst premiumtjänsten 109, så man kan väl inte direkt säga att betalversionen följt inflationen.

Och vad i ända in i bomben – måste hålla mig för att inte ta till svordomar igen och igen här – var tanken med att tillhandahålla en gratisversion av sin tjänst. mer än anpassa sig till piratpatrask som Pirate Bays tjuvmodeller.

Aldrig en tanke verksamheten skulle gå ihop

För det kan väl inte ha varit att ekvationen skulle gå ihop? Vet ärligt talat inte. Eller jag tar tillbaka det där. Någon i den inte särskilt dynamiska duon här ovan har vid något tillfälle sagt att tanken aldrig var att verksamheten skulle gå ihop. I alla fall inte i första taget. Och så blev det ju också. För från 2009 och framåt var Spotify under flera år framåt långt ifrån någon vinstmaskin och genomled miljardförluster. Musikens räddare? Pyttsan. Men Ek och Lortentzon hade ingen anledning att gråta för det. Riskkapitalister fortsatte att tro på projektet och pumpade gladligen in nya pengar. Uppenbarligen insåg de möjligheterna i en modell som ”fucked” artisterna inte bara under en inkörningsperiod, utan även på lång sikt. Så att de kunde fortsätta sin expansion framstod säkert som en no brainer för de pengastinna investerarna.

50 pence för 3000 spelningar

Därmed kommer jag inte alls osökt in på ett citat av brittiske singer/songwritern David Gray relaterat till den usla Spotify-betalningen när ”yours truly” intervjuade honom då det begav sig. ”Om jag spelas 3000 gånger får jag 50 pence”. Kommentar överflödig.

Uppgivenhet bland artisterna stor

Nu är ju det här ett citat som är väl gott och ligger väl sisådär tio år tillbaka i tiden, men det är både minnesvärt och betecknande. Inte minst för situationen för artisterna knappast blivit bättre. Än idag när jag intervjuar dem är uppgivenheten överlag stor över de usla ersättningarna för deras alster när frågan kommer på tal. Attityden är mest ”det är helt uppåt väggarna, men det är som det är”.

grundarnas aktier värda 45 miljarder

I samband med detta bör också nämnas att Daniel Ek och Martin Lorentzon blivit mycket rika på Spotify. I april 2018 var det dags för börsintroduktion i USA, och vid stängning var duons aktier plötsligt värda svindlande 45 miljarder kronor. Sedan kan man som en ytterligare pikant detalj nämna att många av de anställd plötsligt blev mångmiljonärer eftersom de erbjudits personaloptioner innan dess.

Detta adderar förstås bara ytterligare antipassioner mot sättet Spotify bedriver affärer. De initialt nämnda på lönelistans topp-tio utgör bara den senaste härskna grädden på moset.

Icke sa Nicke till att förbättra artisternas villkor

Girigheten tycks inte veta några gränser. Man kan riktigt höra Wall Streets Gordon Gekko vråla sitt mantra ”Greed is good” i örat där på Ek och Lorenzon i samband med den där börsintroduktionen. Sedan har Daniel Ek redan förra decenniet rättfärdigat sig med att Spotify betalat ut miljarder till artisterna genom åren. Well, det räcker inte. Inte på länga vägar. Man kan ju tycka att kännbar del av kakan Spotify-topparna fick när börsintroduktionen blev en succé skulle användas till att bättra på de ekonomiska villkoren för artisterna och andra kreatörer. Men icke sa Nicke.

Parasiter som kannibaliserar på andras arbete

Att tänket behöver ändras radikalt torde således stå pinsamt klart. Musiktjänster som Spotify personifierar, när och för vidare 00-talets piratstyrda, snedvridna tanke om att musik och annan kultur i det digitala tidevarvet knappt ska kosta något. Hur vore det om de så att säga ”put their money where their mouth is”. Annars är de bara parasiter som kannibaliserar på andras arbete. Och som sagt; så in i helvete provocerande är det här också, och då pratar jag alltså inte bara om lönesättningen för de överbetalda cheferna där på Spotify.

Skriven 2022-01-24

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners