THE MANY SAINTS OF NEWARK – The Sopranos-prequelen kan sammanfattas med tre ord: släkten är värst

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Alan Taylor
Skådespelare: Alessandro Nivola, Leslite Odom Jr., Jon Bernthal, Vera Farmiga, Corey Stoll
Land: USA
År: 2021
Genre: Brott, Drama
Längd: 120 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Warner Bros.
Betyg: 4

Trillingnöten deluxe i januari månads filmgodiskartong är The Many Saints of Newark. Många fans har otåligt väntat på biolångfilmen inspirerad av en av världens bästa TV-serier The Sopranos och nu är den här, med extramaterial om inspelningen och bakgrunden till hur våra kända TV-karaktärer blev som de blev. Temat i filmen kan sammanfattas med följande tre ord: Släkten är värst.

När som helst kan någon hugga dig i ryggen (bildligt eller bokstavligt) och när som helst kan någon leja någon för att hugga dig i ryggen (bokstavligt).

“Många helgon” som allvetande berättare

Störst roll har tillfallit Dickie Moltisanti (efternamnet betyder “Many Saints”) som bara refererades till i TV-serien. Sonen Christopher Moltisanti agerar allvetande berättare. Michael Imperioli blir därmed den ende skådespelaren som gör comeback från TV-serien, albeit bara som röst. (Christopher är död, mördad av Tony Soprano, eller inte född än … beroende på hur man ser det.)

Filmen handlar förstås inte om några helgon, och familjemyset och julstämningen får sig en törn när en maffiaboss måste välja mellan att fira jul med frun eller älskarinnan och mördar en av dem.

Rent kriminellt hur dyrt det är med julgran …

En annan maffiamedlem knotar över att det är rent kriminellt så dyra julgranarna har blivit … samtidigt som soundtracket spelar Dean Martins A Marshmallow World (Tareq Taylors favoritjullåt som han framförde som julvärd på julafton 2021).

Ja, folk klagade på prisökningar redan på 1960-talet, även om alla i den här filmen verkar ha råd att åka runt i bensinslukande lyxåk.

Mode, musik och maffia

Mode, musik och maffia går hand i hand i denna prequel till TV-serien – och Tony Soprano är fortfarande bara ett barn, och sedermera en tonåring, som tror att han ska leva ett hederligt liv …

David Chase står återigen för manus och produktion och tidvis är dialogerna blixtrande skarpa.

En stor del av filmen handlar om rasism – och det är ett ämne som det tassas runt.

Ett osynligt glastak som ingen låtsas om

Zlatan Ibrahimovic påpekade nyligen i sin självbiografi att en match blir avbruten om någon använder n-ordet – men det okej att skrika z-ordet från läktarna.

Och här används w-ordet nedsättande om italienarna. Alla vet hur ”wops” är.

Amerika har haft sin förste afroamerikanske president – men inte sin förste katolske italienske president. Historiskt sett har det bara varit en katolik som blivit president, den mytomspunne JFK – innan Joe Biden. Som också är irländare.

Som ”wop” finns det alltså ett osynligt glastak som ingen låtsas om.

Möjligheternas land?

En ung Tony Soprano tror ändå att Amerika är möjligheternas land och att han själv kommer att få en hjältes karriär, gå på college och bli en hyllad fotbollsspelare (hur många italienare finns det inom helyllesporten amerikansk fotboll?). Unge Tony läser hellre Ivanhoe än superhjälteserier och fantiserar om ridderliga ideal …

Ludwig och Gandolfini glänser som en ung Tony Soprano

Skådespelarna som spelar yngre versioner av alla de kända karaktärerna från TV-serien The Sopranos är genomgående inte alls lika bra – med undantag för de båda unga skådespelarna som spelar Tony Soprano, William Ludwig och Michael Gandolfini (son till original Tony-skådespelaren James Gandolfini). De har fattat att de inte alls spelar samma karaktär, utan en helt annan, som är konstnärlig, känslig och naivt optimistisk … Detta gör filmen till en ovanligt tragisk origin story.

Förhoppningsvis kommer Michael Gandolfini att få en lysande karriär – och rollerbjudanden som omfattar annat än maffiaroller. Något som skådespelare med italiensk bakgrund oftast begränsas av, och tyngs ner av, något som många ambitiösa italienska skådespelare har vittnat om. Ännu mer w-rasism alltså …

Ett fält av drömmar

Ray Liotta spelar två maffiaroller i denna maffiarulle – vilket ytterligare befäster den omdebatterade relationen mellan Sopranos och Scorsese, men hans egen favoritrulle lär vara Field of Dreams… där han får spela en helt annan typ av hjälteroll.

Dream on, italienare – i framtiden kan ni bli – och spela – precis vad som helst. Den amerikanska drömmen – för alla – lika säker som en ”home run”.

Skriven 2022-01-06

print

Våra samarbetspartners