CRY MACHO – en sympatisk men lättglömd Eastwood-bagatell

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Clint Eastwood
Skådespelare: Clint Eastwood, Eduardo Minett, Natalia Traven, Dwight Yoakam, Fernanda Urrejola
Land: USA
År: 2021
Genre: Drama, Thriller, Western
Längd: 104 minuter
Visas på HBO Max
Betyg: 2

Det blev ingen svensk biopremiär för Clint Eastwoods senaste och kanske sista film. Istället gick den ut direkt på HBO Max och senare denna månad på DVD och Blu-ray. Inte helt oväntat kanske. På pappret ser Cry Macho knappast ut att vara någon kioskvältare att tala om, och är det heller inte i realiteten. För på det hela taget är det här en förvisso sympatisk, men också tämligen oansenlig skapelse. En del skulle säga seg, men det kanske vore att dra det för långt. Däremot kan man väl säga som så att det inte hade gjort något om Clintan låtit sin förra film, den avsevärt starkare The Mule bli svanesången.

Eastwood är Mike Milo, en ärrad gammal rodeostjärna och hästuppfödare som motvilligt åtar sig uppdraget av sin gamle boss att dra ner till Mexiko och hämta hem dennes 13-årige son. Naturligtvis visar sig detta vara lättare sagt och gjort. Lika täta som hotfulla mamma Leta visar sig nämligen vara allt annat än villig att släppa iväg sitt eget kött och blod Trots sitt uppenbara ointresse för honom.

Bondar och finner gemenskap

Sonen Rafa själv å sin sida är något av ”a wild child” som mest lever på gatorna, så gissa om han är avogt inställd mot Mike från första stund. Ändå hoppar han på Mikes slitna pick-up truck med sin trogna stridstupp Macho, – se där, nu vet ni varifrån filmens titel kommer – i hopp om att få ett bättre liv med en far han inte kommer ihåg.

Härifrån utvecklas Cry Macho plötsligt till en road movie där de udda två får lära känna varandra, och som sig bör lyckas de både bonda och finna en gemenskap med varandra. Men eftersom det är män det handlar om uttrycks saker fåordigt.

Raffel i ett minimum

Samtidigt är duon jagade eftersom Leta larmat polisen, men den handlingstråden behöver ingen ta notis om eftersom rafflet i detta lågmälda drama inskränker sig till ett minimum. Däremot spelar den lilla håla de fastnar i när deras rishög lägger av större roll. Blir den kanske en källa till lugn och harmoni? Eller kanske något mer? Det ska självklart inte avslöjas. Vore ju synd att förstöra spänningen, och då är jag verkligen inte ironisk. För lite överraskad blir man faktiskt över upplösningen. I alla fall en del av den.

Har sett upplägget i bättre utförande

Så visst, Cry Macho har sina poänger. Men det bestående intrycket blir ändå något i stil med; har vi verkligen inte sett Clintan leverera liknande upplägg förr? Det är klart vi har, och då dessutom i ett mycket bättre utförande. Som den tidiga åttiotalsrullen, den lite underskattade Honkytonk Man och ovannämnda The Mule. Vid en jämförelse framstår det här som en förvisso, som tidigare nämnts, sympatisk, men också lättglömd bagatell.

Skriven 2022-11-12

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners